Victoria Engström

Den här veckan visade sig bli väldigt lugn mot vad jag hade förväntat mig. Jag trodde att jag skulle få jobba väldigt mycket eftersom barnen hade halvdagar måndag-onsdag och var lediga resten av veckan. Istället blev det min lugnaste vecka hittills. Jag jobbade endast måndag-onsdag och sedan fick jag ledigt torsdag-söndag. I torsdags var jag som sagt hos Cindys föräldrar på Thanksgivingmiddag och i fredags var jag hemma och hade Paradise Hotel-maraton hela dagen.

Igår spenderade jag dagen med Carin. Vi hade bestämt att det här skulle bli en spar-helg. Därför blev det inget mall den här helgen (trots att reorna startade i fredags) utan vi skulle bara ta en luddag (Carins ord för lunch/middag) på Wegmans. Trodde vi ja. Efter vår luddag tog vi en sväng in på target next door, för att "titta lite". Det slutade med att vi båda kom ut med en hel drös Tressemmé hårprodukter och jag fick även med mig en hårfärg. Vi bestämde oss även för att "ta en titt" inne på en bra sportaffär bredvid Target. En timme senare kom vi ut med två påsar. I min påse låg en skön fleecetröja och i Carins ett vindställ. Men hey, det var ju rea! Så gick det med den sparveckan..

Nya tröjan, och Carin med middagen.

Kan trots detta lilla bakslag stoltsera med att jag har lyckats spara halva min lön de senaste två veckorna. Vi får se hur länge det håller i sig. Har nyss tagit en skön promenad vid Canal Road och nu är Carin på väg till mig. Bio och Applebees står på schemat!

Det är förövrigt underbart väder idag (igen). Såna här dagar saknar man verkligen inte att bo i kalla, regniga Sverige!

Jag pratade nyss med min kära syster och fick reda på en hemsk sak som gjorde mig både ledsen och otroligt arg. Det som har hänt är för mig helt obegripligt och helt oacceptabelt. Hur kan en vuxen människa bete sig på det sättet?

Så idag sänder jag en varm tanke till min släkt och familj, för ni är det finaste jag har. Idag tänker jag speciellt på en familj och i synnerhet på en person. Kärlek till er.

Jag kan inte annat än hålla med om det Emelie skrev på sin blogg. Utan er är jag ingenting.


<3

Idag har jag äntligen, efter drygt tre månader, druckit något så underbart som vin. Morfarn undrade nämligen om vi ville ha vin, och jag måste ha sett helt chockad ut. Efter lite stammande fick jag fram orden: "Do I dare?" Något som alla tyckte var hysteriskt roligt. Morfarn blinkade åt mig och sa: "Yes, you do" så jag svarade glatt (var i extas) att jag gärna tog ett glas rödvin. Tyskan tackade dock nej, hon gillar inte vin (skräll) hur någon nu inte kan tycka om vin. Satt och sippade på det där glaset under hela måltiden. Ville liksom att det aldrig skulle ta slut. Var samtidigt rädd att de skulle fylla på mitt glas om det tog slut och jag hade med största säkerhet känt mig lite tipsy efter två glas. Nästan efter ett.

Idag var det alltså Thanksgiving. Jag vaknade upp klockan tio (eftersom jag var ledig idag) och halvvägs upp i trappan möts jag av en ljuvlig doft och empire state of mind på högsta volym. I köket står Tessa med baksleven i högsta höjd och domderar ut att hon bakar bananabread. Bra start på morgonen! Efter frukosten slänger jag på mig joggingskorna och beger mig ut på långpromenad. Måste ju bränna lite innan vad som väntade senare, tänkte jag taktiskt. När jag kliver ut genom dörren möts jag av strålande sol och värme! Jag kunde helt plötsligt vandra runt i T-shirt.

Efter en lång dusch och x-antal Paradise hotel-avsnitt så satte vi oss i bilen för en lång färd till mormorns hus. Exakt 60 sekunder senare var vi där. Skulle fan ha gått snabbare att gå de där 200 metrarna.

