Victoria Engström

Idag har varit en riktigt vanlig, normal tisdag i mitt liv här i USA. Vädret var strålande! Lite kyligt, men varmt. Förmiddagen spenderades i kursen i engelska för efterblivna, eftermiddagen spenderades på Starbucks i Princeton. Mellan det hann jag med att äta på House of Cupcakes som har de godaste små cupcakesen! Bilden nedan är tagen den andra gången jag var i Princeton, 2009-09-11:


Dagens roligaste: Tyskan. Denna ökända Tyska nämns ju oftast i min blogg som en trafikfara utan dess like. Trots att hon inte ens kör särskilt fort så lyckas hon skrämma livet ur mig nästan varenda gång jag sätter mig i passagerarsätet. Idag är det dock inte hennes usla bilkörning jag har i åtanke. Dagens roligaste händelse utspelade sig på en bensinmack på väg hem från Princeton. Tyskan skulle fylla på lite bensin eftersom hon hade använt bilen en del i helgen. Sagt och gjort, vi svänger in på den vanliga bensinmacken där jag brukar tanka. Det börjar med att hon inte vet vilken sida tanklocket sitter på och därför virrar hon runt på macken. Jag påpekar snällt att locket är på vänster sida och hon kör fram till en av pumparna och stannar. Dock stannar hon för långt bak (ungefär så hon har pumpen vid sin sidoruta) och jag säger åt henne att hon måste köra framåt. Bredvid bilen står även två mexikanare och vevar med armarna: “framåt, framåt”. För er som inte vet det än så tankar man inte bilen själv här i New Jersey, utan en mackkille gör det åt en. Mexikanarna jobbar alltså där och väntar på att hon ska köra fram så att de kan börja tanka. Tyskan försöker köra, men rullar bara bakåt! Hon hade tydligen stängt av motorn och försökte köra ändå. Tyskan fattar ingenting och får panik men jag säger åt henne att hon måste starta bilen innan hon kan köra. Hon vrider om nyckeln, men inget händer. Vi fortsätter rulla bakåt och Tyskan är helt panikslagen. Jag märker då att hon har neutralt läge i av någon anledning och påpekar att hon måste lägga i Park för att kunna starta bilen. Tyskan fattar ingenting och försöker med allt medans det står två mexikanare och garvar utanför. Till slut fattar hon felet och kan starta bilen samt köra fram. När hon ska öppna bilrutan trycker hon på alla knappar utan den rätta (dessutom ner istället för upp) och när rutan inte öppnas öppnar hon dörren nästan i ansiktet på en mexakanare som lutar sig fram. Till slut visar jag henne hur man ska öppna rutan. Nu till nästa problem. Mexikanarna undrar om hon kan öppna tanklocket och hon fattar absolut ingenting. Till slut får de öppna dörren och trycka på knappen som man öppnar med. Jag satt under hela den här tiden (det var ett bra tag!) och höll mig så gott det gick från skratt! Haha mexikanerna måste ha fått sig dagens samtalsämne i personalrummet. Hoppas att de hade en övervakningskamera!

Dagens tankeställning: När jag skriver det här sitter jag på Starbucks och dricker kaffe. Helt själv sitter jag här. Det stör mig inte ens att jag är ensam. Det är faktiskt ganska skönt att sitta helt själv och bara vara ett tag. När jag sedan ser mig omkring i rummet inser jag en sak. Det är långt ifrån jag som fikar ensam. Jag skulle tro att ca 2/3 av alla som är här inne sitter själva. Antingen läser de, använder sina laptops eller bara sitter där. Befinner man sig istället på ett fik i Sverige skulle det vara helt tvärtom, och på ett fik i Eskilstuna (låt oss säga Waynes) så skulle antalet “ensamma fikare” vara nästan obefintliga. Skulle det sitta en ensam själ på Waynes så skulle majoriteten i rummet tänka något i stil med: “Vad är det där för mupp?“ Ärligt talat så skulle nog även jag känt mig ganska obekväm förut om jag satt själv och fikade på Waynes hemma i Eskilstuna. Men jag tror faktiskt att det skulle kännas annorlunda nu. Jag skulle utan problem kunna sätta mig själv på Waynes, eller någon annanstans för den delen, läsa en bra bok, dricka en kopp kaffe och bara ta en paus i tillvaron. Helt själv. Jag antar att mina värderingar och tankar har, och kommer att, förändras en hel del här borta i Staterna.

Ni vet den där mannen som sa att jag hade en fin sak i håret. Han kom nyss in på Starbucks och satte sig bredvid mig med sin laptop. Han hälsade och så skulle han sätta i kontakten till laptopen i väggen. Jag hade tagit av mig min ena stövel eftersom min fot somnat och nu satte jag på mig den igen eftersom den låg i hans väg. Då sa han: “Oh you don‘t need to put on your shoes for me“ och sen sa han: “Really nice shoes byt he way”. Haha känns som att han gillar min stil;)