Victoria Engström

SKJUT MIG! Vad fan är det för fel på Amerika? Lite snö faller och så ställer dom in alla skolor. Precis nu när all snö har smält så kommer det mer. Inte så tokigt idag kanske eftersom jag fick sovmorgon till 9 och barnen ska till en kompis snart, men ändå. Jag missar min lektion idag pga att min bil är på service och Tyskan inte vågar köra i snön. Jag har en svag känsla av att skolorna kommer att vara inställda imorgon igen eftersom det totalt ska snöa 15-18 inches fram till imorgon kväll. Det ska troligtvis snöa även på lördag. Och på söndag är det the lion king. Om vi inte kommer iväg så ger jag upp. Jag kapitulerar. Det är något allvarligt fel på det här landet som går i ide så fort lite snö kommer. Jag vill även poängtera att det ligger ca 3 cm snö på marken just nu. Och skolorna är redan stängda! Det, om något, är helt jävla sjukt.

Och det värsta av allt. Enligt barnen så har det aldrig snöat så här mycket här. De har aldrig sett såhär mycket snö säger de. Men just i år, när jag är här, ja då ska det minsann snöa på bra. Barnen är såklart överlyckliga, jag är bitter. Och jag har svårt att dölja det..

NU RÄCKER DET MED SNÖ. HÖR DU DET GUD? DET RÄCKER!

Idag var det min och Staternas 6-månadersanniversary! Detta firade jag och Tyskan med en fika på Starbucks, såklart. Jag har varit ovanligt hurtig den här dagen. Jag släpade mig till gymmet för första gången på nästan 3 veckor. Det var jävligt skönt. Rullade hemåt och duschade, sminkade mig och klädde på mig på 15 minuter!! (ja det är sant pappa!) innan Tyskan kom och hämtade upp mig för Starbucks. När jag kom hem kände jag mig extra hurtig och huslig och lyxade till det med att laga köttfärssås och spagetti åt mig själv till lunch. Direkt efter maten ringer Bruce och frågar om jag hinner åka och handla lite nödväntigheter inför "the big storm" som förväntas komma imorgon. Denna "big storm" = några inches snö som ska falla. Detta innebar såklart att mattaffären var tokpackad. Jag hade endast tjugo minuter på mig och sprang runt som en dåre i jakt på varor. Tio minuter i affären samt tio minuter i kassan senare så var jag klar. Slängde ut varorna i hemmet, slängde in Tessa i bilen, och gasade mot Princeton. En 40 minuters promenad hanns med innan det var te-dax.

Jag skrev ett jättelångt inlägg om mina sex månader medan jag satt på Chez Alices i väntan på att Tessa skulle sluta. Av någon anledning kände jag inte alls för att posta det. Upplevelser kan ibland inte göras rättvisa i ord. I alla fall inte av mig. Inte ikväll. Istället får ni läsa detta otroligt meningslösa inlägg om min otroligt intressanta dag. Ett jävligt dåligt inlägg är det dessutom. Inte ens en bild orkar jag bjuda på. De flesta har nog redan slutat läsa.

Lite roliga fakta kan ni (resterande, uppenbarligen uttråkade själar) åtminstone få:

1. På söndag ska vi på The Lion King på Broadway. En musikal alltså. Ska bli mysigt!
2. Det är endast nio dagar kvar tills Malin kommer!

Inte så roligt för er kanske. Men för mig. Och det är ju det som räknas, jag menar, det är ju trots allt min blogg.

Nej nu ska tanten sova

Vy mot uptown från 17th st, 5th ave.

Efter en stadig frukost på oatmeal med blåbärssylt så styrde jag och Carin siktet mot Manhattan. Vi tog direkt linje 1-röd ner till Chelsea där Carin skulle titta på en jacka. Eftersom det var strålande sol och ca 7+ idag så bestämde vi oss för att skippa subwayen ner till SOHO och gå istället. På vägen snubblade vi in på Barneys-warehouse-sale. Bakom den stora, svarta anonyma dörren öppnade sig en stor lokal med tusentals designerplagg till reducerade priser. Det kändes precis som om vi hamnat i en film. Hundratals vakter observerade hundratals tjejer (kvinnor, tanter..) trängas bland högar och stänger av diverse designerplagg. Acne var välrepresenterat på byx-fronten och jag provade tom ett par tillsammans med 7-jeans samt ett par från Rag&Bone. Efter att tveksamt ha slängt av oss kläderna öppet i butiken kunde vi dock konstatera att våra plagg inte satt något vidare bra. För korta, för långa, för trånga och för stora. Dagens stora fråga var: varför bar jag stringtrosor just idag av alla dagar? De hade nämligen inga provrum..


