Om en månad
En ynka månad kvar. Trettien dagar. Klockan 12 pm, om exakt fyra söndagar, landar min syster på amerikansk mark. Om exakt en månad så står jag på Newarks flygplats och letar febrilt efter ett välkänt älskat ansikte. Ni kan inte förstå hur mycket jag längtar.
Oavsett hur mycket mer det finns att se och göra i USA än i Sverige så kan jag ändå inte komma ifrån att Sverige har en fördel gentemot USA. I Sverige finns alla jag älskar. I Sverige finns mamma, pappa, syster, Alex, Malin, Greta, mormor, morfar, farmor, kusiner, aunts & uncles, vänner, osv.
Jag vill stanna i USA och jag kommer att stanna. Det finns så oändligt mycket mer här att göra än i Sverige. Tänk er själva att kunna åka in till New York varenda helg om man har lust. Eller bara ta en tripp till Princeton för att luncha. Tänk er att helt spontant kunna spendera en och annan helg i USAs huvudstad, Washington DC. Tänk er att varje dag ta en fika på Starbucks. Eller äta på the cheesecake factory. Tänk er att när som helst kunna se en NHL eller NBA-match i Madison Square garden. Det finns så mycket mer att göra här, och dessutom har jag inte ens gjort en bråkdel av det jag vill göra än. Därför kommer jag stanna. Jag trivs här.
Dock har jag nu börjat sakna de små sakerna i vardagen hemma. De små, men ack så värdefulla sakerna som gör liver uthärdligt, och till och med bra, hemma i lilla Eskilstuna. Det kan vara så enkla saker som att ta en fika hemma hos mormor och morfar, vakna upp bredvid sin pojkvän, ta en långpromenad för att titta in hemma hos farmor eller skvallra med sin bästa vän.
De små vardagliga sakerna är det jag saknar mest. Och självklart personerna jag gör dem tillsammans med. Men ändå kommer jag att stanna. Jag har mycket kvar att uppleva, och så mycket mer att hämta här för tillfället än jag har i Sverige. Och tänk, bara tänk hur mycket jag kommer att uppskatta de små sakerna jag saknar nu när jag kommer hem. Det är värt att vara här. Så jävla värt. Och trots att det ibland känns som det värsta, så är det en av de bästa sakerna jag gjort hittills i mitt liv.
Jag ville bara säga att jag älskar er alla där hemma, ni vet vilka ni är. Och det gör de ensammaste stunderna lite lättare att uthärda när jag tänker på att jag snart, mycket snart, får se tre mycket viktiga personer i mitt liv. Först Greta, som jag ska träffa den 26 Oktober, min syster om en månad, och Alex i December. Det ska bli så grymt att uppleva en liten del av Amerika tillsammans med människor som jag verkligen älskar.
Åh va roligt att du trivs och tänker stanna! Jag tycker att du är stark och du kommer att klara detta. Vi alla är så stolta över dig:)
Åh , jag längtar så otroligt mycket!
Och vi hoppas faktiskt, hur mycket vi än saknar dig att du stannar kvar!
Imorgon blir det släktkalas hemma hos filip och du kommer att vara saknad men jag ska hälsa honom gratiis från dig!
Jag älskar dig <3
Vad roligt att du trivs så bra och att du vill stanna kvar. Vi saknar dig här hemma, men njut nu av din tid i USA.
Puss och kram
Jag kommer också till Washington. Jag kommer att vara där den 22- 26 okt samma helg som Du. Har Du tid för en kaffe på Starbucks? Det är ju inte som Alex men lite :-))
Du gör helt rätt Victoria! Eskilstuna och det viktiga som finns här finns kvar om 10 månader oxå! Njut av ditt äventyr och vi som läser njuter med dig.
Nu kommer snart de som är viktigast för dig och hälsar på vilket jag förstår att du längtar efter.
Fortsätt att ha det alldeles alldeles underbart!!
Kramisar
Vad bra du skriver Vickan, mvg i svenska antar jag :)
Vi är glada över att du trivs där borta, det är huvudsaken! Och det är klart vi saknar dig, men vi ser gärna att du stannar året ut! PUSSSSS
åååh gud vad skönt att höra att du har det bra!
du kommer klara detta och man vet aldrig en dag kanske vi alla kommer och knackar på din dörr:D
vi är alla så stolta över dig
puss<3
och vickan! nu kan vi typ säga att jag ska komma också för jag har ett jobb!!!<3
