Victoria Engström

Sandras och min weekend vad great! Lördagen spenderade vi i mitt hood. Vi hann inte med så mycket men det var kul att visa henne hur jag bor, spendera någon timme i Princeton samt ha en myskväll. På söndagen vaknade vi med tuppen för att dra in till The Big Apple. Jag försökte visa henne så mycket som möjligt så vi började med att ta linje röd-1 ner till Battery Park. Efter en vy av frihetsgudinnan, några kort på random statyer och skyskrapor så vandrade vi upp mot Wall street. Vi gick Wall street vidare mot Pier 16 och 17 för att sedan ta oss ut på Brooklyn bridge. När vi knäppt ytterligare några kort gick vi genom China Town upp till SOHO. Vi åt lunch, köpte lakrits på Dean & Delucas samt slank in i några affärer. Nästa stopp var Times square. Väl där beundrade vi alla ljus och spanade in sportprylar innan vi vandrade mot vårt sista stopp, Central Park. Vi köpte med oss en kaffe och tog en liten sväng i parken innan Sandra var tvungen att ta tåget för att hinna med färjan mot Long Island. Vi fick även ragg hela dagen, som vi sumpade;). Jag tycker att vi hann med rätt mycket turistande på den lilla tiden vi hade!

Dagens tabbe kom självklart från mig. Inne på Sephora i SOHO så tar jag upp ett mörkrött nagellack för att beundra färgen. Vad gör jag sedan. Jo, jag tappar nagellacket som slås i tusen bitar. Färg överallt. På mina ben, på mina skor och på golvet. Som tur var behövde jag varken betala för nagellacket eller torka upp the mess I made, men det var lagom pinsamt att stå där och försöka torka bort nagellack från mig själv med en liten papertissue. Dessutom förstörde jag mina skor samt fick gå runt i NYC med något som såg ut som en jävla massa blod på hela benet, foten och skorna. Det blev inte bättre på kvällen när jag försökte tvätta bort nagellacket från mig och mina skor. Helt plötsligt slår jag ner flaskan med nagellacksborttagning. Nagellacksborttagning på hela mig, halva väggen, kläderna mattan och golvet. Så. Jävla. Typiskt. MIG. Höll på att svimma av nagellacksborttagnings-ångorna och förlorade ytterligare några hjärnceller. Nu är jag nästan i samma klass som en utveklingsstörd.

Dagen var lång med nice. Barnen var bäst. Dom är bäst. Åh, nu är det inte mycket kvar..