Victoria Engström

Sandras och min weekend vad great! Lördagen spenderade vi i mitt hood. Vi hann inte med så mycket men det var kul att visa henne hur jag bor, spendera någon timme i Princeton samt ha en myskväll. På söndagen vaknade vi med tuppen för att dra in till The Big Apple. Jag försökte visa henne så mycket som möjligt så vi började med att ta linje röd-1 ner till Battery Park. Efter en vy av frihetsgudinnan, några kort på random statyer och skyskrapor så vandrade vi upp mot Wall street. Vi gick Wall street vidare mot Pier 16 och 17 för att sedan ta oss ut på Brooklyn bridge. När vi knäppt ytterligare några kort gick vi genom China Town upp till SOHO. Vi åt lunch, köpte lakrits på Dean & Delucas samt slank in i några affärer. Nästa stopp var Times square. Väl där beundrade vi alla ljus och spanade in sportprylar innan vi vandrade mot vårt sista stopp, Central Park. Vi köpte med oss en kaffe och tog en liten sväng i parken innan Sandra var tvungen att ta tåget för att hinna med färjan mot Long Island. Vi fick även ragg hela dagen, som vi sumpade;). Jag tycker att vi hann med rätt mycket turistande på den lilla tiden vi hade!

Dagens tabbe kom självklart från mig. Inne på Sephora i SOHO så tar jag upp ett mörkrött nagellack för att beundra färgen. Vad gör jag sedan. Jo, jag tappar nagellacket som slås i tusen bitar. Färg överallt. På mina ben, på mina skor och på golvet. Som tur var behövde jag varken betala för nagellacket eller torka upp the mess I made, men det var lagom pinsamt att stå där och försöka torka bort nagellack från mig själv med en liten papertissue. Dessutom förstörde jag mina skor samt fick gå runt i NYC med något som såg ut som en jävla massa blod på hela benet, foten och skorna. Det blev inte bättre på kvällen när jag försökte tvätta bort nagellacket från mig och mina skor. Helt plötsligt slår jag ner flaskan med nagellacksborttagning. Nagellacksborttagning på hela mig, halva väggen, kläderna mattan och golvet. Så. Jävla. Typiskt. MIG. Höll på att svimma av nagellacksborttagnings-ångorna och förlorade ytterligare några hjärnceller. Nu är jag nästan i samma klass som en utveklingsstörd.

Dagen var lång med nice. Barnen var bäst. Dom är bäst. Åh, nu är det inte mycket kvar..

Min näst sista vecka i staterna har bara försvunnit. Den gick så himla snabbt. Veckans stora händelse var avslutningsmiddagen för Carin på Cheesecake Factory i tisdags. Märklig middag. Vi hade verkligen skitkul, tills det var time to say goodbye. Märklig känsla. Jag kände mig lite ledsen, lite nervös, det kändes mycket konstigt. Men framför allt kände jag mig mest.. tom? Ja, tom är nog rätt ord. Mitt hjärta kändes helt tomt. I tisdags förstod jag för första gången att jag snart är hemma. Och att jag snart ska lämna allt det här. Vissa saker har redan lämnat mig, vissa saker har jag redan sett och upplevt för sista gången. Och det gör ont att inse allt detta. Missförstå mig inte, jag är glad över att åka hem. Jag längtar så efter att krama om alla nära och kära. Men jag ska lämna något som jag älskar. Ett hus, en stad, ett land som varit mitt hem i ett år. Ett liv som jag aldrig kommer att leva igen. Visst kan jag (och kommer jag) att åka och hälsa på igen. Jag kommer definitivt att åka tillbaka och uppleva mer av the west coast. Jag vill hemskt gärna träffa mina vänner och min värdfamilj igen. Och jag hoppas att det kommer att hända. Men, faktum kvarstår, jag kommer aldrig att leva det liv som jag gjort i ett år tid igen. Aupairlivet. Vår lilla bubbla. Där man kan spendera pengar utan att blinka, äta ute varannan dag, resa till nya platser till som tätt, ta tåget till NY varje söndag, och få lön varje fredag. Vår bubbla spricker, och jag är rädd för vad som väntar utanför. Förväntansfull för allt det gamla och allt det nya, javisst. Men också lite rädd.