Och maten. MATEN. Nu har jag äntligen ätit en riktig Amerikansk thanksgiving middag. Även om den inte riktigt kom upp i klass med farmors julbord eller mormors stek, så var den väldigt, väldigt god. Barb är en höjdare på matlagning. Och som jag åt. Kalkon, fyllning, tranbärssås, homemade nudle-gratäng, potatismos, sweetpotatoes with marschmallows, ärtor, böngratäng, bananabread, pumpkin-cherry-och peachpie, brownies... listan kan göras lång. Och inte att förglömma: Ett glas rödvin.

Hela dagen har jag påminnts om min släkt och våra högtider hemma. På många sätt så påminner min värdfamilj och alla deras släktingar mycket om min egen släkt. Framförallt för att de är så många, men de är också väldigt välkomnande, livfulla och roliga. Även om vår släkt slår deras med hästlängder. Det är kanske därför jag trivs i den här familjen, för att de påminner mig om min egen släkt. Det var iallafall en mycket skön och trevlig dag.

Imorgon är jag förövrigt återigen ledig!

Onsdag = städdag. Idag var det återigen dags för städtanten att invadera huset. Jag gillar verkligen inte när städerskan är här. Hon och hennes man (som också städar huset) skriker till varandra på sitt språk titt som tätt. Dessutom känner man sig inte direkt avslappnad när de klampar omkring i huset. Det sedevanliga onsdagsgymmandet uteblev dessutom idag pga jobb för Tyskan. Tänkte mig då istället en skön långpromenad, men.. Mindre mysigt var dagens väderprognos. Duggregn, dimma och kallt stod på schemat. Lyckades ändå pallra mig ut i kylan för en dryg timmas promenad innan jag sökte skydd i huset. Flydde upp till övervåningen med datorn och en kopp te i högsta hugg. Städersk(orna) var nämligen klara med den och jag behövde inte bekymra mig över deras inkräktande där uppe. Sedan blev det Paradise hotel - maraton. Ja mina vänner, ni läste rätt. Jag erkänner härmed officiellt att jag följer Paradise hotel slaviskt. Speciellt den Danska versionen. Den är så mycket mer galen. Jag har aldrig gillat den serien, jag har nog till och med hatat den. Nu är jag dock fast. Rejält. Så fast att jag smygkollade på X-antal avsnitt medans barnen hade playdates här i huset. Bra omdöme.

Men om vi ska återgå till städtanten så kan jag nog inte klaga. Jag slipper ju trots allt städa mitt rum och badrum själv. Men kan hon inte städa lite mer osynligt? Eller typ någon annan dag då jag är i Princeton. Misstänker starkt att det här är ett så kallat I-landsproblem.

Det är jul på Starbucks. Cranberriecake, gingerbreatlatte, julmugg och
julpåse. Är det latten eller fotografen som förvånar Carin? Who knows.
Kanske är det Tyskan.

På kvällskvisten hade jag och Carin bestämt träff i Kendall Park för ett lätt kvällsmål/fika på Rockin Joes. Åh, vad jag såg fram emot deras stora, härliga fåtöljer. När vi möttes där upptäckte vi dock till vår stora besvikelse att det stängde klockan 6. Vi tittade på klockan och den var..6. Det är ju nämligen dagen före Thanksgiving idag. Vi deppade ett (bra) tag innan vi åkte till nån asiatisk restaurang med världens sämsta service. Sedan begav vi oss vidare mot Target där vi spenderade över en timme med att titta på godsaker. Efter det blev det en fika på Starbucks (som ligger inne på Target). Jag köpte även en mycket fin Starbucks mugg - juledition. Muggen kom i en mycket fin Starbucks-påse. Är nästan mest nöjd med påsen faktiskt. Åh, jag älskar alla påsar i Amerika!

Min fina mugg och min fina påse. Ser ni förresten hur muggen ser ut
exakt som pappers-muggarna:). Fint tycker jag. Speciellt påsen.

