Päron i äpplet
Helgen var jättebra! Jag mötte upp päronen vid hotellet i the big apple i lördags. Strålande sol och shortsväder var beställt. Vi började med en Starbucks innan vi strosade upp till Central Park. I Central Park blev det en guidad cykel-taxitur (för mig och mamma. Pappa hittade ett snällt gammalt par som han satt och snackade med på en parkbänk), lite promenerande samt ett stopp vid baseballplanen där det spelades en match. Vi fortsatte ned för 5th avenue innan vi svängde av mot Times square, eller den där platsen med alla neonskyltarna som mamma kallade det. Hon refererade även till Hard rock café som Rolling rock. Middag på en italiensk restaurang innan vi stupade i säng.
På söndagsmorgonen började vi med en äkta stadig Amerikansk frukost. Sedan var vi redo för dagen. Vi började med en tur på Macy's där, hör och häpna, pappa var den enda som köpte något! Två par jeans fick han med sig (helt självmant.. ehrm..). Vädret var inte det bästa, några regnstänk föll men det spöregnade iallafall inte. Vi hoppade på subwayen ner till Ground zero och därifrån promenerade vi på wall street och sedan ner mot Battery Park. Väl där knäppte vi en bild på Frihetsgudinnan innan vi åkte upp till Herald Square igen. Ännu ett besök på Macy's samt Victoria¨s secret hanns med för mig och mamma innan vi mötte upp pappa på en Irish pub. Vi åt feta hamburgare och steak där och sedan sa jag godnatt och adjö och tog tåget hem till mig.
Igår hämtade jag upp dem från tågstationen vid 11. Efter en rundtur i mitt hus och på vår mark så var det dags att hämta upp barnen. Barnen var superhypade och överenergiska eftersom mina päron var där. Vid 5.15pm slutade jag för dagen och vi begav oss mot Menlo Park mall och Cheesecake Factory. En 25 minuters bilfärd blev till cirkus 1 timme eftersom vi hamnade mitt i värsta trafiksylten. Väntan var dock väl värd eftersom maten där är himmelsk, och det var fullsatt även på en måndagskväll! Det ska även poängteras att pappa smällde i sig en hel sallad där! Sallader som för mig är som tre middagsportioner..
Idag drog mamma och pappa iväg till Washington utan mig eftersom jag har jobbat. De kommer dock hit igen sent ikväll, och imorgon ska vi blandannat besöka Princeton. Idag var jag en snäll dotter och köpte en present åt min mor:) hihi..
På söndagsmorgonen började vi med en äkta stadig Amerikansk frukost. Sedan var vi redo för dagen. Vi började med en tur på Macy's där, hör och häpna, pappa var den enda som köpte något! Två par jeans fick han med sig (helt självmant.. ehrm..). Vädret var inte det bästa, några regnstänk föll men det spöregnade iallafall inte. Vi hoppade på subwayen ner till Ground zero och därifrån promenerade vi på wall street och sedan ner mot Battery Park. Väl där knäppte vi en bild på Frihetsgudinnan innan vi åkte upp till Herald Square igen. Ännu ett besök på Macy's samt Victoria¨s secret hanns med för mig och mamma innan vi mötte upp pappa på en Irish pub. Vi åt feta hamburgare och steak där och sedan sa jag godnatt och adjö och tog tåget hem till mig.
Igår hämtade jag upp dem från tågstationen vid 11. Efter en rundtur i mitt hus och på vår mark så var det dags att hämta upp barnen. Barnen var superhypade och överenergiska eftersom mina päron var där. Vid 5.15pm slutade jag för dagen och vi begav oss mot Menlo Park mall och Cheesecake Factory. En 25 minuters bilfärd blev till cirkus 1 timme eftersom vi hamnade mitt i värsta trafiksylten. Väntan var dock väl värd eftersom maten där är himmelsk, och det var fullsatt även på en måndagskväll! Det ska även poängteras att pappa smällde i sig en hel sallad där! Sallader som för mig är som tre middagsportioner..
Idag drog mamma och pappa iväg till Washington utan mig eftersom jag har jobbat. De kommer dock hit igen sent ikväll, och imorgon ska vi blandannat besöka Princeton. Idag var jag en snäll dotter och köpte en present åt min mor:) hihi..