Idag kommer Sandra hit, jag ska hämta upp henne på stationen om en timme. Ska bli så himla kul att visa hur jag lever och mitt lilla område! Imorgon åker vi in till The Big Apple! Förmodligen för sista gången innan jag åker hem.

Fyfaaaaaaan vad kul att träffa Sänki :) :) :) :)

Förra veckan var nice. Jag bosatte mig hos Carin från onsdag till fredag. Vi (jag, Carin och hennes nya aupiar Carolin) hann med en sväng till NYC, lite shopping, Targetbesök, inhandling av resväska, middag på Applebees (Tack Carin!), poolhäng och bara allmänt chill. Jag lyckades även sova som en stock  eftersom jag varken vaknade när hunden kissade på golvet, när Carin for upp för att torka upp allt, när hunden valde att sova i vår säng, eller när Carin gick upp innan klockan 8 på morgonen. Jag var stendöd. Förra veckan sov jag in all förlorad sömn detta år. Det måste ha varit havsluften som fick mig att slappna av.

Lördagen spenderades i Princeton med yoghurtglass och the movies. På söndagen blev det en tur till Jersey Gardens där vissa gick crazy på shoppingen. Jag lyckades hålla mig inom min budget och spenderade enbart 65 dollar(!) medan vissa andra (Carin och Tyskan) went crazy. 200 dollars gränsen sprack är allt jag kan säga.. De nyare aupairerna Janet och Caroline höll däremot lite hårdare i pengarna. Vi får väl se hur det går om ett par månader..

Både lördagskvällen och söndagskvällen spenderade jag med Tyskan i hennes hus. Hon gillar nämligen inte att vara själv hemma i det stora huset på kvällen. Vi hade chillkvällar med mjukiskläder, tysk choklad, gamla filmer och mycket tjatter och skratt.

Idag har jag haft en riktigt sugig dag. Det började med att jag hade glömt ge grodan och ödlan vatten på hela helgen, så de var helt uttorkade stackarna! De lever iaf som tur är. Sedan kom Bruce hem med cirka hundra kilo tvätt som jag spenderade min förmiddag med. Jag hann även med en matshoppingtur innan barnen kom hem från strandhuset igen. Precis innan de kommer hem så lyckas jag dessvärre slå sönder en glassak med nån vätska i i Lucas rum. Detta resulterade i en blöndande fot, glas everywhere och en fet lila fläck på parkettgolvet som inte går bort! Jag fick panik och försökte plocka upp alla små glasbitar för att sedan försöka skrubba bort fläcken. Vilken visade sig vara omöjligt. Dessutom var det små, små glasbitar kvar på golvet så det blev repor när jag skrubbade. Lyckat. Jag spenderar min sista tid i familjen med att nästan döda barnens husdjur och förstöra golvet. Vilka fina minnen de kommer ha av mig.

Dagen slutade iallafall bra. Cindy och Bruce skulle på minnesstund för en av deras kompisars pappa som gick bort förra veckan. Jag hängde hemma med barnen, och vi hade rent ut sagt skitkul! Vi avslutade kvällen med att spela poker till efter klockan 10 (trots att jag slutade klockan 9). När jag sa god natt fick jag en liten tår i ögat över att jag snart ska lämna dem.

Haha kom nyss på en sjukt rolig sak som hände ikväll! Tessa börjar sjunga: "I wanna take a ride on your disco stick" med stor inlevelse. I samma stund tänker jag: "Please god, lilla Tessa, Don't ever sing that again". Lucas hinner dock före och säger: "Tessa, pleeeeease don't sing that. Do you know what Disco stick means?" Tessa fattar ingenting, jag hinner knappt tänka "please don't tell her" varpå Lucas börjar veva som en tok mot sina nedre regioner. Tessa svarar: "But why is Lady Gaga singing that she wants to take a ride on a disco stick". HAHA, jag vek mig av skratt samtidigt som jag sa att det där får du prata med din mamma om Tessa. Tessa verkade inse vad det handlade om och alla konstaterade att Lady Gaga var weird innan jag lättat satte punkt för diskussionen genom att helt enkelt säga:"Let's just not talk about that". Som tur var så var alla med på noterna.

