Vilken pannkaka

Min kära mor hade släpat sig till Prox data for min skull för att ta reda på vad felet med min dator kunde vara. Med uppmaning från mamma så provade jag att ta ut batteriet, sätta i laddaren och sedan sätta på datorn. Det funkade! Alltså var det batteriet som det är fel på och inte laddaren. Bra att veta. Kul att äntligen ha min egen dator igen, så jag kan lägga in alla mina bilder som upptar mitt kameraminne. Mindre kul är det att batteriet är slut. Det kan bli dyrt.

Jag har precis slängt in en pannkakssmet i ugnen och medans jag väntar kollar jag på Sällskapsresan som jag fick låna av Sofia. Ikväll väntar movienight med Carin, Hangover blir det. För omväxlings skull kan jag slänga in lite bilder som tagits den senaste tiden. Enjoy!


Carin in Philly.


Gratis glass på Rita's i Philadelphia. Första officiella vårdagen!


Sofia och Carin på Bronx zoo.


Uteservering, Princeton.


Sunny day in Princeton.


Princeton university.


Princeton University.


Malin på vår helvetesdag.


Malin and me having rehab in the sun!


New clothes. Jeansskjorta, jeansshorts och mjukisshorts från Abercrombie&Fitch.
Skor från Zara.

Update: Himmel vad gott det är med ugnspannkaka, och gud vad rolig sällskapsresan är! Jag upptäckte nyss att trädgårdsmästaren är här och fixar i trädgården med påskliljor och annat. Jag upptäckte även att bladen börjat växa ut på alla träd! Åh, vår!

Pics

From the last couple of weeks:


Malin and me on a sunny day.


Eating pretzels in NYC.


Outside Macy's.


My mailbox, the day after the storm.


Me and Carin in Philly. 27 degrees celsius!


Me and random guy outside Bronx zoo.


HAHA. Me in Coles Giants snuggie! Eating cake, about 3am.
Carins 20th B-day.


The cake that me and Carin shared! We ate the whole cake, almost
on our own..

Samtliga bilder ar snodda av carinwikstrand.blogg.semalinmalinmalin.blogg.se och Sofias facebook.

Start as you mean to go on

Forsummad blogg.

Nu lider snart min lediga vecka mot sitt slut. Jag har dock fortfarande tva skona dagar helt for mig sjalv innan familjen kommer tillbaka. Efter att ha vinkat av Sofia i Newark (som for ovrigt ar ett enda stort, bedrovligt ghetto) sa bar det av till Sofia for tartbakning. Fredagen var namligen Carins 20-arsdag! En alder som i Sverige ar javligt stor, men har i USA kan liknas med att ater igen fylla 17. Vi (Jag, Carin, Sofia och Rebecca) spenderade kvallen hemma hos mig med pannkakor, vodka- och malibu drinkar, samt en massa tjotande. Nerat smatimmarna roade jag mig med att glida omkring i en stor bla snuggie (filt som har armar) med giants-tryck pa. Jag sag ut som Dumbledore. Samtidigt roade Carin sig med att (av okand anledning) soka upp vad karaktarerna i Harry Potter heter pa Norska till mina hysteriska fnitteranfall. Tva av namnen var Nilus Langballe (Neville Longbottom) och Gullsnoppen (Gyllene kvicken). Forbluffande fakta ar att Carin och jag lyckades trycka i oss nastan en hel chokladtarta. Ensamma. Vid halv 5am snaret stupade vi i sang, galet matta och belatna.

Vi vaknade vid 1 pa lordagen och borjade dagen med en brakfrukost bestaende av scrambled eggs, mackor, frukt, flingor, yoghurt, ja, you name it! Sedan skrattade vi lite at solsidan innan vi bestamde oss for Menlo Park mall. Vi spenderade 1,5 timme inne pa Abercrombie & Fitch, och fick med oss en hel del kan jag saga! Innan vi rullade hemat igen kopte vi med oss en sallad som vi tre delade pa. Ja, ni laste ratt. Tre stycken delade pa en sallad! Och till saken hor att vi alla tre blev matta. Det sager en del om Cheesecake Factorys portioner.

Pa sondagen kom Sofia och Carin till mitt hus for en promenad vid Canal Rd. Nar regnet borjade falla bestamde vi oss snabbt for att det var dags att aka och handla mat. Vart mal var att tillaga en fiskgratang och scones, och himmel vad vi lyckades! Sa grymt gott blev det.

Dagen har spenderats framfor tvn. Har inte satt min fot utanfor huset. Ganska gott faktiskt sahar i regniga tider!

