Dålig förlorare? Jag?
Har jobbat precis hela dagen idag. Från 6.45am-5.30pm. Sedan jobbade jag även en halvtimme till klockan 7 när Bruce skulle lämna tillbaka Lucas fotbollssaker. Lägg till enorma sömnsvårigheter igår kväll och som följd av det max 4 timmars sömn så kan ni räkna ut mitt sinnestillstånd idag. Jag gick runt som en vandrande Zombie. Tessa var nämligen sjuk idag igen. Enligt henne själv var hon frisk (och ja, hon var mycket bättre) men eftersom hon spydde igår kväll så lät inte Cindy henne gå till skolan. Bananabread och pickles spydde hon upp förresten. Fick en ganska utförlig beskrivning av det från Tessa.
Dagen var seg och degig. Förmiddagen spenderade vi i hennes föräldrars säng med att titta på en film (som ingen av oss fattade). Det var en barnfilm ska tilläggas. Efter att ha lagat lunch (värmt på rester) så spelade vi sedan spel. Candyland och någon sorts tetris föll valet på. Sedan ville hon leka med lego. På väg till lekrummet så sa hon följande mening: "Do you know what lego is? I can explain how to do it". Jag skrattade gott åt hennes fråga och förklarade sedan stolt att lego minsann kom från vårt grannland Danmark (hon trodde att det var amerikanskt) och att jag till och med hade varit på legoland. Hon gjorde stora ögon åt det sistnämnda och sa att jag måste säga det till Lucas. Han skulle bli såååå avundsjuk. Amerikaner kan verkligen vara så insnöade och tro att man är dum i huvudet bara för att man kommer från ett annat land. (Nu menar jag inte Tessa, hon är ju bara 8 år och dessutom väldigt allmänbildad). Men ibland kan folk fråga saker som: "Vet du vad Barbie är?" "Har ni det i Sverige?" eller: "Det finns en knapp som sätter på starkare ljus (hellyset)/vindrutetorkare", etc. Lite irriterande är det allt, men när det kommer från barn så är det mest gulligt. Eller ja, lite irriterande ibland.
När Bruce åkte iväg en snabbis vid 7pm så plockade Cole fram Monopol. Jag var inte sen att haka på! snart satt vi där alla fyra och köpte gator åt alla håll och kanter. Eller rättare sagt, barnen köpte gator åt alla håll och kanter. Jag lyckades hamna på allt och inget, utom just gator. Efter drygt en timme hade jag lyckats köpa en ynka gata och Bruce var hemma sedan länge. Mitt humör började dala drastiskt och inte blev det bättre av att Tessa gång på gång sa: "Det gör inget" när jag hamnade i fängelse eller dylikt. Jag ville bara skrika att jo! Det gör visst något! Det är inget kul om man inte vinner! Till en 8-åring liksom, haha. När jag sedan hamnade på Coles gata och var tvungen att betala till honom så gjorde hon high five med mig och sa: Now you're finally doing good!" och jag försökte sansat (kokandes inom mig) förklara att nej, det var väl inget bra. Jag förlorade ju pengar. Hon trodde nämligen att jag vann pengar eftersom jag fick tillbaka fler sedlar när jag lämnade ifrån mig min 500-lapp. Vid det här laget insåg jag att Monopol nog inte tog fram mina bästa sidor idag. Jag tog en snabb blick på klockan, sa godnatt med anledningen att jag måste hinna duscha innan läggdags. Den riktiga anledningen var dock att jag inte ville förlora mot ett gäng ungar. De såg dock inte igenom min bluff och vinkade glatt godnatt.
Jag vill bara poängtera att det inte är mitt fel att jag är en sån dålig förlorare (Stefan, mamma, Isak, etc: känn er träffade). Det är helt enkelt ärftligt. Skönt att man kan skylla på någon annan iallafall. Jag älskar att skylla på andra. Det är aldrig mitt fel liksom.