Tomhänta hämtade vi ut våra väskor (man fick inte ha med dem in i lokalen) och gick vidare. På vägen passerade vi årets första uteserveringar! Detta ledde till vårkänslor på hög nivå. Dagens enda minus var lunchen. En ceasarsallad för 10$ som bestod av sex maskrosblad (salladsblad), lite riven ost samt två ansjovisbitar. Den kvarvarande hungern stillade vi sedan i SOHO med en betydligt godare soppa. Innan vi begav oss hemåt provade jag några Ray ban. Jag kunde dock inte bestämma mig för om jag ville ha ett par klassiska svarta wayfarer eller ett par klassiska Aviators med guldbåge. Så jag kom hem tomhänt idag. Det lutar mer och mer åt ett par Aviators men vi får se vad det blir nästa helg:) 

I love this place. Tyvärr åt vi inte här idag..

En underbar dag i New York som avslutas med lite välförtjänt degande i soffan. Ska jag orka vara vaken till Sverige-Finland? Eller ska tanten sova?

Min bad luck för gårdagen slutade inte efter att jag skrev gårdagens inlägg. På väg till Rockin Joes upptäckte jag och Tyskan att min hastighetsmätare på bilen inte var fixad ännu. Det blev att vända tillbaka och ta Tyskans bil istället. Detta ledde till en 15 minuters försening till Rockin Joes där Carin väntade. Väl där hann jag även med att missa munnen med glaset två gånger så att jag spillde ut vatten i både knät och på kameran samt tappa både mobil (som förövrigt slutat funka igen) och kamera i backen. Trots detta så hade jag en riktigt rolig kväll! Efter en sån dag som gårdagen så är det grymt skönt att träffa sina vänner och prata ut. Min mobil fungerar prima igen ska jag väl tillägga, efter att jag tagit isär den för att torka under natten.

Tyskan och Carin var på G på Rockin Joes.

Dagen bjöd inte alls på så mycket jobb som jag fasat för. Vid 11 så fick jag sluta och det ledde till ett välbehövligt degande. På eftermiddagen hämtade Carin upp mig för en tur till Menlo Park mall och Cheesecake Factory. När vi kom fram så upptäckte vi till vår fasa att det var smockat där inne! Hela NJs befolkning verkade ha samlats på Menlo park mall, och speciellt på Cheesecake Factory, dagen till ära. 50 minuters väntetid orkade våra stackars magar inte med (plus att då skulle lunchen vara slut och vi vara tvungna att betala fullpris samt få groteskt stora portioner), så vi knatade till närmsta italienska restaurang. Maten där var faktiskt mycket god, billig och stället var fräscht och mysigt. Därefter följde lite shopping, Starbucks samt ett avslut på Target (såklart).

Så fort en högtid åker ut (Valentines day) så åker nästa in. Även om
det är typ två månader kvar..

Dreggel..

"Ta kort på mig! Ta kort på mig! :D"

Imorgon bär det av till Manhattan där vi ska spendera halva dagen i SOHO. Nice!

Nu ska tanten sova!

Jaa ni, idag är det inte mycket som gått min väg. Jag började dagen med att försova mig 10 minuter. På fjärde alarmringningen vaknade jag, tittade på klockan, utbrast ett högt FUCK!, och sprang upp ur sängen. Som tur var så hade ingen kommit ner än och jag slängde fram frukosten på bordet. Försovningen satte ribban för resten av dagen. Jag bokstavligen bänkade rumpan i soffan med datorn på magen och flyttade mig inte på hela dagen. Gymmet var planen men jag kände mig lite krasslig så det fick avbokas. Under dagen utvecklade jag en grym huvudvärk som fortfarande sitter i. Till råga på allt så lyckades jag tappa min amerikanska mobil i tekoppen. Ja, ni läste rätt. I tekoppen! Det kan ju bara hända mig. Samtidigt som detta skedde så pratade jag på skype med kära mor. I ren frustration över min egen inkompetens och otur så fick både hon och syster sig en riktig utskällning innan jag la på. Helt obefogat. Jag ringde dock upp igen efter några minuter (när jag hade tjurat av mig) och sa förlåt. Jag var mest arg på mig själv. Till mitt försvar får jag säga att jag behöver skälla och bråka ibland. Jag kan ju inte göra det här borta, så därför är skype med mamma ett utmärkt tillfälle att få ut alla mina aggressioner. Vet inte om hon håller med om det dock..

Men tillbaka till mobildroppen i tekoppen. Mobilen var stendöd så när Bruce kom hem så sa jag åt honom att mobilen bara hade stängt av sig själv (utan att ta med några oväsentliga anledningar till hur den kunde gått sönder) så han tog den till en mobilfixare. Nu verkar den funka igen. Pinsamt.

Dessutom frågade Cindy om jag kunde jobba till kl 2 imorgon, och även hjälpa till nästa lördag kväll när hon är i Florida. Det innebär att jag kommer missa Jennys 20-årsfirande. Jag har inte jobbat en lördagskväll sen mitten på december, så jobbar jag just den helgen, vad är oddsen? Det är något fel på min aura just nu.

