Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak
Hela den här dagen har jag levt som i ett lyckorus. Att vädret har varit fantastiskt har bidragit en del till den känslan, också alla julsaker som tittar fram lite här och var. Men mest för att jag inser hur bra jag har det.
Här sitter jag nu i Amerika. I ett helt annat land som kan vara hur dåligt som helst, men för det mesta är underbart. Vädret är betydligt torrare och varmare än i Sverige, jag har tagit två härliga promenader idag och jag har nyss varit och fikat med min vän Carin. Det låter kanske inte mycket för världen det jag har spenderat dagen med att göra, men jag har inte velat göra något speciellt heller. Bara leva och bara vara.
På väg hem från Rockin Joe's så åkte jag förbi två så typiskt amerikanska hus. Husen låg grannar med varandra, och båda var så galet fult julutsmyckade. Färgade lampor så långt ögat såg. På huset, i alla träden, på staketet, ja i princip överallt. Det kan ha varit de fulaste juldekorationerna jag någonsin har sett, men det fick mig att le något enormt. När jag sedan kom hem höll Bruce på att sätta upp lampor i träden (smakfullt ofärgade) och i fruktskålen låg det clementiner. Jag bara älskar julen.
När jag sedan slog på datorn och loggade in på facebook så såg jag att Emelie hade lagt ut en massa bilder på släkten. Jag började nästan grina. Inte för att jag blev ledsen eller så. Nej, jag bara insåg hur bra jag har det. Ni är så himla fina och goa hela bunten. Jag är så glad att jag har er! Det kommer att bli konstigt att fira jul utan er alla för första gången, men tur då att man har en underbar pojkvän som kommer hit istället. Jag kommer få den bästa julen som någon kan önska sig (så bra som den kan bli utan släkten).
Och förresten, inlägget "Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?" som jag skrev i veckan var lite internt. Många tyckte säkert att jag skrev konstigt (typ pappa) men största delen var riktad till Malin och då behöver ingen annan fatta, för jag vet att hon gör det. Hon är världens bästa vän. Kanske lite knäpp (som jag), men bäst.
Jag är i Amerika just nu och kan göra besöka platser som folk drömmer om att besöka. Bara sådär liksom. Samtidigt har jag alla de här underbara som väntar där hemma. Och det känns så (ursäkta språket) jävla bra!
Jag är typ mest lyckligt lottad i hela världen. Kanske inte, men det är så det känns. Och det är det viktigaste.
Jag håller andan med dig,
för jag vet hur du känner.
jag förstod! förutom det där med grönan, men det va ju bara min hjärna som va för seg! Och vickan, jag saknar din knäpphet!!! Och nu försökte jag beskriva hur bäst jag tycker du är men, jag började bara gråta istället! Jag kan alltså inte beskriva det.
Victoria! Du är underbar. Njut av din resa, det är dig väl unt. Kramar i massor från den vandrande halvmetern :-)))
Kul att jag sitter i skolan och grinar. Och det är som du säger: vi är lyckligt lottade. Vi är inte rika eller kända, men vi har varandra och det är det som är viktigast.
Det var synd att du inte var där igår, det kändes tomt. Det kommer kännas likadant på juldagen, men vi klarar det, för vi vet att du kommer hem igen och att du har det bra med Alex.
Jag älskar dig Vickan, du kommer alltid vara min idol <3
:)) <3
Jag blir så glad när jag hör att du är lycklig! Vi saknar dig men vi vet att vi kommer träffas snart. Puss
vi saknar dig men det är skönt att höra att du är lycklig iaf!
puss<3