Imorgon kväll ska vi säga adjö till Carin som åker hem till Sverige på onsdag. Känns mycket märkligt måste jag säga. Det blir Cheesecake Factory såklart! Jag undrar hur mycket Tyskan kommer gråta.

Rörigt inlägg, men den här dagen messed up my brain. Mer än vanligt. Jag har bara en sista fråga (till gud) innan jag ska försöka sova. Varför i hela fridens namn är jag så jävla klumpig och virrig? Jag slår i saker, tappar saker, glömmer saker, ja you name it, varenda. jävla. dag. Hur många gånger kan man tappa bort sin mobil egentligen? I SAMMA VÄSKA? Och den är alltid i väskan, fast jag inte kan hitta den. Fast jag letat i en kvart. Sen helt plötsligt är den där! Why are you messing with me god? Jag tror inte att ni normala människor förstår hur jobbigt detta är. Många (mamma) tror att jag bara är slö och ouppmärksam. Men så är inte fallet. Jag är så vaken som man kan bli. Och ändå går jag runt med konstanta blåmärken på höfter och lår efter alla jävla bordskanter. Jag borde ta mig fan bli diagnoserad (is that even a word?) för det här. WATCH OUT! KLUMPIG och VIRRIG borde det stå med feta röda versaler i min sjukhusjournal.

Nu läste jag igenom vad jag precis skrivit. Och inser en sak. Det är helt på sin plats att sova.

Just nu sitter jag i soffan i mitt hus, trycker i mig choklad (Lindt's dark, a toch of sea salt, nya favoriten!), hinkar kaffe och tömmer Wheat Thins kartongen. Första halvan gick åt i bilfärden tillbaka. Jag har nämligen tagit en paus från strandhuset för att spendera lite tid med Carin innan hon åker hem. Vilket är redan om en vecka! Familjen är kvar i strandhuset och vi får se om jag åker tillbaka till helgen eller inte. Dagarna på beachen har varit nice. Vågorna var grymma, men nu har jag skrapsår på hela låren samt sand på ställen där man aldrig borde hitta sand.

För er pleasure har jag fått en drös bilder av Tyskan som jag tänkte slänga upp här. Enjoy!


Jag begravde Tessa

Vi mötte Evy och hennes vän som var på resemånad! Hon åkte hem
till Tyskland idag.

Lyckad hoppbild..

Jag gillar Tyskans glasögonbränna!

I still got it!

Här är jag och min mamma. Typ.

Tyskan försökte locka till sig några snygga beachboys.

Jag önskar att jag kunde visa er vyn jag ser när jag slår upp ögonen på morgonen. Jag har bokstavligt talat havet precis utanför fönstret. Igår vaknade jag till vid 6.00am. Precis lagom till soluppgången. Jag slog upp ögonen, njöt en stund, och slocknade igen. Fint.

Tyvärr kan jag inte visa er några bilder överhuvudtaget eftersom min kamera numera är stendöd. Precis som de flesta av mina grejer har en tendens att bli.

Strandhuset är nice. Jag har solat, sovit, åkt till the boardwalk, ja.. chillat helt enkelt. Tyskan vann en apa åt mig, haha! Sedan vann hon en likadan åt sig själv. They "connect us together" sa hon. "So we'll never forget each other" haha jag kommer sakna min Tyska. Hon var verkligen speltorsk förresten.

Nu är det 20 dagar tills jag åker. Tre veckor tills jag är hemma i Sverige. Känns konstigt.