Ikväll blir det att träffa Carin på Rockin Joes. Den första bra händelsen på denna dag. Frågan är om jag vågar ta Canal road en dag som denna? Jag menar, något måste ju gå fel!

Vi viker oss på asfalten av skratt
ingenting kan röra oss i natt
ibland så dör jag litegrann
Sex månadet sen. Två veckor kvar. Idag så dör jag litegrann..





<3

Samtidigt som jag slötittar på Sverige-Tyskland spela hockey i OS (2-0 btw) så lyssnar jag på Lars Winnerbäck och tittar på gamla bilder på BDB. Jävligt nostalgiskt ska jag säga er. Det finns en hel del godingar i skafferiet. Vad sägs om de här två klassikerna:

(Årtal: okänt, förmodligen ett bra tag sen.)
1: Anledningen till att vi hade flytvästar var att vattnet var så kallt och
Johan var rädd att vi skulle få kramp och drunkna..
2: Jag tror jag är värsta supermodellen (med golfbränna) och posar
hejvilt. FAIL!
3: Emelie..alltså förlåt men: HAHAHAHAHA!
4: Hur gammal var Natalie här egentligen:O
5: Jojjo ser ut som en väldigt ung Miranda Kerr eller nåt.


(Sannas konfirmation, 8:an?)
Finn fem fel. Eller, försök hitta fem rätt förresten. Det blir nog svårare.

Jag skulle kunna lägga upp hundratals liknande bilder, men det skulle ta för lång tid. Jag sparar dem för mitt eget nöje. Men de där två bilderna kan ni nog leva på ett tag. Jag skrattar fortfarande..

---

Update!
Jag måste bara slänga in den här bilden också:

Boda Borg, två ord: HA HA!

Eftersom det inte gick att logga in på bloggen igår kväll så summerar jag min helg nu.


Fredag
Min värdfamilj rullade iväg norrut vid 5-snåret. Kvar lämnade de mig, min nya (gamla) volvo samt en fel chokladask. Efter att ha tryckt i mig exakt 14 praliner när jag bara skulle smaka en så packade jag ner pyjamasen och begav mig till Sofias hus i Belle mead. Där mötte jag upp Sofia och Jenny och strax efter även Carin. Vi gjorde gudomliga hembakade pizzor samt tittade på OS-invigningen innan vi stupade i säng.

1: Den här fina asken fick jag av min värdfamilj innan de åkte:)
2: Såhär såg det ut efter exakt (jag överdriver inte) sju minuter.



Lördag
Vid 10.30 släpade vi oss iväg mot IHOP för att äta en riktig Amerikansk Frukost/Brunch. Omeletter, pannkakor och fruktsallader i mängder beställdes in. Mätta och belåtna begav vi oss sedan iväg mot biografen för att bevittna Valentines Day. Filmen var helt ok! Inte fantastisk, men helt klart godkänd. En film och en Starbuckskaffe senare var vi hemma hos Sofia igen för att se Sverige slå Schweiz i damhockey. Kvällen spenderade vi sedan hemma hos Carin med subs och en fantastisk fruktsallad. Sofia och Jenny åkte hem till sig vid 11 medan jag sov över hos Carin.


Vädret var lovely

Times square var..Times square! Crowded and commercial.
Söndag
Jag och Carin spenderade dagen på Manhattan. Fint väder, god mat och bra springcollection-spaning. Jag fick med mig ett par kängor från Steve Madden hem. Kändes bra att slå till nu efter att ha velat fram och tillbaka i två månader med de där skorna.

Nya kängorna:)


Måndag
JAG GJORDE ABSOLUT INGENTING. Jag jobbade inte, jag tränade inte, jag lämnade inte huset, jag reste mig ta mig tusan knappt ens upp från arslet.

Idag
Lektion, lunch på Panera Bread, Skjutsa Tessa till Princeton, Target, Starbucks, hem.

För tillfället är jag stundtals väldigt homesick. Då är det riktigt skönt att ha en sån här helg. Bara spendera tid med sina vänner, utan att tänka på jobb eller värdfamiljer. Bara ha sig själv att bry sig om. Tack för helgen!

Anledningen till att jag inte har bloggat något denna vecka är helt enkelt att jag inte har varit hemma sen i fredags. Först var det en sleepover hos Sofia och sedan hos Carin. Inatt sover jag dock helt själv här hemma i det stora huset.. passar bra såhär på alla hjärtans dag va?

Jag är alldeles för trött för att skriva om helgen just nu, men det kommer en resume imorgon. Dagen spenderades iallafall i NYC och har inte alls känts som alla hjärtans dag.

Just nu tänker jag iallafall på alla er som jag saknar och älskar där hemma: familj, släkt och vänner. Och mest av allt, Alex. I LOVE YOU ALL!