Forlat for dalig update samt brist pa bilder. Det blir latt sa nar datorn ar pajj. Ska forsoka battra mig.

Puss och kram


First day of spring

Min dator ar fortfarande stendod, och jag har inte orkat lamna in den pa lagning denna vecka. Skyller pa att jag har haft full rulle utomhus pga. det grymma vadret!
Idag drog jag, Carin och Sofia ivag pa en spontantur till Philadelphia. I bilen spelades Gyllene tider och Coldplay pa hagsta volym! 77 Fahrenheit visade termometern, vilket motsvarar ca 25 Celsius. Vi strosade runt i det varma och soliga vadret och jag lyckades tom branna mig i knavecken. Man ar val sin pappas dotter..
Eftersom det officiellt var den forsta vardagen idag sa bjod Rita's pa gratis Italian ice (glass). En otroligt god laxlunch, tre iskaffe och en yoghurtglass senare bar det av hemat igen. For mig vantade en jobbkvall som jag blandannat spenderade med att shoot some baskets utomhus. Det ska tillaggas att klockan hann bli 8 innan vi gick in, och vi bar fortfarande shorts!
Imorgon drar vi mot New York. Vi ska blandannat spana in ett zoo i Bronx. Kul ska det bli!
Puss pa er dar hemma i slaskiga Sverige:)

Solsidan

Moldavien, finns det pa riktigt? Det ar val bara i Tintinbockerna som det finns?
Solsidan ar overlagset. Jag skrattar sa jag grinar.

Varmebolja

Ville bara uppdatera om att det ar 18 grader och sol har i New Jersey. Sa pass varmt att jag fick varmeutslag igar nar jag satt ute och laste i Princeton. Update: Min dator ar fortfarande trasig, det blir nog inte San Fran nasta vecka for min del (pga hutlosa flygpriser!), jag har last ut Luftslottet som sprangdes (som var grym!) och jag har fatt en ny nisch for iskaffe pa Starbucks. Sa himla gott! Namnde jag forresten att det ar 18 grader ute? Da finns det inga bekymmer. Det var allt jag hade att saga. Nu signar jag ut. Ut till grasmattan alltsa.

Helvetesdagen

Igar kvall flog Malin hem till Sverige igen. Det kanns trakigt, men vi har haft en riktigt bra vecka med New York, shopping, prat & skratt, degande och stundtals riktigt bra varvader. Enda undantaget ar lordagen som jag inte ens kan beskriva i ord. Ingen kan forsta vilket helvete vi hade. Man maste helt enkelt ha varit med for att kunna inse vidden av var katastrofdag. Jag ska dock ge er en liten kort sammanfattning sa att ni har en aning om vad vi rakade ut for.

