Victoria Engström

Canal road by fall.

Jag är på ohyggligt bra humör idag. Frukosten imorse verkade smaka bättre än vanligt, gymmandet var nästan oförskämt skönt och inte alls speciellt jobbigt, min omelettlunch var himmelskt god och städtanten imorse verkade ha sopat bort alla mina bekymmer. Solen sken och löven lyste i alla regnbågens färger kan man säga. Jag misstänker starkt att mitt välbefinnande idag beror på min nya super-tröja. Trots att det inte är ser (eller känns) så tjock ut så är det otroligt värmande. Dessutom är den så mjuk, len och gosig. Man kan tydligen köpa sig lycka!

Mitt lyckorus fortsatte sedan när jag skjutsade Tessa till Princeton. Inte alls speciellt mycket trafik, Tessa var  på gott humör och jag hittade en parkeringsplats direkt, precis utanför byggnaden där hon har lektion. Det var som om platsen väntade på mig. Jag droppade av Tessa hela 5 minuter för tidigt (skönt eftersom vi var 5 minuter sena igår = bedrövlig trafik!), sedan trippade jag iväg till Starbucks, såklart. Starbucks var dock smockat! Inte en endaste ledig stol, och minimum tio pers i kö. Men inte deppade jag ihop för det inte, inte idag! Jag kom snabbt på att det ligger ett litet fik, Chez Alice gourmet and bakery, precis bredvid Ann Taylor så jag skyndade dit. Och nu kommer frågan: Varför fikar jag inte där oftare? Jag har blivit så Starbucksinrutad att inte ens tanken på att fika någon annanstans har slagit mig. Faktum är att Chez Alice's är ett av de mysigaste fiken jag har varit på. Fiket har de mumsigaste kakorna och det godaste teet.  Utbudet är dessutom mycket större än Starbucks. Kaffet har jag dock inte smakat än, kan hända att Starbucks är bättre på det området. De har faktiskt grymt kaffe. Med tusen gånger högre mysfaktor och i samma prisklass som Starbucks så tror jag att jag kommer spendera en hel del tid även på detta fiket. Idag blev det en Oat&raisin cookie samt English breakfast tea. Enda missödet (ett ganska stort missöde dock) är att jag brännskadat halva tungan och en stor del av låret. Lyckades nyss spilla ut en liten mängd kokhett te på ena låret, men inte går världen under för det. Som tur är har de Internet anslutning även här, och det verkar inte strula lika mycket som på Starbucks. Nej, nu ska jag återgå till min bok och om knappt en timme är det dags att åka hemåt igen. Imorgon ska jag på begäran försöka knåpa ihop lite information om Tyskan. Det blir väl roligt!

Ciao!

Förresten: Idag är det bara tolv dagar kvar till jag får träffa Greta. Jag längtar så in i bomben!