Yesterday
Snöstorm hela dagen! Klockan tio gick jag upp ur sängen. Förmiddagen spenderades med att titta på tv, spela spel, och rita med barnen. Bruce jobbade hemifrån på grund av snön och vid 1 så åkte vi alla över till Tyskans hus för pulkaåkning. Vid 3 gav jag upp, det blåste och snöade för mycket. Spenderade en timme inomhus med Tyskan (hon var tvungen att vara inne med sitt yngsta värdbarn) innan vi begav oss hemåt. Att komma hem visade sig inte vara det lättaste eftersom plogbilen hade plogat upp en stor snömur mitt på Tyskans uppfart. Efter lite skottande kunde vi till slut säkert (nåja, lite läskigt var det allt) rulla hemåt.

Så här såg det ut i "uterummet" när jag tittade ut igår. De tar nämligen
bort fönsterrutorna på vintern.

Today
När jag vaknade upp klockan fem i åtta imorse så var det till klarblå himmel, strålande sol och gnistrande snö. Precis som igår hade barnen en snowday, alltså var lediga från skolan. Jag var själv med barnen fram till 11.30 då Bruce kom hem. Då fick jag lite fritid fram till 12.30 när han skulle åka och fixa en sak och jag gav barnen lunch. Dvs. värmde rester. Vid ett kom han och Cindy hem och jag var off för dagen! Jag fick även reda på att jag förmodligen ska få en bil som jag fick äran att provköra idag. En gammal, sliten volvo som luktar precis som det gör hemma hos 80-åriga tanter och gubbar. Ni vet lite unket, rökigt och gammalt. Men det är ändå en bil! De sa att om allt gick bra så skulle de köpa den idag. Hela eftermiddagen har spenderats framför The hills och jag har blandannat hunnit trycka i mig två brownies och åtta äpplen.. Nu har jag krupit ner i min säng och är halvvägs in i Flickan som lekte med elden. Väldigt bra film, men boken var mycket bättre! Jag hatar att de tar bort 70% av handlingen i filmen, vad hände med hennes bröstförstoring liksom?

Beautiful day today. Och jag har inte varit utanför huset en endaste
sekund, haha!

Imorgon jobbar jag bara på morgonen samt mellan 2.30-4. Sedan drar nämligen min värdfamilj iväg på en helgtripp tills på måndag. Då har jag hela huset för mig själv:)

Om ni tittar på rubriken så ser ni namnet på min kurs som jag ska ta i Princeton denna vår. Egentligen startade kursen förra veckan, men eftersom jag signade upp mig på den igår så var det min första dag idag. Kursen visade sig vara väldigt intressant och i ett exempel på ett demokratiskt+socialistiskt välfärdsland så pratade läraren om Sverige. Det roliga var att hon samtidigt på sin powerpoint hade en bild på en halvnaken snygg tjej och inledde ungefär med orden: "Nu ser ni vilket land jag pratar om", varpå alla började skratta och vissla. Hon tyckte tydligen att hon var jätterolig. Det ska tilläggas att läraren var en kvinna på 50+. Hon pratade ganska länge om fördelarna och nackdelarna med Sveriges system, och det var kul att höra eftersom det stämmer.

Efter kursen åt jag, Carin (som har samma kurs som mig) och Tyskan (som har en annan kurs, men samma tid) på Panera Bread. Sedan bar det snabbt hemåt för att hämta Tessa och bege mig till Princeton igen. Efter att jag lämnat av henne så tog jag mig till Quakerbridge mall för att leta upp ett par boots. Tråkigt att köpa det nu när våren snart är här, men min dragkedja på stöveln har gett upp helt. Dessutom så ska det snöa sjukt mycket inatt/imorgon. Skolorna har redan ställt in alla lektioner imorgon vilket betyder att barnen helt klart har sin första snowday sedan jag kom hit (snowday=dag när de får ledigt från skolan för att det är så mycket snö att de inte kan ta sig till skolan på grund av snöiga vägar=brist på både vinterdäck och dåligt med plogmaskiner). Förresten så hittade jag inga stövlar, de har i princip bara vårskor nu. Istället hittade jag en fin sommarklänning från forever21 och ett par sköna leggings.

Princeton en solig dag som denna. Detta är byggnaden där Tyskan
har sin lektion.

Och här har jag min lektion.

Det här har vart en minst sagt händelserik helg. Nyckelorden kan man väl säga är mat, snö, changed plans, sleepover, bio och en hund.

I fredags drog jag iväg en stund på dagen för att fika med Carin på Rockin Joes. Två och en halv vecka hade passerat sen vi senast sågs, så det var på tiden! Kvällen bjöd på välbehövligt slappande.