Imorgon är det ju som sagt den efterlängtade Thanksgiving. Jag älskar redan Thanksgiving. Dels för att jag är ledig(!!) men mest för all mat som det pratas om. Vid 3pm ska vi bege oss till nanas house för den omtalade Thanksgivingmiddagen. Hon lagar tydligen mat hela dagen. Och efter vad jag har smakat av hennes matlagning hittills så har jag höga förväntningar.

Uppfattade ni förresten att jag är ledig?! SOVMORGON

Avslutar med en sällsynt bild på mig. Nu när jag tittar länge på bilden
så slås jag av två tankar. Min hand ser ut att tillhöra en handikappad
människa, och varför ser den här handikappade människan så glad ut?

Nu: Back to Paradise hotel..

Har jobbat precis hela dagen idag. Från 6.45am-5.30pm. Sedan jobbade jag även en halvtimme till klockan 7 när Bruce skulle lämna tillbaka Lucas fotbollssaker. Lägg till enorma sömnsvårigheter igår kväll och som följd av det max 4 timmars sömn så kan ni räkna ut mitt sinnestillstånd idag. Jag gick runt som en vandrande Zombie. Tessa var nämligen sjuk idag igen. Enligt henne själv var hon frisk (och ja, hon var mycket bättre) men eftersom hon spydde igår kväll så lät inte Cindy henne gå till skolan. Bananabread och pickles spydde hon upp förresten. Fick en ganska utförlig beskrivning av det från Tessa.

Dagen var seg och degig. Förmiddagen spenderade vi i hennes föräldrars säng med att titta på en film (som ingen av oss fattade). Det var en barnfilm ska tilläggas. Efter att ha lagat lunch (värmt på rester) så spelade vi sedan spel. Candyland och någon sorts tetris föll valet på. Sedan ville hon leka med lego. På väg till lekrummet så sa hon följande mening: "Do you know what lego is? I can explain how to do it". Jag skrattade gott åt hennes fråga och förklarade sedan stolt att lego minsann kom från vårt grannland Danmark (hon trodde att det var amerikanskt) och att jag till och med hade varit på legoland. Hon gjorde stora ögon åt det sistnämnda och sa att jag måste säga det till Lucas. Han skulle bli såååå avundsjuk. Amerikaner kan verkligen vara så insnöade och tro att man är dum i huvudet bara för att man kommer från ett annat land. (Nu menar jag inte Tessa, hon är ju bara 8 år och dessutom väldigt allmänbildad). Men ibland kan folk fråga saker som: "Vet du vad Barbie är?" "Har ni det i Sverige?" eller: "Det finns en knapp som sätter på starkare ljus (hellyset)/vindrutetorkare", etc. Lite irriterande är det allt, men när det kommer från barn så är det mest gulligt. Eller ja, lite irriterande ibland.

När Bruce åkte iväg en snabbis vid 7pm så plockade Cole fram Monopol. Jag var inte sen att haka på! snart satt vi där alla fyra och köpte gator åt alla håll och kanter. Eller rättare sagt, barnen köpte gator åt alla håll och kanter. Jag lyckades hamna på allt och inget, utom just gator. Efter drygt en timme hade jag lyckats köpa en ynka gata och Bruce var hemma sedan länge. Mitt humör började dala drastiskt och inte blev det bättre av att Tessa gång på gång sa: "Det gör inget" när jag hamnade i fängelse eller dylikt. Jag ville bara skrika att jo! Det gör visst något! Det är inget kul om man inte vinner! Till en 8-åring liksom, haha. När jag sedan hamnade på Coles gata och var tvungen att betala till honom så gjorde hon high five med mig och sa: Now you're finally doing good!" och jag försökte sansat (kokandes inom mig) förklara att nej, det var väl inget bra. Jag förlorade ju pengar. Hon trodde nämligen att jag vann pengar eftersom jag fick tillbaka fler sedlar när jag lämnade ifrån mig min 500-lapp. Vid det här laget insåg jag att Monopol nog inte tog fram mina bästa sidor idag. Jag tog en snabb blick på klockan, sa godnatt med anledningen att jag måste hinna duscha innan läggdags. Den riktiga anledningen var dock att jag inte ville förlora mot ett gäng ungar. De såg dock inte igenom min bluff och vinkade glatt godnatt.

