Victoria Engström

Ok. Nu är det såhär: Jag är tydligen bak-kungen. Då menar jag bak som i att baka, och inte bak som i rumpa. Även om jag har en jävligt snygg sådan. Förra veckan bakade jag ju till aupairmötet på Tyskans födelsedag. Jag bakade både cupcakes och en kladdkaka (som nödlösning ifall inte cupcakesen skulle räcka). Eftersom vi kom så sent att 80% av vår grupp redan hade dragit när vi anlände så behövdes inte kladdkakan. Den fick tas med hem till familjen. Där blev den tydligen en succe. Barnen berömde min kaka (eller "The browniething" som de kallade den), likaså Bruce och Cindy. Alla med en underton av att de ville att jag skulle baka den igen. Så ikväll när jag var ensam hemma med Cole så kavlade jag återigen upp ärmarna och tog fram vispen. Här skulle det bakas! Cole, fastklistrad framför Simpsons, märkte ingenting denna gång heller. När jag var klar frågade jag om han ville ha en bit chokladkaka, och han blev helt lyrisk över att jag hade bakat den igen. "Like, how did you make that? Did you put chocolat in it or what? It is so creamy!" Utbrast han. Nyss kom en glad Tessa nerspringande nyss hemkommen från Lacrosseträningen och bad om att få smaka. Tänk att en sån simpel sak som en kladdkaka kan göra en så populär:)