Vitt så långt ögat kunde se var det när jag tittade ut genom fönstret på lördagsmorgonen. Det innebar att vi var fast i huset hela morgonen/förmiddagen. Jag fördrev tiden med The City maraton samt lite skypande med kära mor och äldsta kusin. På kvällen kom Carin över och sedan hämtade Tyskan upp oss för en middag på Applebees samt bio. På väg till Applebees babblar vi på som vanligt i bilen när vi plötsligt ser en stor hund mitt i vägen, precis framför oss! Trots att Tyskan körde sakta (as usual) så hann hon inte stanna eftersom det var så halt och med ett dunk och gupp körde vi över den stackars hunden. Tyskan stannade snabbt bilen och sprang ut medan jag satt fastfrusen i bilen och vägrade gå ur. Som tur var stannade mannen i bilen bakom oss för att kolla vad som hände. När jag och Carin vågade oss på att kliva ut ur bilen, beredda att se en mosad hund, så reste sig hunden sakta och började lunka iväg varpå Tyskan sprang efter och försökte stanna den. Vi plingade på närmsta hus för att se om de visste vems hunden var och både de och mannen som stannade visste vem som ägde hunden. Tydligen hade de låtit hunden springa lös ute de senaste tre åren och grannarna sa att de bara väntat på att den skulle bli överkörd. Snälla som de var så tog de på sig ansvaret att kontakta hundens ägare, och tur var väl det eftersom Tyskan storbölade. Hon trodde helt seriöst att de skulle ta den till veterinären (något som vi höll med om att de säkert skulle göra så att Tyskan inte skulle bryta ihop helt), men de kommer förmodligen att skjuta den. Den var väldigt gammal och troligtvis skadad även om den kunde gå. Hon var helt förstörd hela middagen och vägrade att gå på bio. Så Carin och jag begav oss hem hit och kollade på tv istället och Carin sov sedan kvar här. Usch bilden av hundens ögon precis innan vi träffade den har fastnat på min näthinna.

Carin var chockad över all snö som fallit under natten/morgonen!

Idag drog jag, Carin, Tyskan och Jenny till Menlo Park mall. Efter lite shopping så åt vi på The cheesecake factory. Meatloaf fick det bli för mig, och fy tusan vad gott det var! Cheesecake Factory är helt överlägsna. Deras portioner är helt sinnessjukt stora och även om man tar den mindre och billigare lunchversionen av en rätt så orkar man bara drygt hälften. Sedan skyndade vi oss till biosalongen för att se Dear John. Filmen var faktiskt väldigt bra, och inte bara en typical lovestory som jag fasade för. Väldigt fin film. Efter det knallade vi tillbaka till Cheesecake Factory för att avsluta dagen med lite cheesecake. Peanutbutter cheesecake fick det bli, så sjukt god!

Shoppingen bestod iallafall av en ny mascara och Tresemmé balsam, en snygg kofta från A&F, världens mjukaste och skönaste basT-shirt från American Apparel samt en hemlig gåva till min syster från Hollister:).

I JUST LOVE THE WINTERSALE

Enligt dem själva så är USA det rikaste, mäktigaste och bästa landet i världen. Många av mina fördomar mot USA (som jag trodde bara var fördomar, och att motsatsen skulle bevisas när jag kom hit) har visat sig vara sanna. Sverige är för Amerikaner ungefär som Nordpolen. Många tror (om de ens vet vad Sverige är) att vi har snö året runt, att det är iskallt även på sommaren, att vi har mörkt i princip dygnet runt och jag har till och med hört att vi har isbjörnar vandrandes på gatorna. Många gånger har jag även fått frågan: "Do you know what this is" eller "Do you have this in Sweden?". Det kan vara allt från barbiedockor till brödrostar. Ibland har jag bara lust att skrika: "Just because I'm from an other country doesn't mean that I'm stupid!". Ibland tror verkligen Amerikaner att det inte finns någon värld utanför The United States.

Hur kan det då komma sig, undrar jag, att så fort det kommer lite snö så blir the America lamslaget. Så fort det börjar pratas om ett inkommande snöfall så blir de som tokiga. Mataffärerna är fullproppade och de fyller upp skafferiet som om det var ett tredje världskrig på gång. Because you never know when we can get out of the house again. Om det kommer ett litet snöfall en vardagsnatt så blir barnen överlyckliga. Antingen får de en delayed opening eller en snowday, dvs. lediga från skolan. Om det blir lite mer snö så är man helt enkelt stuck in the house. De kan inte riktigt förstå hur vi kan ha så mycket snö i Sverige. Så då är alla lediga från jobbet? , Barnen är lediga från skolan då va?, och: Så de kan inte ta sig någonstans på så länge? är vanliga frågor som jag har fått. NEJ! Vill jag skrika. Det finns faktiskt något som heter vinterdäck! Hur skulle det se ut om alla var fast i huset så fort vi får snö i Sverige? Ganska soft ändå att vara lediga från skolan i 1,5 månad. Nej, på den här fronten är Amerikanerna bara dumma och efterblivna.

Inatt snöade det ganska mycket, och det snöar fortfarande. Vilket alltså innebär att jag är stuck in the house today. Där gick alla planer i kras. Vi får dock hoppas på att snöandet slutar snart så kanske jag komma ut ikväll. Vi håller tummarna.