Jag vill bara poängtera att det inte är mitt fel att jag är en sån dålig förlorare (Stefan, mamma, Isak, etc: känn er träffade). Det är helt enkelt ärftligt. Skönt att man kan skylla på någon annan iallafall. Jag älskar att skylla på andra. Det är aldrig mitt fel liksom.

Det var trots min dåliga tur riktigt roligt att spela Monopol med dem. Så roligt att jag inte ens ville gå ner till my place och stänga dörren om mig när jag avslutat en alldeles för lång arbetsdag. Och det är inte varje dag som det händer!

Gud, är det lagligt att må så här bra?

Hela den här dagen har jag levt som i ett lyckorus. Att vädret har varit fantastiskt har bidragit en del till den känslan, också alla julsaker som tittar fram lite här och var. Men mest för att jag inser hur bra jag har det.

Här sitter jag nu i Amerika. I ett helt annat land som kan vara hur dåligt som helst, men för det mesta är underbart. Vädret är betydligt torrare och varmare än i Sverige, jag har tagit två härliga promenader idag och jag har nyss varit och fikat med min vän Carin. Det låter kanske inte mycket för världen det jag har spenderat dagen med att göra, men jag har inte velat göra något speciellt heller. Bara leva och bara vara.

På väg hem från Rockin Joe's så åkte jag förbi två så typiskt amerikanska hus. Husen låg grannar med varandra, och båda var så galet fult julutsmyckade. Färgade lampor så långt ögat såg. På huset, i alla träden, på staketet, ja i princip överallt. Det kan ha varit de fulaste juldekorationerna jag någonsin har sett, men det fick mig att le något enormt. När jag sedan kom hem höll Bruce på att sätta upp lampor i träden (smakfullt ofärgade) och i fruktskålen låg det clementiner. Jag bara älskar julen.

När jag sedan slog på datorn och loggade in på facebook så såg jag att Emelie hade lagt ut en massa bilder på släkten. Jag började nästan grina. Inte för att jag blev ledsen eller så. Nej, jag bara insåg hur bra jag har det. Ni är så himla fina och goa hela bunten. Jag är så glad att jag har er! Det kommer att bli konstigt att fira jul utan er alla för första gången, men tur då att man har en underbar pojkvän som kommer hit istället. Jag kommer få den bästa julen som någon kan önska sig (så bra som den kan bli utan släkten).

Och förresten, inlägget "Ser du framtiden, ser du hur inget växer, inget lever men ingen dör?" som jag skrev i veckan var lite internt. Många tyckte säkert att jag skrev konstigt (typ pappa) men största delen var riktad till Malin och då behöver ingen annan fatta, för jag vet att hon gör det. Hon är världens bästa vän. Kanske lite knäpp (som jag), men bäst.

Jag är i Amerika just nu och kan göra besöka platser som folk drömmer om att besöka. Bara sådär liksom. Samtidigt har jag alla de här underbara som väntar där hemma. Och det känns så (ursäkta språket) jävla bra!

Jag är typ mest lyckligt lottad i hela världen. Kanske inte, men det är så det känns. Och det är det viktigaste.

Jag håller andan med dig,
för jag vet hur du känner.

Vilken underbar dag!

Började dagen med en sovmorgon. Vaknade av solstrålarna som lyste upp rummet. Orkade mig sedan upp ur sängen för en god frukost innan jag gosade ner mig i sängen igen framför Paradise hotel. Pallrade mig sedan upp igen vid elva, drog på mig mina nya joggingbrallor och hoodie, sa godmorgon (goddag?) till familjen och begav mig sedan ut för en söndagspromenad. Hoodietröjan visade sig vara överflödig. Jag svettades floder ute i höstsolen. Förstår inte hur det kan vara så varmt och soligt i slutet av november? Men jag klagar absolut inte!


