Victoria Engström

En riktigt fin höstförmiddag har det varit idag. Solen sken och temperaturen var lite kylig, men behaglig på grund av solstrålarna. Efter morgonens lektion bestämde vi oss (Jag, Carin och tre tyskor) för att ta en lunch på Panera Bread. Det blev en mycket god “soup for a group”. Man får en stor skål soppa som man delar på! Efter maten bestämde sig Tyskan för att äta en av sina persikor som hon köpt utanför Princeton University. De har en sorts daglig marknad på området där de säljer frukt, ostar, honung etc. Tyskan åt upp sin gigantiska persika och så långt var allt bra. Plötsligt springer hon iväg till toaletten. När hon kommer tillbaka ser vi att hon har stora röda utslag runt munnen, som sakta börjar sprida sig ner på halsen och upp på kinderna. Enligt henne kliade det något enormt och hon verkade ha fått någon sorts allergisk reaktion. Hon påstod dock bestämt att hon inte var allergisk mot persikor, men att skalet på dem tydligen hade något sorts kladd på sig. Vi bestämde oss då för att det var dags för hemfärd och jag skulle ju åka med henne hem! Som tur var utvecklades det inte till någon allvarligare allergisk attack och vi kom hem säkert.


På eftermiddagen skjutsade jag Tessa till Princeton och hade därmed två timmars fritid helt själv. Det blev såklart en Starbuckskaffe te och sedan lite fönstershopping. Trodde jag. Jag skulle bara smita in lite snabbt på Ann Taylor och kolla om de fått in något nytt men kom ut med en helt underbar tröja. Eftersom jag är i stort behov av lite varma kläder anser jag dock mitt spontana köp som befogat. Rent av klyftigt. Dessutom var tröjan nedsatt från 110$ till 59.99 och det var 40% rabatt på det priset! Kvinnan i kassan var supertrevlig och visade mig en bok med hela deras höstkollektion som kommer in snart, och som grädden på moset fick jag två stycken 20% rabatt kuponger. Riktigt mjuk och gosig är koftan och ska invigas imorgon.


Jag kan förövrigt glädja (förvåna?) er med att I’m still going strong at the gym! Har grym träningsvärk i låren efter gårdagens besök och ska dit imorgon igen med Tyskan. Har upptäckt att min kondition redan har blivit snäppet bättre (den kunde ju inte bli sämre liksom) och imorgon funderar jag på att utöka tiden på löpandet med ytterligare 5 minuter. Man får ju ta det sakta men säkert. Frågan är om jag verkligen kommer att hålla i denna träningsmani när jag kommer hem (om det ens håller när jag är här) eller om jag återigen förvandlas till en spinkig degklump. Först kanske jag måste börja förvandlas från en spinkig degklump, innan jag kan börja prata om att förvandlas tillbaka. Benen har dock börjat få en viss muskelstruktur, på magen kan man faktiskt ana sig till någon slags muskel (om jag spänner den), men armarna! Dessa taniga, omöjliga armar. De kommer nog aldrig sluta se ut som om de ska gå av bara man tittar på dem. Jag undrar om jag ens har muskler i armarna? Och om jag mot förmodan skulle råka ha en överbliven ynka muskel där, hur fan ska jag få den att synas?

Nog om träning nu. Nu blir det Entourage, te och mörk Lindtchoklad! Ska bara försöka lista ut ett smart sätt att leda all choklad upp till mina armar.

HEIPA, Som min kära syster skulle ha sagt!