Ok. Nu är det såhär: Jag är tydligen bak-kungen. Då menar jag bak som i att baka, och inte bak som i rumpa. Även om jag har en jävligt snygg sådan. Förra veckan bakade jag ju till aupairmötet på Tyskans födelsedag. Jag bakade både cupcakes och en kladdkaka (som nödlösning ifall inte cupcakesen skulle räcka). Eftersom vi kom så sent att 80% av vår grupp redan hade dragit när vi anlände så behövdes inte kladdkakan. Den fick tas med hem till familjen. Där blev den tydligen en succe. Barnen berömde min kaka (eller "The browniething" som de kallade den), likaså Bruce och Cindy. Alla med en underton av att de ville att jag skulle baka den igen. Så ikväll när jag var ensam hemma med Cole så kavlade jag återigen upp ärmarna och tog fram vispen. Här skulle det bakas! Cole, fastklistrad framför Simpsons, märkte ingenting denna gång heller. När jag var klar frågade jag om han ville ha en bit chokladkaka, och han blev helt lyrisk över att jag hade bakat den igen. "Like, how did you make that? Did you put chocolat in it or what? It is so creamy!" Utbrast han. Nyss kom en glad Tessa nerspringande nyss hemkommen från Lacrosseträningen och bad om att få smaka. Tänk att en sån simpel sak som en kladdkaka kan göra en så populär:)

Internet i huset har inte funkat sen i lördags, så därför ligger jag lite efter i uppdateringen. Igår kväll tog jag dock saken i "egna händer" och frågade Bruce om han kunde fixa det. Cole hade också klagat på att hans x-box inte fungerade. Det var visst så enkelt som att dra ut kontakten till routern (eller vad det nu är) och starta om den. Nu vet jag det till nästa gång!

I lördags var det dags att fira Tyskan eftersom hon fyllde 20 förra tisdagen. Klockan 6 skulle jag bli upphämtad av Tyskan med bihang (Jenny) för att köra till Hamilton där Evy bor. Runt halv 7 dök de upp och jag hoppade in i bilen. Tyskan kunde inte vägen så vi körde lite på initution. Det gick oväntat bra. Hon påstod dock självsäkert att hon hittade till US1 (världens enklaste väg), och därifrån hade de nerskrivna direktiv. Well, hon hittade tydligen inte till US1, utan jag fick visa vägen. Vid ett tillfälle blev hon dock osäker på mitt lokalsinne och frågade hela två gånger om vi skulle vända om och ta en annan väg. Jag svarade att hon fick vända om hon ville, men att den här vägen ledde till US1. En minut senare svängde vi mycket riktigt ut på US1 och Tyskan kunde andas ut. Ute på US1 började det dock toksnöa och vi såg inte ett dyft! Tyskan körde typ i 30 mph och bad hela tiden om ursäkt för att hon körde så sakta men för en gångs skull var jag överlycklig att hon körde i snigelfart. Någon gång efter klockan 8 var vi framme i staden där Evy bor och Evy skulle egentligen möta upp oss klockan 7. Resan tog lite längre tid än vi trott. Väl där parkerade vi vid en skola och ringde Evy som kom och vägledde oss sista biten. Vi tog oss därefter till närmsta Friday´s där vi tog en trerätters som avslutades med en himmelsk vanilla bean cheesecake med vit choklad.

Tiden rann iväg och vi tog oss hem till Evy. Där väntade en Boston cream cake med 20 ljus i och sliskig peach-likör. Vi skippade dock tårtan eftersom vi just mumsat cheesecake, men jag såg hur Tyskan tittade länge efter den..haha! Därefter hällde vi upp drinkar som bestod av någon sliskig peach-likör och juice. Jag skippade dock juicen och tog alkoholen direkt. Två glas fick jag i mig innan jag gav upp. Det gick helt enkelt inte att dricka, med juice eller utan. Det sliskigaste jag någonsin har smakat! Vi bestämde oss för att nästa gång fick det bli hederliga vodkadrinkar. Tyskan verkade dock bli lite på pickalurven, det var trevligt att se. Efter lite dansande och flummande bäddade vi ner oss i diverse sovplatser. Tyskan hade förtur till sängen eftersom de resterande sovplatserna bestod av två soffor som var, jag lovar, max EN meter långa. Jag tog tillfället i akt och paxade andra platsen i sängen före de andra hann få luft.