What's up with all these collaborations? Det är Ciara ft. Ludacris, Lady Gaga vs. Beyonce, T.I och Rihanna, Alicia Keys ft. Drake. Jay Z, Nicki Minaj, Eminem och Lil Wayne ft. .. ja, everybody.

Det är för övrigt ett himla tjat om den där Nicki Minaj. Jag hör henne precis överallt. På varenda radiostation. Alla tider på dygnet. Det är ju iof lite svårt att missa henne när hon samarbetar med precis varenda artist. Precis som Eminem. Fast jag älskar ju Eminem (hehe). Så det gör ingenting alls. Nicki Minaj är faktiskt inte så tokig hon heller, om jag nu ska vara ärlig.

En annan sak jag stör mig på är den jävla Amerikanska dubbelmoralen. De har hundra radiokanaler som spelar Hip hop, R&B osv. Dvs. låtar där ord som Fuck, bitch, sex och alla sorters alkohol är dominerande. Vad gör lilla America då? Jo, de censurerar såklart sönder låtarna. Men det roliga är, att på vissa kanaler så spelar de den riktigt versionen, och andra spelar den censurerade. På vissa kanaler spelar de den censurerade låten vissa tider på dygnet, och andra tider spelas den riktiga versionen. Ibland har de flera olika censurerade versioner. Det kan vara lite roligt att lyssna på, låt säga, en låt som mestadels består av ordet sex. När man hör låten på radion så försvinner halva låten! När jag lyssnade på en låt där det enda de sjunger är typ: "I'm drunk" så kommer det en röst innan låten som lite sexigt säger: "drink responsible". Jag höll på att garva ihjäl mig. För övrigt tycker jag att det är lite roligt att de censurerar ord som tex. alcohol. Sedan kan de sjunka ordet vodka i samma låt. Är inte det alkohol liksom? Amerikaner är bra roliga.

Och varför sjunger alla artister om new money helt plötsligt? Jag hörde minst tre olika låtar där de sjöng den meningen när jag var ute och gick häromdagen. Lite fantasi skulle inte skada.

För övrigt insåg jag precis att jag lyssnar på tok för mycket på Hot97.

Idag har varit en mycket lång, men bra, dag. Mycket bra till och med. Som de flesta dagar nuförtiden. Tre händelser stod ut som extra bra för dagen.

1. Jag började dagen med att logga in på Cultural Cares hemsida och fann där mitt hemresedatum! Den 21a augusti kl.8.50pm går flyget från Newark. Jag mellanlandar i Heathrow, London och får där vänta hela 5 timmar på nästa flyg. Men vad gör det när jag sedan landar på svensk mark klockan 17.20 söndagen den 22a augusti? Mycket bra (och tidig!) start på denna dag.

2. På eftermiddagen styrde jag Volvon mot Shoprite för det rutinmässiga inhandlandet av matvaror. I delidisken möts jag av den mörkhyade tjejen/kvinnan som alltid lyckas jobba när jag handlar. Det börjar med att hon utropar:"Heey, how are you doing sweetie? I know what you're getting!" för att sedan börja skära upp min black bear turkey. Under proceduren tycker hon tydligen att det äntligen är på sin plats med ett personligt samtal och frågar: "Soo, where are you from?". Jag svarar: Sweden, och hon utbrister: "Oh really!? So are you here in America to work as a model?". Jag tror att hon skämtar, skrattar lite, och svarar: No I'm here as an au pair. "So you're not a model??" Fortsätter hon lite besviket, och sedan: "We though you worked as a model?". Sedan undrade hon vad en aupair var och när jag svarade att jag tog hand om barn i en familj som jag tillfälligt bor hos utbrast hon : "WHY?". HAHA!