Starstruck
Om sisådär tre timmar bär det av mot New York för att möta upp mina päron! Har inte riktigt fattat det än tror jag. Känns som en vanlig dag. Läste även att prinsessan Madeleine var på väg till NY, då kanske man träffar på henne också.. jag menar, risken är ju ganska stor. Manhattan är ju så litet! Jag har ju sett en himla massa kändisar sedan jag kom hit. Hela.. 0 stycken. Helt otroligt alltså med tanke på att var och varannan person som spenderar en semesterweekend här verkar stöta på både en och två "kändisar".
Pics
Lite bilder som jag knäppte på min promenad igår:
Bloom.
Patriotiskt.
Vår bakgård.
På andra sidan fältet.
Typical street, Country classics. Alla hus ser identiska ut, har välklippta,
orimligt gröna gräsmattor, tillhörande basketkorg samt två bilar (en stor
och en normalsize).
En liten fråga bara: Är det något krav på att alla hus i USA måste ha en basketkorg?
Bloom.
Patriotiskt.
Vår bakgård.
På andra sidan fältet.
Typical street, Country classics. Alla hus ser identiska ut, har välklippta,
orimligt gröna gräsmattor, tillhörande basketkorg samt två bilar (en stor
och en normalsize).
En liten fråga bara: Är det något krav på att alla hus i USA måste ha en basketkorg?
Magkramp
De senaste dagarna har jag haft riktigt jobbig magkramp. Jag har inte kunnat äta riktig mat, utan har mest levt på frukt, choklad, yoghurt och knäckebröd. Jag vet inte vad det beror på, men skulle gissa att det beror på stress. Egentligen har jag inte så mycket att stressa över, men har ändå lyckats på något sätt. Först var det ovisshet om lediga dagar, sedan ovisshet om Miamiresan (vilka som kunde följa med, när vi skulle boka osv.) och nu senast vulkanen på island. Dessutom stressar jag upp mig över livet i allmänhet. Ibland tänker jag att det ska bli skönt att komma hem och börja ett riktigt liv istället för det låtsasliv man lever här. Ibland får jag däremot panik på tanken att åka hem och behöva börja ett riktigt liv och bestämma mig för vad jag vill göra härnäst. Jag får även panik och ångest över hur fort tiden går. Jag ser hur mina kusiner växer så snabbt, vilket även innebär att jag själv blir äldre, vilket jag får panik över. Jag såg tex en nytagen bild på Niklas häromdagen, på hans bilddagbok. Sedan jämförde jag den med en bild på honom från juli 2009, ungefär då jag senast träffade honom, och herregud vad han har vuxit! Jag kände knappt igen gossen. Jag ska iallafall försöka att inte stressa upp mig mer över onödiga saker, och efter en lång sovmorgon idag så känns magen lite (om än väldigt lite) bättre. Jag försöker även skära ner på mitt ohälsosamt stora intag av kaffe och tuggummin.
Dagen spenderades med Carin i Princeton. Vi tog först en liten promenad i en del av Princeton där vi aldrig varit förut. Den följdes av en lunch på Panera bread som för mig bestod av en liten kopp soppa och ett äpple. När vi var mätta och belåtna strosade vi till Princeton Garden theatre med en starbuckskaffe i handen för att bevittna filmen Date night. Jag skrattade mig igenom hela filmen. Nej, inte skrattade. Jag fullkomligen gapflabbade. Den var så sjukt rolig, och de två huvudrollerna kunde inte ha varit mer klockrena. Jag brukar inte gilla såna överdrivna komedier, men denna var faktiskt grym! Vi avslutade med en tur inne på Target och Quakerbridge mall innan vi rullade hemåt.
