Victoria Engström

Herregud. Man kan ju säga att Tyskan fick mig på andra tankar igår iallafall. Det började med att Tyskan skulle hämta upp mig 7.30 för att ta oss till aupairmötet. Inte helt oväntat kom hon dit klockan 7.45, en kvart för sent. Det gjorde mig inte så mycket eftersom det tar 20-25 minuter till Princeton så vi skulle bara bli 10 minuter sena. När hon hämtar upp mig så säger hon att vi ska hämta upp Jenny hemma hos henne i Skillman eftersom hon hade punka på ena däcket. Redan här fick jag dåliga vibbar om hur detta skulle gå och frågade om hon hittade dit. "I hope so", svarade hon. Jahapp, jag visste att det var kört. Resan till Jennie gick iallafall som följande: Tyskan hade ingen aning om hur vi skulle åka. Hon hade varit där 2 ggr förut, men åkt en annan väg samt i dagsljus. Jag ringde Jennie som inte fattade någonting utan trodde att vi åkte Millstone river road, trots att jag sa 1000 gånger att vi tog 206 från Hillsborough, den riktningen som Applebees är. Till slut la vi iallafall på varpå Jenny ringde upp en minut senare och sa: "Oh you are not going on Millstone?". Tyskan svor stup i kvarten och var lagom förbannad på Jenny (hon verkade absolut inte tycka att nåt av detta var hennes fel) och körde dessutom 25 mph på en 50-väg! Och dessutom vinglade hon lagom på vägen varje gång hon kollade åt sidan på en vägskylt. Bilarna bakom oss tutade och satte på helljusen och Tyskan svor "why are they doing that and why are they going in my ass", varpå jag lite stressat påpekade att hon körde 25 på en 50-väg och att hon borde öka farten. "But I am trying to find the way" var hennes svar. Strax därefter kom en polisbil i hög fart med blåljus. Tyskan frågade: "Oh it isn't to me, right?" varpå jag sa: "Actually, I don't know..it could be". Hon körde så sjukt sakta och vingligt och hade 10 bilar i arslet. Till råga på allt så stannade hon vid varje trafikljus NÄR DET VAR GRÖNT! För att kolla på skyltarna. Då fick jag nog, tvingade henne att stanna bilen och ringde Jenny. Jenny ville prata med Tyskan (så de kunde prata tyska med varandra) men jag vägrade ge ifrån mig luren. Då skulle vi aldrig komma fram. Jag röt till på skarpen och till slut fattade Jenny var vi var och kunde guida oss rätt. Det var bara att vända och åka tillbaka en bit. Vi hade bara missat en skylt.

Vi anlände till mötet vid 8.50 då hälften av vår grupp begav sig hemåt. Mina cupcakes delades ut till den resterande skalan och Tyskan fick även med sig några extra hem. De var mycket uppskattade! Mötet hölls i en smyckesaffär där vi skylle göra egna smycken. Jag orkade inte anstränga mig utan slängde ihop ett par örhängen på en minut. Fina blev de iallafall!

Efter detta blev det Panera Bread med några andra aupairer innan vi trötta begav oss hemåt och stupade i säng. Eller, inte jag då. Jag somnade nån gång vid 2-3 inatt. Precis som varje natt den senaste veckan. Sömnproblem är något av det värsta jag vet.


Nutellacupcakes - made by the desperate housewife herself! (me) :)