I know what they don't wanna tell you
Förra veckan var nice. Jag bosatte mig hos Carin från onsdag till fredag. Vi (jag, Carin och hennes nya aupiar Carolin) hann med en sväng till NYC, lite shopping, Targetbesök, inhandling av resväska, middag på Applebees (Tack Carin!), poolhäng och bara allmänt chill. Jag lyckades även sova som en stock eftersom jag varken vaknade när hunden kissade på golvet, när Carin for upp för att torka upp allt, när hunden valde att sova i vår säng, eller när Carin gick upp innan klockan 8 på morgonen. Jag var stendöd. Förra veckan sov jag in all förlorad sömn detta år. Det måste ha varit havsluften som fick mig att slappna av.
Lördagen spenderades i Princeton med yoghurtglass och the movies. På söndagen blev det en tur till Jersey Gardens där vissa gick crazy på shoppingen. Jag lyckades hålla mig inom min budget och spenderade enbart 65 dollar(!) medan vissa andra (Carin och Tyskan) went crazy. 200 dollars gränsen sprack är allt jag kan säga.. De nyare aupairerna Janet och Caroline höll däremot lite hårdare i pengarna. Vi får väl se hur det går om ett par månader..
Både lördagskvällen och söndagskvällen spenderade jag med Tyskan i hennes hus. Hon gillar nämligen inte att vara själv hemma i det stora huset på kvällen. Vi hade chillkvällar med mjukiskläder, tysk choklad, gamla filmer och mycket tjatter och skratt.
Idag har jag haft en riktigt sugig dag. Det började med att jag hade glömt ge grodan och ödlan vatten på hela helgen, så de var helt uttorkade stackarna! De lever iaf som tur är. Sedan kom Bruce hem med cirka hundra kilo tvätt som jag spenderade min förmiddag med. Jag hann även med en matshoppingtur innan barnen kom hem från strandhuset igen. Precis innan de kommer hem så lyckas jag dessvärre slå sönder en glassak med nån vätska i i Lucas rum. Detta resulterade i en blöndande fot, glas everywhere och en fet lila fläck på parkettgolvet som inte går bort! Jag fick panik och försökte plocka upp alla små glasbitar för att sedan försöka skrubba bort fläcken. Vilken visade sig vara omöjligt. Dessutom var det små, små glasbitar kvar på golvet så det blev repor när jag skrubbade. Lyckat. Jag spenderar min sista tid i familjen med att nästan döda barnens husdjur och förstöra golvet. Vilka fina minnen de kommer ha av mig.
Dagen slutade iallafall bra. Cindy och Bruce skulle på minnesstund för en av deras kompisars pappa som gick bort förra veckan. Jag hängde hemma med barnen, och vi hade rent ut sagt skitkul! Vi avslutade kvällen med att spela poker till efter klockan 10 (trots att jag slutade klockan 9). När jag sa god natt fick jag en liten tår i ögat över att jag snart ska lämna dem.
Haha kom nyss på en sjukt rolig sak som hände ikväll! Tessa börjar sjunga: "I wanna take a ride on your disco stick" med stor inlevelse. I samma stund tänker jag: "Please god, lilla Tessa, Don't ever sing that again". Lucas hinner dock före och säger: "Tessa, pleeeeease don't sing that. Do you know what Disco stick means?" Tessa fattar ingenting, jag hinner knappt tänka "please don't tell her" varpå Lucas börjar veva som en tok mot sina nedre regioner. Tessa svarar: "But why is Lady Gaga singing that she wants to take a ride on a disco stick". HAHA, jag vek mig av skratt samtidigt som jag sa att det där får du prata med din mamma om Tessa. Tessa verkade inse vad det handlade om och alla konstaterade att Lady Gaga var weird innan jag lättat satte punkt för diskussionen genom att helt enkelt säga:"Let's just not talk about that". Som tur var så var alla med på noterna.
Imorgon kväll ska vi säga adjö till Carin som åker hem till Sverige på onsdag. Känns mycket märkligt måste jag säga. Det blir Cheesecake Factory såklart! Jag undrar hur mycket Tyskan kommer gråta.
Rörigt inlägg, men den här dagen messed up my brain. Mer än vanligt. Jag har bara en sista fråga (till gud) innan jag ska försöka sova. Varför i hela fridens namn är jag så jävla klumpig och virrig? Jag slår i saker, tappar saker, glömmer saker, ja you name it, varenda. jävla. dag. Hur många gånger kan man tappa bort sin mobil egentligen? I SAMMA VÄSKA? Och den är alltid i väskan, fast jag inte kan hitta den. Fast jag letat i en kvart. Sen helt plötsligt är den där! Why are you messing with me god? Jag tror inte att ni normala människor förstår hur jobbigt detta är. Många (mamma) tror att jag bara är slö och ouppmärksam. Men så är inte fallet. Jag är så vaken som man kan bli. Och ändå går jag runt med konstanta blåmärken på höfter och lår efter alla jävla bordskanter. Jag borde ta mig fan bli diagnoserad (is that even a word?) för det här. WATCH OUT! KLUMPIG och VIRRIG borde det stå med feta röda versaler i min sjukhusjournal.