Gårdagen var lika fin den. Först blev det en riktig långpromenad vid Canal Road tillsammans med Carin innan vi begav till Applebees för en lunch. Det visade sig vara ett riktigt bra ställe. Steken var supergod, Portionerna stora och det var ett riktigt bra lunchpris! Förrätten som vi delade på var helt enorm. Jag trodde först att det var någons huvudrätt han kom bärande på. En timme senare rullade vi ut från Applebees och funderade ut nästa stopp. Vi bestämde oss för att våldgästa Tyskan som var hemma och jobbade på vad som skulle vara hennes lediga dag. När hennes värdföräldrar kom hem tog vi tre ett sista stopp på Starbucks innan jag och Tyskan åkte till Bridgewater mall. Där inhandlade jag äntligen ett par fula, men sköna joggingbyxor och ett skärp. Saker som jag har behövt i evigheter nu, men som är så tråkigt att lägga pengar på. Dessutom hittade jag en grym (men dyr) vinterjacka. Upptäckte dock att jag var på god väg att överskrida min budget för denna vecka och hann stoppa mig själv. Har ingen lust att bli luspank. Måste nog bekänna att jag även köpte en skjorta som inte stod med på min måste-ha-lista. Men hey, den var ju på rea.

Skjorta: Hollister. Skärp & byxor: AEO.
Förstår inte varför amerikaner ska envisas med att ha bootcut på allt?

Grattis underbara Emelie! Hoppas att du får en riktigt bra födelsedag. Önskar att jag kunde vara med och fira dig. Ät lite (mycket) tårta för mig också!

Igår drog jag och Tyskan på bio igen. Men vi kan backa bandet lite först.

Jag slutade jobba klockan 4pm och eftersom det var underbart väder igår så tvingade jag mig ut på en riktig långpromedan. Hur skönt som helst. Sedan degade jag fram till klockan 9 då jag hämtade upp Tyskan. Eftersom bion startade 10 så stannade vi på Starbucks och tog en minifika bestående av en kaffe till mig samt lite tjatter. Tyskan hade verkligen inte haft en bra dag kan jag säga. Ungarna hade tydligen inte alls lyssnat på henne , och hon hade jobbat 9 timmar igår fast hon egentligen bara skulle jobba halvdag (hennes värdmamma sa att det räknades som en halvdag eftersom hon hade kvällen ledig). Rätt taskigt att låta henne jobba 9 timmar på en halvdag tycker jag!

Tyskan var alltså trött. Dessutom så hade hon bokat flyg till Tyskland kvällen innan. Hon ska ju åka hem veckan innan jul för att närvara vid hennes pappas 60-årsfirande. Bokningen gick bra och de tog pengar från hennes konto. Igår fick hon dock ett mail som sa att flyget till det priset (650 euro) inte fanns tillgängligt längre. Det nya priset var 730 euro. Ungefär som med mina mamma mia biljetter. Tyskan gick dock inte med på det priset, och skrev ett mail där hon avsade sig biljetten. Nu var hon orolig att inte få tillbaka pengarna, men jag sa att det skulle fixa sig. Hon hade nu bokat ett annat flyg med hennes värdpappas visakort. Problemet var bara att det flyget går från Philadelphia och hon vet inte hur hon ska ta sig dit. Tyskan var nu alltså både trött och arg.

När vi kom till bion var dock det dåliga humöret som bortblåst. Jag kom dit med relativt höga förväntningar på filmen och jag blev verkligen inte besviken. Tvärtom, den var bättre än väntat. The blind side var den bästa filmen jag sett på mycket länge. En väldigt fin film som är baserad på en riktig historia. Filmen bjöd på många blanka ögon samt en del skratt. Det var en riktig må-bra-film som inte lämnade någon oberörd. Jag och Tyskan blandade ledsna miner med stora leenden genom hela filmen. Jag är så glad att vi inte såg det där Twilight-tjafset.

Vi har alltså gått på två biofilmer på två dagar. Dessutom är det typ 8 filmer som kommer ut den närmsta tiden som jag är sugen på att se. Vi lär bli stammisar där.