Efter ett tag sa jag att jag hade mindre än fyra veckor kvar i USA efter att ha varit här nästan ett år, och hon utbrast: "Oh No I'm going to miss you!!". "But we should text each other you know, I can tell you what's going on here in the Deli, and you can tell me all about Sweden!" (ska tilläggas att vi inte känner varandra egentligen, utan träffas en till två gånger i veckan när jag handlar mat där). När jag sedan sa att jag förmodligen skulle söka jobb när jag kom hem för att senare börja studera sa hon (lite besviket): "Oh so you're going back to school? You should be a model you know. You've got the lenght, the size, the face.. you got all that!". Jag kände hur skrattet började bubbla upp i halsen och skyndade mig att säga tack och adjö. Resterande tiden på Shoprite gick jag och småfnissade för mig själv stup i kvarten. Alla gamla tanter måste ha trott att jag var sinnessjuk.

3. Min hostfamily tog med mig till Peacocks (stavning?) på middag på kvällskvisten. Jag fick även ett presentkort på en surfshop vid strandhuset (dit vi ska på fredag) av familjen. God mat och glada barn bidrog till en lyckad avslutning på en bra dag!

I am unstopable. Det tog mig två sekunder att bestämma mig för att kliva in på Ralph Lauren i Princeton, och ytterligare 120 sekunder för att hitta ett fint plagg att prova. En bråkdelssekund senare var jag ute ur affären. Med en påse i handen. Hur fan lyckas jag? Till mitt försvar vill jag säga att plagget jag köpte var en skjorta som jag tidigare kollat på. Nu var skjortan nedsatt från 200 dollar till138 dollar. Dessutom var det extra 25% på rean. Till råga på att måste hon i kassan ha slagit in fel (eller så var reapriset felmärkt, det var ju trots allt det sista exemplaret) för i slutändan betalade jag 74,25 dollar. Till mitt andra försvar vill jag påpeka att det måste ha varit ödet, och alltså meningen att jag skulle köpa den. Som kvinnans billiga försäljningsreplik: "The last one, and in your size, it is meant to be!". Ja jag gick ju iallafall på det.

Men nu ska vi inte sörja! Det kan nog ha varit mitt bästa köp här i USA. Åtminstone top-3. När jag provade den hemma i rummet ville jag inte ta av den. Den är så sjukt skön!

Så tack farmor, för den fina skjortan jag köpte mig av pengarna jag fick i födelsedagspresent! Och tack i förskott mormor, morfar och Skoog, för era födelsedags-bidrag till den kära IPAD som snart sitter fastklistrad i mina händer.

Tack Alex, för blommorna jag fick med blombud idag. De var jättefina! Det var första gången jag fick blombud, och om jag känner min pojkvän rätt, även den sista. Vet inte vad som flög i honom, haha! De var jättefina, jag som är van att få ett kilo lakrits på högtider (så romantiskt var det på alla hjärtans dag..).

Ikväll hämtade jag upp Vanessa för en liten tur till Princeton. Strosande, prat, shopping och kaffe blev det i den 30-gradiga kvällsvärmen. Trevligt trevligt!

Den här helgen har spenderats vid Niagarafallen och Thousand Islands i NY. Nej, nu ljög jag lite. Helgen har mestadels spenderats inklämd i en trång buss tillsammans med fyra vänner samt en hop idioter. Närmare bestämt runt 20 timmars bussresa har jag hunnit med denna helg. Åttio procent av våra medresenärer var kineser, två tyskar, en märklig familj och resten indier. Och sen vi. 78 procent av kineserna kunde inte engelska (trots att de bott i USA i många år), vilket resulterade i att vi tvingades lyssna på guiden översätta alla meningar till mandarin. Kan bli ganska jobbigt efter ett antal timmar. Förutom våra idioter till medresenärer, en jobbig tourguide, en märklig familj samt en galen busschaufför som körde mot rött ett tiotal gånger, vägrade släppa förbi en ambulans, samt prejade in en stackars taxi i väggen i the Holland tunnel, så var denna helg bra.

Det var kul att träffa Jenny igen, Niagarafallen var häftiga och Thousand Islands var grymt vackert! Detta blev nog min sista "stora resa" innan jag åker hem till Sverige igen, vilket känns lite tråkigt. Nu ska jag spendera mina helger med att njuta av New York, spendera mina pengar på skit och träffa mina vänner. Jag ska proppa i mig Wheat thins, billig B&J och farligt goda Reeses peanutbutter cups. I augusti kommer Sandra till NY med sin värdfamilj så jag ska ta mig in till The City för att träffa henne. Ska bli grymt kul!





