Victoria Engström

Den senaste veckan har jag varit enormt sugen på att börja spela golf igen. Igår fick jag äntligen tummen ur. På kvällskvisten tog jag bagen på ryggen och vandrade de få meterna till vår tre-håls-bana. Jag ställde mig på första tee, hällde ut några bollar, och började slå mot en av flaggstångarna. Svingen satt förvånansvärt bra. Efter att ha börjat stabilt med en socket (vad annars?), så satt slagen som en smäck. Jag blev till och med lite imponerad av mig själv. När jag ansåg mig på gränsen till övertränad (man vill ju inte bli för bra) och vandrade tillbaka så ser jag Dave (Agnetas man) komma körande med en golfbil på släpet! Tydligen så har familjen köpt en golfbil. Misstänker dock att den snabbt kommer att ockuperas av lekande barn.

På påskdagen pratade jag med Bruce om vilka banor som finns i området. Tydligen så finns det en väldigt bra bana ca 10 minuter härifrån. Dock var den ganska dyr att spela. Jag har glömt bort hur dyr den här sporten är! Jag fick även reda på att barnens morfar (som vi firade påsk hos) har designat två golfbanor en (bra) bit härifrån! Någon dag ska de ta med mig dit så att jag får spela på dem.

Och annars då? Jo, vädret är bra. Brännan tar sig. Det är snart helg igen (nåja), och mina päron kommer om 2,5 vecka. Imorgon ska det tydligen bli över 30 grader också. Jo man tackar!

PS: Lucas sa en gullig sak i lördags morse. Jag var på väg ut för att åka till Starbucks och sedan Canal Rd (för en promenad). På väg till bilen stöter jag på barnen och deras kusiner. Tessa frågar om jag vill spela en omgång Horse (basket) med henne, och jag svarar att ja, det kan jag! Efter ett tag säger Lucas plötsligt: "I can´t imagine how it´s going to be when you´re not around anymore, Victoria". Då fick jag en liten tår i ögat.