Lordagen borjade med att vi tog taget in till New York. Vaderprognosen var regn, och mycket riktigt sa kom det nagra droppar nar vi gav oss ivag. Vad vi inte visste var vilket skyfall som vantade oss. Val i New York forsokte vi oss envist pa lite sightseeing i blasten och regnet. Efter en svang till Battery Park samt ett forsok att ta oss ut pa Brooklyn Bridge (vilket var nast intill omojligt) sa gav vi upp, avslutade med nagra sista viktiga inkop, och satte sedan kurs mot tagstationen. Vi trodde att vi precis hade missat 4.55-taget, men nar vi kom dit sa stod det pa tavlan att det var forsenat och fortfarnade boardade.  Vi sprang ner till det fullsatta taget och lyckades hitta tva lediga saten. Vad som sedan skedde kanns som en dalig parodi pa en thriller eller nagot. Efter 1,5 timmars vantan pa taget med den daliga informationen om att de hade signalproblem lamnade vi taget som redan var halvtomt. Trotta, genomblota, frusna och alldeles for daligt kladda letade vi upp en busstation dar vi lyckades hitta en buss som gick till New Brunswick. Efter att ha statt ett tag i en oandligt lang ko sa kom vi till slut pa den andra bussen som lamnade stationen. Runt klockan 9pm kom vi antligen fram till New Brunswick, satte oss i bilen och rullade ut fran garaget. Nu vantade endast en 20-minuters bilresa hem. Trodde vi ja. Vi upptackte snabbt att Easton Avenue var avstangd pga regnet, och eftersom det ar den enda vagen jag kor hem fran New Brunswick sa ringde jag Bruce for rad om en annan vag. Den vagen han foreslog visade sig dock ocksa vara avstangd. Han foreslog da att vi skulle ta rt-27 north for att sedan svanga av pa rt-287 som ledde oss hem, men nar vi kom till rt-27 visade sig den vagen ocksa vara avstangd. Malin och jag blev mer och mer panikslagna. Vi var helt slut efter dagen, vi hade endast atit frukost och en banan (klockan var ca 10pm nu), vi var blota och kalla, det var kolsvart och skyfall ute och alla vagar hem var avstangda. Bruce letade upp en ny (annu langre) vag som kunde ta oss till rt-287 som leder oss hem, och vi forsokte aka den vagen. Efter ett tag upptackte vi uppgivna att aven den var avstangd. Det var bara att vanda tillbaka till New Brunswick och ater igen ringa Bruce. Min mobil hade nu inget som helst batteri kvar, och det var ett under att den fortfarande fungerade. Han sa att det enda sattet att ta sig hem kunde vara att ta rt-18 north (langt norr) for att sedan ta av pa rt-287. Innan vi forsokte oss pa det sa stannade vi och kopte vatten, twix och kinamat. De som jobbade pa kinamatstallet maste ha trott att vi var hoga eller nagot. Helt slitna, dyngsura och med rodsprangda ogon sprang vi in pa matstallet. Vi tog med oss maten (som vi forovrigt inte at, jag var alldeles for speedad for att ata) och forsokte oss en sista gang pa att ta oss hem. Denna gang lyckades vi svanga av en avfart for tidigt (rt-287 south istallet for 287 north) och hamnade pa en bro som tog oss over till nagon island i New York. Ungefar har insag jag att vi akte at fel hall och borjade hyperventilera. Jag kan tillagga att jag verkligen inte var i tillstand att kora bil. Absolut inte i sporegn och morker. Dessutom var det tull pa 8 dollar och vi hade endast 3 dollar cash. Tanten sa att de skulle skicka en rakning. Pa nagot satt lyckades jag sedan vanda runt och aka tillbaka over bron. Eftersom annu en vag som skulle ta oss tillbaka till den ursprungliga vagen var avstangd sa stannade jag och fragade en polis om vagen till rt-287 som skulle ta oss till Hillsborough. Han sa att det var langt dit, ca 40 minuter. Efter hans direktioner sa hittade vi tillslut vagen och jag visste antligen var vi var! Efter ca 30 minuter svangde vi av pa 206 och kom hem till alskade Hillsborough. Eftersom Millstone River road var oversvammad (var brevlada syns knappt!) sa fick jag parkera vid villaomradet pa andra sidan faltet. Bruce skulle sedan kora Cindys bil over faltet for att hamta upp oss. Eftersom det var sa blott i marken sa lyckades han fastna med bilen, och fick darfor mota upp oss till fots med ficklampor och paraplyn. Nar vi till slut klev in genom dorren var klockan efter 0.30. Jag har nog aldrig varit sa sliten och sargad i hela mitt liv. Trots att min kropp var helt slut sa tog det ett tag att somna. Huvudet var klarvaket pa grund av adrenalinkicken jag hade haft.
Det tog oss nastan 8 timmar att komma hem fran New York, varav 3 timmar spenderades med bilkorning i sporegn och morker. Under hela den har tiden var vi dyngsura och trotta. Alla smavagar var avstangda, vi hade ingen aning om hur vi skulle ta oss hem och vid vissa tillfallen visste vi inte ens vart vi var. Det enda vi hade atit pa hela dagen var frukost samt en banan. Vi hade inte druckit en droppe vatten eller annan vatska under hela dagen. Planerna vi hade pa att ha en lugn och skon hemmakvall med godis, glass och kinamat framfor tvn grusades rejalt. Pa sondagen packade vi och tog det lugnt innan jag korde Malin till flygplatsen. Eftersom de flesta smavagarna fortfarande var avstangda sa var vi tvungna att forst aka soderut till Princeton for att sedan ta rt-1 north som ledde oss till Turnpike north. Det var en omvag som tog dubbelt sa lang tid som den vanliga vagen. Nar jag kom hem igen gjorde jag mig en kopp te innan jag stupade i sang tillsammans med Stieg Larssons Luftslottet som sprangdes. Det kanns lite ensamt igen efter att Malin har akt, men det kanns bra att det bara ar drygt 5 manader tills vi ses igen.
Om man raknar bort lordagen sa var den har veckan grym. Forra helgen i New York bjod pa 15 graders varme och stralande sol. Det var riktigt skont att antligen fa prata massa strunt med en bra van, nagot som jag och Malin ar mastare pa. Resten av veckan skriver jag om nagon annan dag, da jag aven kan slanga in lite bilder. Nu ska jag lagga mig i sangen igen tillsammans med lite dubbelnougat samt Luftslottet som sprangdes. Det ar jag vard!

Jag saknar dig redan Malin!