Haha så jävla kul bild! Det är tyskan btw.

Fler bilder från Niagarafallen (samt från Thousand Islands) lägger jag upp när jag har fått mina kompisars bilder. Det är inte så lätt att ta kort med min kamera när man inte ser vad man tar kort på:)

Snart ska jag dra mig mot Rockn Joes för en kvällsfika. Men först slank jag in på lite bloggar, och fann detta. Tack syster, du gör mig aldrig besviken! Fick mig ett gott skratt och nu är humöret på topp! Även om jag återigen börjar fundera på vem av oss som egentligen är brevbärarens barn..

My lovely sister i hennes esse!
(Bild snodd från Sofies blogg, tack Sofie!)


Här på en bild från New York där hon faktiskt ser ganska normal ut.
Lite som en dvärg med afro, men ändå normal. Men, låt er inte luras.
Det är hon inte.

Beach

Airboat

Downtown Miami

Dinner

Downtown

Sexy..

Normal

Lincoln road

Airboat

Carin and the baby alligator

Miami Ink

Flygplansutsikt

Alligator



Downtown

Haha bara så rolig bild!



Vi såg Jesus gå på vattnet

Miami beach

På lördag vid lunchtid styrde jag, Carin och Sofia siktet mot IKEA och Jersey gardens. Efter en härlig köttbullelunch på IKEA bestämde vi oss för att besöka IKEA efter Jersey gardens igen eftersom risken att chokladen skulle smälta i bilen var ganska överhängande.. Vi spenderade otaliga timmar inne på Jersey gardens, men hann knappt ta oss igenom en tiondel av mallet (som vanligt). På grund av den otroliga 4th of july-rean så åkte vi därifrån många påsar rikare, och ännu fler dollar fattigare. Amerikaner ska verkligen hitta anledningar till att ha rea för jämnan. Jag har knappt handlat ett plagg till fullpris sedan jag kom hit!


Det första man ser när man kliver upp från Pennstation! (Om man går
två gator och en aveny..).

Happy 4th of july!



Carolin och Sofia i SOHO, haha gillar Tyskans min!

Ett schysst Starbucks i SOHO.

Fireworks @ 56th street, Hudson river. Bilden gör varken fyrverkerierna,
crowden eller värmen rättvisa!


Vi trotsade den sjuka hettan på söndagen och spenderade 4th of july in The Big Apple. På förmiddagen hann jag med att steka lite vid poolen, innan vi tog 2-tågen in mot Manhattan. Vi strosade runt ett bra tag, hjälpte Tyskan att shoppa (vi var ju panka!) och styrde vid 8-taget stegen mot Hudson river för att se fyrverkerierna. Vi var ju inte ensamma kan jag säga! Dock fick vi en bra plats och kunde beundra de påkostade kuberna, smiliesarna och stjärnfallen som smällde på himmelen. Vädret gick ju inte att klaga på, 34 celsius klockan 8.30 på kvällen kräver ingen medtagen cardigan! Att gå till tågstationen tillsammans med hundratusentals andra var väl ingen höjdare. Speciellt inte när termometern visar över 30-sträcket och trafiken står i princip still på grund av alla människor. Subwaysen i ormådet var avstängda, och när man närmade sig de som var öppna ringlade sig köerna långa ut från under marken. Med tanke på att det är ca 100 grader (Fahrenheit) där nere i vanliga fall så kan man ju bara föreställa sig hur många som tuppade av denna kväll. Nej, gång var det enda alternativet. Riktigt häftigt när så många människor samlas på ett och samma ställe, undrar hur mycket alla poliser och fyrverkerier kostade staten denna dag?