Runt 3.45am var det sovdags efter lite pratande. Innan vi sa godnatt informerade jag Tyskan om när jag sov i min systers säng och trodde att hon var Alex. För att ni ska förstå lite bättre kan jag berätta historien för er också. Det var nämligen så att en gång när jag inte kunde sova så gick jag in till min syster och bad om att få sova där. Det gick hon med på. Mitt i natten vaknar jag lite halvt och tror att hon är Alex. Hon ligger med ryggen mot mig, så jag flyttar mig närmare henne, lägger armen runt hennes midja och luktar på hennes hår. Tanken som for genom mitt huvud då var följande: "mm vad gott hans hår luktar.. och vad mjukt det är". Precis i den stunden kommer jag på att han inte ens har något hår, öppnar ögonen och ser att det är Malin som ligger där. När jag sedan berättar om denna händelse på morgonen när vi vaknar så utbrister hon: "Jag trodde att du var Anton inatt!" Jag hade vid det tillfället legat på rygg, och hon med ryggen vänd mot mig. Sedan hade hon vänt sig om, lite halvsovande, och lagt armen om mitt huvud och var på väg att pussa mig. Precis innan så tittade hon på mig och insåg att jag inte var Anton. Haha vilken sammanträffande! Jag kom iallafall att tänka på den här händelsen innan jag skulle sova, och berättade historien för Tyskan. Jag avslutade med orden: "So don´t be afraid if you wake up from me smelling your hair tonight". Jag tror aldrig jag har hört henne skratta så mycket. Jag trodde aldrig att hon skulle somna.

Någon gång efter kl 10 på morgonen så släpade vi oss upp. Vi vanliga människor åt en frukost bestående av rostmackor med ost på och te, medan superTyskan åt två bitar av Bostoncreme-tårtan. TVÅ. Tyvärr har Tyskan alla roliga bilder, så de kommer upp på bloggen när hon har skickat dem.

Frusen kan man sammanfatta dagen med. Jag har glidit runt i mina varma myssockor samt julpyjamasbyxor hela dagen. Undantag gjordes dock på Applebees-lunchen samt matshoppingen. Hade jag mot förmodan glidit in på Shoprite i pyjamasbyxor så hade nog ingen höjt på ögonbrynen. Jag har nämligen mer än en gång stött på folk i pyjamas i mataffärer eller på Starbucks. Riktigt så Amerikansk har jag som tur är inte blivit ännu.

I väntan på varma tider så ligger jag och suktar efter snygga bikinis. Victoria Secret har nog bland de snyggaste bikinis jag har sett. En del är lite för dyra för mig, men de flesta har ett bra pris! Titta och dröm dig bort:



Jag skulle kunna lägga upp i princip hela deras bikini-kollektion, men de här fyra är mina favoriter. Så himla snygga! Modellerna är det väl inte direkt något fel på heller..

Igår tog jag äntligen tummen ur och skaffade mig ett amerikanskt bankkort! Tyskan skulle hämta upp mig klockan 9.30 för ett bankbesök och en Starbucks. Klockan 10.40 rullade hennes Toyota in på vår uppfart. Oväntat? Inte helt. Jaja, bankkort och kaffe blev det iallafall, inte illa pinkat på en onsdagsförmiddag.

Igår bröt jag till slut min icke-shoppande-svit. Ett inköp blev det. Ett hyfsat dyrt inköp dessutom. Inte ens på rea var det. Det sved lite i plånboken (eller på mitt svenska visakort) men det kändes skönt i hjärtat. Det dåliga var dock att jag redan igår kväll ångrade mitt inköp något enormt. Varför då? kanske ni undrar. Jo, jag köpte en helrosa jävla skjorta! För det första så har jag redan ca tio skjortor hängandes i min garderob. För det andra så tycker jag inte direkt om rosa kläder. Och för det tredje så ville jag egentligen ha en gul/vitrandig eller helvit. Dessutom så känns skjortan jätte-ultra-pretto. Usch.

Idag har jag dock börjat fastna lite för skjortan (efter att ha provat den i en halvtimme tillsammans med diverse kjolar, shorts och skor, samtidigt som jag föreställt mig själv tio nyanser brunare). Men ändå så kan jag inte komma ifrån det faktum att jag egentligen ville ha en vit eller randig skjorta. Så kommer jag därifrån med en grisrosa!