Livet på en pinne

Fan vad bra jag mår!

Idag kände jag mig oövervinnlig och skippade min lektion för en välbehövlig haircut. Många centimetrar åkte bort, men jag är väldigt nöjd. Efter det mötte jag upp Tyskan på Starbucks för att köpa en kaffe innan vi traskade kvarten ner till bilen i det sköna vårvädret. Hela åtta plusgrader och sol bjöd vädergudarna oss på idag. Väl hemma sträckläste jag The Road som jag nu nästan läst ut. Traskade sedan ner för att hämta barnen, som för övrigt var väldigt glada idag. Spenderade lite kvalitetstid med dem innan jag nu fick rast. När Cole kom hem frågade han lite försynt om jag skulle kunna tänka mig att baka någon av mina pajer (blåbär/hallonpaj eller kladdkaka) till hans klass 14/3 eftersom "it is the best thing I have ever eaten", som Cole sa. De skulle tydligen ha någon pajdag i skolan. "It does not matter which one you make, both of them are so good". Självklart! Svarade jag, plötsligt väldigt nöjd med mig själv. Den bästa känslan idag var nog ändå när jag verkligen insåg att det är imorgon Malin kommer. Känslan av att veta att om 20 timmar så sitter jag och babblar med min bästa vän. Den känslar är svårslagen.

Kvällen bjuder på Au Pair möte på Panera Bread, det blir nog trevligt! Det känns i hela kroppen att våren är på ingång. Jag är lyckligare än jag varit på mycket länge! Tänk vad lite sol och värme kan göra. Att jag dessutom har skypat med mor min om vilka hotell hon ska boka tills de kommer hit, samt tittat lite efter San Fransisco flyg gör denna dag fulländad. Jag älskar att ha saker att se fram emot, saker att sträva efter.

Så idag fick ni ett feel-good-inlägg. Det borde ni vara nöjda med. Det är inte varje dag ni får det!

Bubblegum and Apples

Våren är på ingång. Igår var det hela 8 plusgrader och sol. Det firade vi genom svenskt bullbak hemma hos Sofia.
Till helgen beräknas det bli 10 grader och sol, helt underbart. Idag var jag duktig och gick för att boka klipptid när min kurs slutade. Kursen som förövrigt var helt obegriplig idag. "Dagens lektion ska vi ägna åt siffror" inledde lärarinnan med att säga. I det ögonblicket stoppade jag raskt in två tuggummin i munnen och förvandlades till den där jobbiga tjejen som tuggar och tuggar som om det inte fanns en morgondag. Tuggade och försökte verka intresserad. Fast jag egentligen spenderade hela lektionen med att smygtitta på Facebookbilderna som tjejen framför mig i sin tur spenderade lektionen med att titta på (på sin Apple, of course). Efter lektionen hann vi även med en Starbucks innan jag var tvungen att gasa hem för att hämta Tessa och sedan rulla tillbaka till Princeton. Spenderade eftermiddagen med te. gröna äpplen och resesurfande på Chez Alices. Tröttnade  på datorn och tog mig till Starbucks. Kaffe och läsande (The road av Cormac McCarthy) hanns med innan jag plockade upp Tessa och begav mig hemåt igen. Ibland leker livet.

En resa skulle inte sitta helt fel just nu..

Lion King



Dagens planer innefattade lunch och musikal på Broadway. Carin, jag och Sofia tog tiotåget mot NY. Där strosade vi runt lite längs Broadway innan vi mötte upp Tyskorna (Carolin, Jenny, Evy och en ny okänd tyska) som tog ett senare tåg. Runt ett-snåret åt vi lunch på Hard Rock Café. En otroligt god Californian Burger blev det för min del. Vid halv tre infann vi oss på teatern för att se på Lion King som började klockan tre. Jag hade väldigt höga förväntningar på denna musikal, Lejonkungen är ju trots allt en barndomsklassiker. Finns det någon som inte gillar lejonkungen liksom? Jag blev verkligen inte besviken! Musikalen var mycket bra med härliga låtar, bra skådespelare och fantastiska kostymer. Hyenorna var läskigt lika de i filmen, och babianen var hur bra som helst. Vi lämnade musikalen med en härlig känsla av att vi ville ha mer.




Röda ögon?





Med mig hem lyckades jag äntligen få ett par Ray Ban Aviator. Självklart lyckades jag få med mig en storlek för stora än de jag provade i affären, så numera kan ni kalla mig för flugan. Jag ska förmodligen byta dem nästa helg dock.

Just det: Idag är det bara fem (FEM!) dagar kvar tills Malin kommer!

Nu ska tanten sova!

RSS 2.0