Den närmsta tiden har jag mycket roligt på schemat. På fredag ska mina föräldrar anlända, och vi ska spendera helgen i NY. De stannar tills söndagen den 2 maj, och onsdagen därpå åker jag iväg på semester till Miami. Jag kommer hem på söndagen, och redan på fredagen därpå kommer Alex hit. Jag ser verkligen fram emot dessa veckor, och hoppas innerligt på att den där sketna vulkanen lägger ner nu och flygen kommer igång:)
Dagen spenderades med Carin i Princeton. Vi tog först en liten promenad i en del av Princeton där vi aldrig varit förut. Den följdes av en lunch på Panera bread som för mig bestod av en liten kopp soppa och ett äpple. När vi var mätta och belåtna strosade vi till Princeton Garden theatre med en starbuckskaffe i handen för att bevittna filmen Date night. Jag skrattade mig igenom hela filmen. Nej, inte skrattade. Jag fullkomligen gapflabbade. Den var så sjukt rolig, och de två huvudrollerna kunde inte ha varit mer klockrena. Jag brukar inte gilla såna överdrivna komedier, men denna var faktiskt grym! Vi avslutade med en tur inne på Target och Quakerbridge mall innan vi rullade hemåt.
Den närmsta tiden har jag mycket roligt på schemat. På fredag ska mina föräldrar anlända, och vi ska spendera helgen i NY. De stannar tills söndagen den 2 maj, och onsdagen därpå åker jag iväg på semester till Miami. Jag kommer hem på söndagen, och redan på fredagen därpå kommer Alex hit. Jag ser verkligen fram emot dessa veckor, och hoppas innerligt på att den där sketna vulkanen lägger ner nu och flygen kommer igång:)
MiAMi BeAch
Fan vad jag är pissed right now.
Nu ska jag iaf snart släpa mig upp ur sängen för en lunch på cheesecake factory. Just ja, vi bokade flyg och hotell i Miami igår. Den 5 maj drar vi, och det ska bli så jäääävla skönt.
Nu ska jag iaf snart släpa mig upp ur sängen för en lunch på cheesecake factory. Just ja, vi bokade flyg och hotell i Miami igår. Den 5 maj drar vi, och det ska bli så jäääävla skönt.
Old news
Jag satt nyss och kollade igenom min gamla bilddagbok och fastnade för den här bilden. Skrattade åt den i säkert fem minuter. Ser ni vad som inte riktigt passar in i bilden? Alla ser jättetaggade och glada ut och posar in i kameran på bästa party manér. Men kollar man lite nogrannare på bilden så hittar man en liten mupp som har smygit sig in i bilden och ser ut att vara i sin egen lilla värld där bak i hörnet. På väg in i dimman kan man väl kalla det. Eller, nej förresten, jag är nog redan där för längesen..
Så hysteriskt kul att titta igenom gamla bortglömda bilder!
Så hysteriskt kul att titta igenom gamla bortglömda bilder!
Life is a rollercoaster just gotta ride it
Lördag: Hämtade upp Carin på tågstationen och gav henne skjuts hem. Följde sedan med som gott sällskap i bilen när hon lämnade tre (!!) resväskor till sina päron att släpa hem åt henne. På vägen hem tog vi ett stopp på IKEA för en äkta köttbullslunch (med extra mycket lingon såklart) och lite ögongodis. Besvikelsen i Carins ögon när den gamla svensk-mat-hyllan numera endast bestod av en rad med små lingonsyltburkar, flädersaftskoncentrat samt skorpor går ej att beskriva. Hur våra ögon sedan tindrade när jag upptäckte skylten som upplyste om att svenska maten numera fanns vid check-outs, det är en helt annan historia. Med köttbullar och prinsesstårta i magen stormade vi upprymda ut till check-outs och fann.. paradiset! Diverse Marabouchoklad, musli, lax, frysta pannkakor, abbaprodukter, inlagd sill, bakverk och tunnbröd trängdes på hyllorna tillsammans med en hel drös andra svenska produkter. Själv fick jag med mig både leksandsknäcke, skorpor, musli, marabou, och sist, men inte att förglömma: dammsugare! Vi var verkligen som små barn i en leksaksaffär. På vägen ut hann vi smälla i oss en himmelsk 1-dollars mjukglass som lade sig som en smäck i magen. Nämnvärt är väl även att det såldes varmkorv på äkta IKEA-vis. 50 cent kostade korven!