1. Grisrosa skjorta - Ralph Lauren
2. Örhängena jag gjorde på aupairmötet

Herregud. Man kan ju säga att Tyskan fick mig på andra tankar igår iallafall. Det började med att Tyskan skulle hämta upp mig 7.30 för att ta oss till aupairmötet. Inte helt oväntat kom hon dit klockan 7.45, en kvart för sent. Det gjorde mig inte så mycket eftersom det tar 20-25 minuter till Princeton så vi skulle bara bli 10 minuter sena. När hon hämtar upp mig så säger hon att vi ska hämta upp Jenny hemma hos henne i Skillman eftersom hon hade punka på ena däcket. Redan här fick jag dåliga vibbar om hur detta skulle gå och frågade om hon hittade dit. "I hope so", svarade hon. Jahapp, jag visste att det var kört. Resan till Jennie gick iallafall som följande: Tyskan hade ingen aning om hur vi skulle åka. Hon hade varit där 2 ggr förut, men åkt en annan väg samt i dagsljus. Jag ringde Jennie som inte fattade någonting utan trodde att vi åkte Millstone river road, trots att jag sa 1000 gånger att vi tog 206 från Hillsborough, den riktningen som Applebees är. Till slut la vi iallafall på varpå Jenny ringde upp en minut senare och sa: "Oh you are not going on Millstone?". Tyskan svor stup i kvarten och var lagom förbannad på Jenny (hon verkade absolut inte tycka att nåt av detta var hennes fel) och körde dessutom 25 mph på en 50-väg! Och dessutom vinglade hon lagom på vägen varje gång hon kollade åt sidan på en vägskylt. Bilarna bakom oss tutade och satte på helljusen och Tyskan svor "why are they doing that and why are they going in my ass", varpå jag lite stressat påpekade att hon körde 25 på en 50-väg och att hon borde öka farten. "But I am trying to find the way" var hennes svar. Strax därefter kom en polisbil i hög fart med blåljus. Tyskan frågade: "Oh it isn't to me, right?" varpå jag sa: "Actually, I don't know..it could be". Hon körde så sjukt sakta och vingligt och hade 10 bilar i arslet. Till råga på allt så stannade hon vid varje trafikljus NÄR DET VAR GRÖNT! För att kolla på skyltarna. Då fick jag nog, tvingade henne att stanna bilen och ringde Jenny. Jenny ville prata med Tyskan (så de kunde prata tyska med varandra) men jag vägrade ge ifrån mig luren. Då skulle vi aldrig komma fram. Jag röt till på skarpen och till slut fattade Jenny var vi var och kunde guida oss rätt. Det var bara att vända och åka tillbaka en bit. Vi hade bara missat en skylt.

Vi anlände till mötet vid 8.50 då hälften av vår grupp begav sig hemåt. Mina cupcakes delades ut till den resterande skalan och Tyskan fick även med sig några extra hem. De var mycket uppskattade! Mötet hölls i en smyckesaffär där vi skylle göra egna smycken. Jag orkade inte anstränga mig utan slängde ihop ett par örhängen på en minut. Fina blev de iallafall!

Efter detta blev det Panera Bread med några andra aupairer innan vi trötta begav oss hemåt och stupade i säng. Eller, inte jag då. Jag somnade nån gång vid 2-3 inatt. Precis som varje natt den senaste veckan. Sömnproblem är något av det värsta jag vet.


Nutellacupcakes - made by the desperate housewife herself! (me) :)

Jag skrev ett långt inlägg nyss om hur bra min dag har varit. Men mitt humör sänktes nyss rejält. Därför postar jag inte inlägget om min bra dag, den förstördes nyss. Nu ska jag iaf iväg på aupairmöte med cupcakesen och kladdkakan jag bakat till Carolins 20th birthday. Har inte ens någon lust längre.

Jag satt nyss och skrev ett långt inlägg som blev alldeles för personligt. Det handlade mest om hur jag saknar att tycka synd om mig själv. Inget gott hade kunnat komma ut av att jag publicerade det där inlägget. Ibland är mina tankar inte till för omvärlden. Absolut inte idag.

Idag har varit en jävla pissmåndag med spöregn och översvämningar. Jag har glassplitter i hela vänstra sidan av ansiktet, händerna, fötterna, hårbotten/nacken och handlederna. Detta är resultatet av ett glas som exploderade när jag tog ut det ur diskmaskinen. Glass all over the kitchen, glass in my skin and, apparantly, glass in my soul.

Istället lägger jag in texten till vad som kan vara världens bästa låt. A rush of blood to the head, Coldplay. En gång i tiden hade jag den på ständig repeat. Förjävla bra text, och förjävla bra musik. Lyssna på livespelningen från 2003, Chris Martin är genialisk.

He said I'm going to buy this place and burn it down
I'm going to put it six feet underground
He said I'm going to buy this place and watch it fall
Stand here beside me baby in the crumbling walls
Oh I'm going to buy this place and start a fire
Stand here until I fill all your heart's desires
Because I'm going to buy this place and see it burn
Do back the things it did to you in return

Ah, ah, ah
He said Oh I'm going to buy a gun and start a war
If you can tell me something worth fighting for
Oh and I'm going to buy this place, that's what I said
Blame it upon a rush of blood to the head to the head

And honey
All the movements you're starting to make
See me crumble and fall on my face
And I know the mistakes that I made
See it all disappear without a trace
And they call as they beckon you on
They said start as you mean to go on
Start as you mean to go on

He said I'm going to buy this place and see it go
Stand here beside my baby watch the orange glow
Some'll laugh and some just sit and cry
But you just sit down there and you wonder why
So I'm going to buy a gun and start a war
If you can tell me something worth fighting for
And I'm going to buy this place, that's what I said
Blame it upon a rush of blood to the head

And honey
All the movements you're starting to make
See me crumble and fall on my face
And I know the mistakes that I made
See it all disappear without a trace
And they call as they beckon you on
They said start as you mean to go on
As you mean to go on, as you mean to go on

So meet me by the bridge, meet me by the lane
When am I going to see that pretty face again
Meet me on the road, meet me where I said
Blame it all upon
A rush of blood to the head