Det var trots min dåliga tur riktigt roligt att spela Monopol med dem. Så roligt att jag inte ens ville gå ner till my place och stänga dörren om mig när jag avslutat en alldeles för lång arbetsdag. Och det är inte varje dag som det händer!
Dagen var seg och degig. Förmiddagen spenderade vi i hennes föräldrars säng med att titta på en film (som ingen av oss fattade). Det var en barnfilm ska tilläggas. Efter att ha lagat lunch (värmt på rester) så spelade vi sedan spel. Candyland och någon sorts tetris föll valet på. Sedan ville hon leka med lego. På väg till lekrummet så sa hon följande mening: "Do you know what lego is? I can explain how to do it". Jag skrattade gott åt hennes fråga och förklarade sedan stolt att lego minsann kom från vårt grannland Danmark (hon trodde att det var amerikanskt) och att jag till och med hade varit på legoland. Hon gjorde stora ögon åt det sistnämnda och sa att jag måste säga det till Lucas. Han skulle bli såååå avundsjuk. Amerikaner kan verkligen vara så insnöade och tro att man är dum i huvudet bara för att man kommer från ett annat land. (Nu menar jag inte Tessa, hon är ju bara 8 år och dessutom väldigt allmänbildad). Men ibland kan folk fråga saker som: "Vet du vad Barbie är?" "Har ni det i Sverige?" eller: "Det finns en knapp som sätter på starkare ljus (hellyset)/vindrutetorkare", etc. Lite irriterande är det allt, men när det kommer från barn så är det mest gulligt. Eller ja, lite irriterande ibland.
När Bruce åkte iväg en snabbis vid 7pm så plockade Cole fram Monopol. Jag var inte sen att haka på! snart satt vi där alla fyra och köpte gator åt alla håll och kanter. Eller rättare sagt, barnen köpte gator åt alla håll och kanter. Jag lyckades hamna på allt och inget, utom just gator. Efter drygt en timme hade jag lyckats köpa en ynka gata och Bruce var hemma sedan länge. Mitt humör började dala drastiskt och inte blev det bättre av att Tessa gång på gång sa: "Det gör inget" när jag hamnade i fängelse eller dylikt. Jag ville bara skrika att jo! Det gör visst något! Det är inget kul om man inte vinner! Till en 8-åring liksom, haha. När jag sedan hamnade på Coles gata och var tvungen att betala till honom så gjorde hon high five med mig och sa: Now you're finally doing good!" och jag försökte sansat (kokandes inom mig) förklara att nej, det var väl inget bra. Jag förlorade ju pengar. Hon trodde nämligen att jag vann pengar eftersom jag fick tillbaka fler sedlar när jag lämnade ifrån mig min 500-lapp. Vid det här laget insåg jag att Monopol nog inte tog fram mina bästa sidor idag. Jag tog en snabb blick på klockan, sa godnatt med anledningen att jag måste hinna duscha innan läggdags. Den riktiga anledningen var dock att jag inte ville förlora mot ett gäng ungar. De såg dock inte igenom min bluff och vinkade glatt godnatt.
Jag vill bara poängtera att det inte är mitt fel att jag är en sån dålig förlorare (Stefan, mamma, Isak, etc: känn er träffade). Det är helt enkelt ärftligt. Skönt att man kan skylla på någon annan iallafall. Jag älskar att skylla på andra. Det är aldrig mitt fel liksom.
Det var trots min dåliga tur riktigt roligt att spela Monopol med dem. Så roligt att jag inte ens ville gå ner till my place och stänga dörren om mig när jag avslutat en alldeles för lång arbetsdag. Och det är inte varje dag som det händer!
Kommentarer
Postat av: Mamma
Jag förstår inte vad du menar??? Jag, dålig förlorare, det har väl aldrig hänt!!
Postat av: malin
hahaha vilka roliga frågor barnen ställde!
Trackback