Söndag: I strålande solsken och 25 härliga grader styrde vi bilen mot Jackson, och Six flags. För er som inte vet vad Six Flags är så är det en stor amusementpark. Trots den klarblå himmelen var det inte alls mycket folk som vi hade blivit varnade för. Den längsta kön var väl ungefär drygt 10 minuter lång, så det var skönt. Jag hann inte åka riktigt allt jag ville, men som tur är så köpte vi säsongskort så det kommer bli fler turer dit framöver:). Vi tänkte börja dagen lite lätt med en inte allt för läskig bergochdalbana som inte gick upp och ner. Som uppvärmning liksom. El Toro, en bergochdalbana i trä som ser ut ungefär som Balder, fick äran att bli den första. Men oj vad fel vi hade! Balder kan slänga sig i väggen, för här gick det undan. Dock så skakade den lite för mycket, vilket ledde till smärre whiplash skador, och vi knatade vidare efter två åk. Några av mina favoriter efter dagen är Bizarro, Batman och Nitro. Jag åkte även den sjukaste bergochdalalbanan, Kingda Ka. Det är världens högsta och snabbaste bergochdalbana tydligen. Det var så coolt när man åkte 90 grader rakt upp och sen ner och såg marken under en. Som tur var så överlevde jag och kan därmed visa er lite bilder från gårdagen. När vi hade tryckt i oss en halvlitersbägare var med glass från coldstone (jag överdriver inte) så var det dags att åka hemåt. Ska väl tilläggas att jag var den enda av oss som faktiskt tryckte i mig hela glassen, inte ens Tyskan hade mage till det.
Jag förkunnar att jag åkte Kingda Ka.
Tyskan, jag och Evy. Jag ser ut att vara cirkus 7 äpplen hög.
El Toro och toppen av Kingda Ka i bakgrunden.
Coldstones Strawberry blonde-glass, jupp jag smällde i mig hela..
Vi hann även med en delfinshow innan vi rullade hemåt.
Alla bilder tagna av Carin:
!
Söndag: I strålande solsken och 25 härliga grader styrde vi bilen mot Jackson, och Six flags. För er som inte vet vad Six Flags är så är det en stor amusementpark. Trots den klarblå himmelen var det inte alls mycket folk som vi hade blivit varnade för. Den längsta kön var väl ungefär drygt 10 minuter lång, så det var skönt. Jag hann inte åka riktigt allt jag ville, men som tur är så köpte vi säsongskort så det kommer bli fler turer dit framöver:). Vi tänkte börja dagen lite lätt med en inte allt för läskig bergochdalbana som inte gick upp och ner. Som uppvärmning liksom. El Toro, en bergochdalbana i trä som ser ut ungefär som Balder, fick äran att bli den första. Men oj vad fel vi hade! Balder kan slänga sig i väggen, för här gick det undan. Dock så skakade den lite för mycket, vilket ledde till smärre whiplash skador, och vi knatade vidare efter två åk. Några av mina favoriter efter dagen är Bizarro, Batman och Nitro. Jag åkte även den sjukaste bergochdalalbanan, Kingda Ka. Det är världens högsta och snabbaste bergochdalbana tydligen. Det var så coolt när man åkte 90 grader rakt upp och sen ner och såg marken under en. Som tur var så överlevde jag och kan därmed visa er lite bilder från gårdagen. När vi hade tryckt i oss en halvlitersbägare var med glass från coldstone (jag överdriver inte) så var det dags att åka hemåt. Ska väl tilläggas att jag var den enda av oss som faktiskt tryckte i mig hela glassen, inte ens Tyskan hade mage till det.
Jag förkunnar att jag åkte Kingda Ka.
Tyskan, jag och Evy. Jag ser ut att vara cirkus 7 äpplen hög.
El Toro och toppen av Kingda Ka i bakgrunden.
Coldstones Strawberry blonde-glass, jupp jag smällde i mig hela..
Vi hann även med en delfinshow innan vi rullade hemåt.
Alla bilder tagna av Carin:
!Pics
Witherspoon street, Princeton.
Palmer square, Princeton.
Vårt hus i bakgrunden.
30 graders solning.
