Victoria Engström

Helt plötsligt befinner jag mig i ett totalt mörker. Bokstavligt talat alltså. Det är alltså inget depressionsmörker jag pratar om nu, utan jag har kastats tillbaka till stenåldern. Jag kom hem från gymmet idag och tog mig en lång skön dusch, och sen helt plötsligt så poff.. Lampan släcks. Först trodde jag att det bara var den lampan som tog slut men vid närmare inspektion så var i princip hela huset ur funktion. Vad gör man då? Ingen mat kunde jag laga, och tilläggas ska att jag var starving. Inte heller Internet fungerade. Helt handikappad är man utan ström. Fick i sista minuten ta mig en tur till Jens house (grannen, systern, name it) för att värma lite stew att mätta magen med innan jag begav mig iväg för att köra Tessa till Princeton. Det är ingen bra dag att bo i källaren kan jag säga. Kolsvart. Dessutom har det varit stormvindar här idag. Trafiklysena blåser nästan ner från sina ställningar. Kanske det som orsakat strömavbrottet? Anyway, nu är jag hos Tyskan för att låna Internet. Resten av familjen är hos deras nana där vi kanske måste sova i natt på grund av strömbrist. Det är några gubbar där och kollar på det nu, hoppas att de kan fixa det. Annars är det ganska mysigt att sova hos mormorn. Hennes hur är väldigt varmt, till skillnad från vårat hus där man sover med pyjamas, morgonrock och tre filtar. Och ändå fryser.

Den där franska mannen var på Starbucks idag igen. Känns som att vi är stammisar där. Vi har smått börjat utveckla en bekantskap som består av att säga hi how are you? Varenda gång vi stöter på varandra. Dvs i princip varenda dag. Idag bad jag honom även att hålla ett öga på min dator när jag sprang på toan. Känns som vi tagit vår relation ett steg längre.

Nu: Te och knäckebröd!