Igår var jag ledig igen och sov ut innan Sofia kom över på lite poolhäng. Idag har jag jobbat som vanligt, och det var 102 grader klockan 3! Det motsvarar ca 39 C.. Alltså är det inomhus eller i poolen som gäller dessa dagar! På kvällen lärde jag barnen baka kladdkaka samt spelade alfapet med dem, trots att jag inte jobbade. De var så himla härliga idag så jag fick lite ont i hjärtat när jag tänkte på att jag snart åker hem. Om 1,5 månad för att vara exakt!

Nyss läste jag ett inlägg på en av min systers kompisars blogg. Det var texten till en av Kents nya låtar, Passageraren. Det var kärlek vi första ögonkastet till den låten, eller nej, den texten. Kändes som om den träffade mig rätt i hjärtat.

Onsdagskvällen bjöd på ett aupairmöte. Denna gång var tanken att vi skulle se en baseballmatch, nämligen det lokala laget Patriots. Visst blev det lite baseball-tittande, men mest spenderades tiden med tjatter. Vi träffade även på en ny svensk aupair, Vanessa. Den första svenska aupairen i vår grupp (utöver mig och Carin) sedan vi kom hit för 10 månader sen!








Gårdagskvällen spenderade jag i Princeton. Där träffades jag, Carin och Vanessa för kaffe och yoghurtglass. Dock är det inte glassen som är det bästa, utan man öser på topping! Cookiedough, crushed browniebites, små peanutbuttercups, jordgubbar och hot fudge i massor!

Dagen till ära var jag ledig. Sov ut riktigt länge för att sedan slappa lite i solen med en bra bok. Till slut tog jag dock bilen till Bridgewater mall och shoppade loss. Jag är verkligen utom kontroll med mitt shoppande för tillfället! Hittade ett par ursnygga färgglada sandaler på Macy's från Boutique 9. Eftersom det är 4th of july-helgen så var det galet med rea överallt. Skorna var nedsatta med 65% så 35 dollar gick de på! Jag köpte även ett läderskärp för halva priset+extra 20%rea på J.Crew (16 dollar), och en silkig skjorttunika från F-21 för 20 dollar. Kul med tanke på att vi ska åka till Jersey gardens på en shoppingrunda imorgon...

Mina nya fina skor!

Nu ska jag se på antingen Titanic (haha!) eller SATC1, sen måste jag nog sova.
Puss på er alla fina där hemma

Hör du ljudet av juli där utanför?
Sist vi sågs var det vinter och en meter snö
Jag kan höra musiken du gav mig i natt
Så här lät det medan ångesten kom ikapp

Jag vill höra en öde helg explodera utanför ditt fönster
Ibland blir jag så störd av tystnaden här

Jag tänker på dig
Jag tänker på dig
Jag tänker på dig ibland

Ge mig en ny drog som tar mig nånstans
Jag behöver en ny medicin och ett nytt land
När jag faller lycklig och fri var det falskt alarm, falsk marknadsföring
men även inbitna lögnare har sin charm

Jag kan höra musiken du gav mig i natt
Stå still, jag loopar samma tack
men det finns nåt där som bara måste bli sagt

Jag tänker på dig
Jag tänker på dig
Jag tänker på dig ibland


Verkligen snygg bild, med snygga miner! Någon svensk sommarkväll,
ute på sjön.

Tänkte skriva ett inlägg om vad jag gjort de senaste dagarna, och till och med slänga in lite bilder. Istället 
fastnade jag i Kents nya på Youtube. Tre låtar hann jag lyssna på, och är redan såld. Lite annorluna, men 
samtidigt precis likadant. Jockes röst är magisk. Inte den bästa sångrösten, men magisk. Trygg. Stabil. Nostalgisk.

Idag är jag ledig. Sov nästan till klockan 11 (vilket är längst hittills i USA), känns som om hela dagen är förstörd!
Spenderade förmiddagen däckad i solstolen och nu blir det shopping! Ska försöka slänga in ett inlägg lite senare 
om de föregående dagarna, kanske tom en bild eller två. Men vi får se. Ni får ju inte vänja er vid det här effektiva
bloggandet igen!