Saknad kan man lära sig att leva med ibland
Och dom säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling
Att det kommer bli en lång kall vinter
Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter
Och du känner att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter
Ikväll har jag Kent-maraton. Jag har verkligen försummat Kent det senaste året. Jag har väl lyssnat på enstaka låtar då och då, men inte verkligen lyssnat på dem. Inte så som jag gjorde en gång för länge sen. Jag kunde ligga i flera timmar under kvällen, under natten, och bara lyssna på låtarna. På texterna. Det är väl därför jag kan de flesta av deras texter by heart vid det här laget.
Men ikväll lyssnar jag återigen. Verkligen lyssnar. Och minns. Kentlåtar associerar jag med så många minnen. Mestadels bra, men enstaka dåliga. Jag tänker på Årbytiden, golftiden, dansen, sommarkvällar, sommarnätter, ensamma nätter, inte så ensamma nätter, på Malin, på vänner, på värme, på livet. På den jag en gång varit. Och den jag nu är. Kanske är det samma person, med ett annat liv. För just nu känner jag mig precis som den person som låg och lyssnade på Kent vilken natt som helst för fyra år sedan. Trots att jag känner att allt har förändrats. Jag gillar den jag är nu, men sörjer den jag en gång varit. Jag har glömt vissa känslor, förträngt många tankar. Och ja, kanske faller en och annan tår.
Spellistan som går på repeat just nu innefattar deras, enligt mig, bästa låtar. Vintervila, Vinternoll 2, Quiet heart, We need to eat, Kräm, Längesen vi sågs, celsius... Men hur fan bestämmer man sig för vad som är bäst när allt är helt jävla genialiskt?
För att återknyta till rubriken. Kan man lära sig att leva med saknaden? Det fick jag lära mig redan för sisådär sju år sedan. Just nu saknar jag något eller någon nästan varje dag. Inte hela dagen, men i vissa ögonblick. Denna saknad vet jag ändå att jag inte måste lära mig att leva med. Trots att det ibland känns som om världen kommer att gå under, så vet jag innerst inne att jag förr eller senare kommer att träffa mina nära och kära igen. Att saknaden inte kommer att vara för evigt. Då blir den lite lättare att uthärda. Men när man inser att man aldrig mer får träffa någon, eller göra något. När man måste lära sig leva med saknaden, när man inte har något val. Att det inte finns någon möjlighet, inte ens en mikroskopisk sådan, att någonsin få uppleva detta igen. Den känslan av tomhet man känner just i det ögonblicket som man får denna insikt, den går inte att beskriva. Då man inser att man måste lära sig att leva med saknaden.
Anledningen till att jag nu kom att tänka på den tiden när jag för första gången upplevde detta, för ungefär sju år sedan, var att jag råkade sätta igång jullåten snön föll på datorn. Den låten lyssnade jag på varje dag, i flera månaders tid, för lite mer än sju år sedan. Lyssnade, och grät. Ända tills jag lärde mig att leva med saknaden.
När jag tänker på detta så inser jag två (fem) saker. Jag mår bra, jag har det bra just nu, jag har så många där hemma som väntar på mig, jag kommer ha det bra även när jag kommer hem. Och det är förjävligt att behöva leva med saknaden.
Att det kommer bli en lång kall vinter
Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter
Och du känner att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter
Ikväll har jag Kent-maraton. Jag har verkligen försummat Kent det senaste året. Jag har väl lyssnat på enstaka låtar då och då, men inte verkligen lyssnat på dem. Inte så som jag gjorde en gång för länge sen. Jag kunde ligga i flera timmar under kvällen, under natten, och bara lyssna på låtarna. På texterna. Det är väl därför jag kan de flesta av deras texter by heart vid det här laget.
Men ikväll lyssnar jag återigen. Verkligen lyssnar. Och minns. Kentlåtar associerar jag med så många minnen. Mestadels bra, men enstaka dåliga. Jag tänker på Årbytiden, golftiden, dansen, sommarkvällar, sommarnätter, ensamma nätter, inte så ensamma nätter, på Malin, på vänner, på värme, på livet. På den jag en gång varit. Och den jag nu är. Kanske är det samma person, med ett annat liv. För just nu känner jag mig precis som den person som låg och lyssnade på Kent vilken natt som helst för fyra år sedan. Trots att jag känner att allt har förändrats. Jag gillar den jag är nu, men sörjer den jag en gång varit. Jag har glömt vissa känslor, förträngt många tankar. Och ja, kanske faller en och annan tår.