Nu läste jag igenom vad jag precis skrivit. Och inser en sak. Det är helt på sin plats att sova.
Lördagen spenderades i Princeton med yoghurtglass och the movies. På söndagen blev det en tur till Jersey Gardens där vissa gick crazy på shoppingen. Jag lyckades hålla mig inom min budget och spenderade enbart 65 dollar(!) medan vissa andra (Carin och Tyskan) went crazy. 200 dollars gränsen sprack är allt jag kan säga.. De nyare aupairerna Janet och Caroline höll däremot lite hårdare i pengarna. Vi får väl se hur det går om ett par månader..
Både lördagskvällen och söndagskvällen spenderade jag med Tyskan i hennes hus. Hon gillar nämligen inte att vara själv hemma i det stora huset på kvällen. Vi hade chillkvällar med mjukiskläder, tysk choklad, gamla filmer och mycket tjatter och skratt.
Idag har jag haft en riktigt sugig dag. Det började med att jag hade glömt ge grodan och ödlan vatten på hela helgen, så de var helt uttorkade stackarna! De lever iaf som tur är. Sedan kom Bruce hem med cirka hundra kilo tvätt som jag spenderade min förmiddag med. Jag hann även med en matshoppingtur innan barnen kom hem från strandhuset igen. Precis innan de kommer hem så lyckas jag dessvärre slå sönder en glassak med nån vätska i i Lucas rum. Detta resulterade i en blöndande fot, glas everywhere och en fet lila fläck på parkettgolvet som inte går bort! Jag fick panik och försökte plocka upp alla små glasbitar för att sedan försöka skrubba bort fläcken. Vilken visade sig vara omöjligt. Dessutom var det små, små glasbitar kvar på golvet så det blev repor när jag skrubbade. Lyckat. Jag spenderar min sista tid i familjen med att nästan döda barnens husdjur och förstöra golvet. Vilka fina minnen de kommer ha av mig.
Dagen slutade iallafall bra. Cindy och Bruce skulle på minnesstund för en av deras kompisars pappa som gick bort förra veckan. Jag hängde hemma med barnen, och vi hade rent ut sagt skitkul! Vi avslutade kvällen med att spela poker till efter klockan 10 (trots att jag slutade klockan 9). När jag sa god natt fick jag en liten tår i ögat över att jag snart ska lämna dem.
Haha kom nyss på en sjukt rolig sak som hände ikväll! Tessa börjar sjunga: "I wanna take a ride on your disco stick" med stor inlevelse. I samma stund tänker jag: "Please god, lilla Tessa, Don't ever sing that again". Lucas hinner dock före och säger: "Tessa, pleeeeease don't sing that. Do you know what Disco stick means?" Tessa fattar ingenting, jag hinner knappt tänka "please don't tell her" varpå Lucas börjar veva som en tok mot sina nedre regioner. Tessa svarar: "But why is Lady Gaga singing that she wants to take a ride on a disco stick". HAHA, jag vek mig av skratt samtidigt som jag sa att det där får du prata med din mamma om Tessa. Tessa verkade inse vad det handlade om och alla konstaterade att Lady Gaga var weird innan jag lättat satte punkt för diskussionen genom att helt enkelt säga:"Let's just not talk about that". Som tur var så var alla med på noterna.
Imorgon kväll ska vi säga adjö till Carin som åker hem till Sverige på onsdag. Känns mycket märkligt måste jag säga. Det blir Cheesecake Factory såklart! Jag undrar hur mycket Tyskan kommer gråta.
Rörigt inlägg, men den här dagen messed up my brain. Mer än vanligt. Jag har bara en sista fråga (till gud) innan jag ska försöka sova. Varför i hela fridens namn är jag så jävla klumpig och virrig? Jag slår i saker, tappar saker, glömmer saker, ja you name it, varenda. jävla. dag. Hur många gånger kan man tappa bort sin mobil egentligen? I SAMMA VÄSKA? Och den är alltid i väskan, fast jag inte kan hitta den. Fast jag letat i en kvart. Sen helt plötsligt är den där! Why are you messing with me god? Jag tror inte att ni normala människor förstår hur jobbigt detta är. Många (mamma) tror att jag bara är slö och ouppmärksam. Men så är inte fallet. Jag är så vaken som man kan bli. Och ändå går jag runt med konstanta blåmärken på höfter och lår efter alla jävla bordskanter. Jag borde ta mig fan bli diagnoserad (is that even a word?) för det här. WATCH OUT! KLUMPIG och VIRRIG borde det stå med feta röda versaler i min sjukhusjournal.
Nu läste jag igenom vad jag precis skrivit. Och inser en sak. Det är helt på sin plats att sova.
Kommentarer
Trackback