Spellistan som går på repeat just nu innefattar deras, enligt mig, bästa låtar. Vintervila, Vinternoll 2, Quiet heart, We need to eat, Kräm, Längesen vi sågs, celsius... Men hur fan bestämmer man sig för vad som är bäst när allt är helt jävla genialiskt?
För att återknyta till rubriken. Kan man lära sig att leva med saknaden? Det fick jag lära mig redan för sisådär sju år sedan. Just nu saknar jag något eller någon nästan varje dag. Inte hela dagen, men i vissa ögonblick. Denna saknad vet jag ändå att jag inte måste lära mig att leva med. Trots att det ibland känns som om världen kommer att gå under, så vet jag innerst inne att jag förr eller senare kommer att träffa mina nära och kära igen. Att saknaden inte kommer att vara för evigt. Då blir den lite lättare att uthärda. Men när man inser att man aldrig mer får träffa någon, eller göra något. När man måste lära sig leva med saknaden, när man inte har något val. Att det inte finns någon möjlighet, inte ens en mikroskopisk sådan, att någonsin få uppleva detta igen. Den känslan av tomhet man känner just i det ögonblicket som man får denna insikt, den går inte att beskriva. Då man inser att man måste lära sig att leva med saknaden.
Anledningen till att jag nu kom att tänka på den tiden när jag för första gången upplevde detta, för ungefär sju år sedan, var att jag råkade sätta igång jullåten snön föll på datorn. Den låten lyssnade jag på varje dag, i flera månaders tid, för lite mer än sju år sedan. Lyssnade, och grät. Ända tills jag lärde mig att leva med saknaden.
Staden låg vaken i natten
i ljuset och glittret
sorlet och skratten
alla barer och hotell
bara en vanlig kväll
men det var ett tag sen
Det blänkte i glasen
parfym och neon
och allt som jag hållit mig
borta ifrån
det glödde i mörkret
det kändes som förr
det var dags nu
Allting var bra
allt var glömt
trodde jag
tills jag tittade uppåt och
Snön föll
och plötsligt kom tårarna
snön föll
jag saknade dig så
jag mindes den natten
när allting tog slut
jag minns hur jag satt där
och tittade ut och hur snön föll
Jag trodde det värsta var över
att plågorna fått den tid
de behövde
det var ändå bara du
det kommer andra nu
i storstadskvällen
Allting var bra
allt var glömt
trodde jag
tills jag tittade uppåt och
Snön föll
och plötsligt kom tårarna
snön föll
jag saknade dig så
jag mindes den natten
när allting tog slut
jag minns hur jag satt där
och tittade ut och hur snön föll
Allt vi gjorde då
allt vi båda såg
gör det lätta så svårt nu
varje liten del
snön som faller ner
åh den faller så hårt nu
Säg minns du hur snön föll
Snön föll, snön föll
Det blänker i glasen
parfym och neon
och allt som jag hållit mig
borta ifrån
dt glöder i mörkret
men inte som förr
det blir aldrig så
det blir aldrig samma sak
bara minnet kvar
av hur snön föll
När jag tänker på detta så inser jag två (fem) saker. Jag mår bra, jag har det bra just nu, jag har så många där hemma som väntar på mig, jag kommer ha det bra även när jag kommer hem. Och det är förjävligt att behöva leva med saknaden.
Den frivillige(?) golfaren
Den senaste veckan har jag varit enormt sugen på att börja spela golf igen. Igår fick jag äntligen tummen ur. På kvällskvisten tog jag bagen på ryggen och vandrade de få meterna till vår tre-håls-bana. Jag ställde mig på första tee, hällde ut några bollar, och började slå mot en av flaggstångarna. Svingen satt förvånansvärt bra. Efter att ha börjat stabilt med en socket (vad annars?), så satt slagen som en smäck. Jag blev till och med lite imponerad av mig själv. När jag ansåg mig på gränsen till övertränad (man vill ju inte bli för bra) och vandrade tillbaka så ser jag Dave (Agnetas man) komma körande med en golfbil på släpet! Tydligen så har familjen köpt en golfbil. Misstänker dock att den snabbt kommer att ockuperas av lekande barn.
På påskdagen pratade jag med Bruce om vilka banor som finns i området. Tydligen så finns det en väldigt bra bana ca 10 minuter härifrån. Dock var den ganska dyr att spela. Jag har glömt bort hur dyr den här sporten är! Jag fick även reda på att barnens morfar (som vi firade påsk hos) har designat två golfbanor en (bra) bit härifrån! Någon dag ska de ta med mig dit så att jag får spela på dem.
Och annars då? Jo, vädret är bra. Brännan tar sig. Det är snart helg igen (nåja), och mina päron kommer om 2,5 vecka. Imorgon ska det tydligen bli över 30 grader också. Jo man tackar!
PS: Lucas sa en gullig sak i lördags morse. Jag var på väg ut för att åka till Starbucks och sedan Canal Rd (för en promenad). På väg till bilen stöter jag på barnen och deras kusiner. Tessa frågar om jag vill spela en omgång Horse (basket) med henne, och jag svarar att ja, det kan jag! Efter ett tag säger Lucas plötsligt: "I can´t imagine how it´s going to be when you´re not around anymore, Victoria". Då fick jag en liten tår i ögat.
På påskdagen pratade jag med Bruce om vilka banor som finns i området. Tydligen så finns det en väldigt bra bana ca 10 minuter härifrån. Dock var den ganska dyr att spela. Jag har glömt bort hur dyr den här sporten är! Jag fick även reda på att barnens morfar (som vi firade påsk hos) har designat två golfbanor en (bra) bit härifrån! Någon dag ska de ta med mig dit så att jag får spela på dem.
Och annars då? Jo, vädret är bra. Brännan tar sig. Det är snart helg igen (nåja), och mina päron kommer om 2,5 vecka. Imorgon ska det tydligen bli över 30 grader också. Jo man tackar!
PS: Lucas sa en gullig sak i lördags morse. Jag var på väg ut för att åka till Starbucks och sedan Canal Rd (för en promenad). På väg till bilen stöter jag på barnen och deras kusiner. Tessa frågar om jag vill spela en omgång Horse (basket) med henne, och jag svarar att ja, det kan jag! Efter ett tag säger Lucas plötsligt: "I can´t imagine how it´s going to be when you´re not around anymore, Victoria". Då fick jag en liten tår i ögat.
Sommarvärme
De senaste dagarna har vi haft riktigt sommarväder. 25 grader och strålande sol. I torsdags tog jag och Carin en tur till New York. Där vandrade vi en bra bit i det vackra vädret. Fredagen spenderade jag mestadels utomhus. På dagen spelade jag fotboll två timmar med barnen, och på kvällen träffade jag Carin i Princeton. Vi tog en långpromenad för att sedan avnjuta en sub ute i det sköna vädret. Igår svepte jag tre iskaffe, shoppade lite på Victorias secret, satt ute i solen med bikini, samt tog en väldigt svettig promenad vid Canal road.
Imorse vaknade jag tidigt för en 30 minuters joggingtur vid Canal road. Sedan promenerade jag tillbaka till bilen eftersom det blev för varmt för att springa. Nu är det snart dags för påskmiddag hos barnens mormor och morfar. De har tydligen gömt 150 stycken påskägg i trädgården som barnen ska få leta efter. Vädret är fortfarande supernice, och jag har tom fått bikinilinjer (om än väldigt otydliga).
Om mindre än 3 veckor kommer mina päron:) Hoppas vädret håller i sig!
HAPPY EASTER EVERYBODY
LOVE,
THE EASTER BUNNY
Imorse vaknade jag tidigt för en 30 minuters joggingtur vid Canal road. Sedan promenerade jag tillbaka till bilen eftersom det blev för varmt för att springa. Nu är det snart dags för påskmiddag hos barnens mormor och morfar. De har tydligen gömt 150 stycken påskägg i trädgården som barnen ska få leta efter. Vädret är fortfarande supernice, och jag har tom fått bikinilinjer (om än väldigt otydliga).
Om mindre än 3 veckor kommer mina päron:) Hoppas vädret håller i sig!
HAPPY EASTER EVERYBODY
LOVE,
THE EASTER BUNNY