Snart ska jag möta upp Carin för en promenad vid Canal Road. Sedan blir det förmodligen lunch efter det och sedan får vi se vad som händer. Det kanske slinker med någon mer på vår promenad. Tyskan blev erbjuden, men hon hatar ju att gå så det återstår att se om hon närvarar eller ej.

Tyskan drog med mig på bio ikväll. Det var verkligen behövligt! Vi såg This is it i princip sist av alla. Vi kom dit tjugo minuter efter att filmen börjat (missade bara fem minuter med tanke på all reklam) och vi var helt själa i den stora biosalongen. Mycket skönt. Jag valde platserna mitt i mitten och vi slängde upp fötterna på sätena framför. Tyskan hade även med sig en fet påse m&m's , såklart.

Filmen var helt ok faktiskt. Musiken var bra (som väntat) och jag kan inte fatta att han fortfarande var en så pass bra performer efter allt som han gått igenom. De måste iallafall ha lagt ner så grymt mycket pengar på showen.

Slänger även in lite bilder på två av mina favoritställen i Princeton samt lite sneekpeaks på julstämningen där. Idag fick jag förövrigt reda på att fredagen efter Thanksgiving (nästa vecka) så är det Black friday. Det är dagen då alla affärer har stoooora SALES. Folk är tydligen som galna och kan köa utanför butiken redan vid midnatt. Undra om man ska våga sig in till Princeton (eller någon annanstans) då. Kan ju vara kul att se hysterin i verkligheten.


Min absoluta favorit affäri Princeton (efter Lindt butiken).


Chez Alice. Här sitter jag när jag väntar på Tessa.


Lite julbelysning.

Nu ska jag till Princeton med Tessa iallafall. Hon var visst inte så himla sjuk after all, ha! Ska bli skönt att ta en lång promenad och sen en belöningsfika. Men vet ni vad det bästa är?

Jag hade rätt!

Usch idag måste jag vara hemma med sjukt barn. Det värsta är att jag misstänker att hon fejkar det. Antagligen vill hon inte åka till sin privatlektion i Princeton som hon har efter skolan. Hennes pappa såg dock inte igenom hennes bluff. Attans. Imorse när hennes pappa var hemma lät hon nämligen såååå ynklig, och såg såååå sjuk ut. Sen när han åkte så kom hon ner och såg plötsligt glad och pigg ut och ville titta på tv. Jag var dock sur och beordrade henne till att ligga i sängen igen och försöka sova. Är man sjuk så ska man ligga stilla i sängen och inte vara uppe och ränna, predikade jag. Bäst för henne att hon verkligen har denna otroliga huvudvärk som hon påstår att hon har.

Det värsta är att jag tänkte åka till gymmet idag, för första gången på tre veckor! Har nämligen varit upptagen med allt mellan himmel och jord. Tar jag inte tag i det nu så gör jag det aldrig igen, tänkte jag igår kväll och bestämde en gymdag med Tyskan. Typiskt att en unge blir sjuk just då. Nu återstår att se ifall jag orkar pallra mig till gymmet inom den närmsta framtiden igen. Förmogligen inte.

Dessutom är det underbart väder ute idag. Perfekt för en långpromenad, och så måste jag stanna inne i huset. Typiskt.

Inte min dag idag. Kommer att dega hela dagen framför datorn med playa del sol, bloggar och kent. Det positiva är att jag slipper byta om från mina mysiga julpyjamasbyxor. Man får se det från den positiva sidan liksom :)

Läste nyss denna artikel i Aftonbladet.

Så Eskilstuna har alltså högst antal arbetslösa i Sverige. Och Nyfors är (väldigt oväntat) den statsdel där arbetslösheten är störst. Pernilla 26, Nyfors: "Vad har jag att erbjuda? Jag kan ju ingenting". Låter som om du ska stanna så länge du kan i skolan, Anton. Jag ser inte mycket till framtid för dig!

Nej men allvarligt. Varje gång jag känner mig ensam och vill åka hem så ska jag tänka på detta. Här har jag åtminstonde ett jobb. Dessutom kan jag inte tänka mig att försöka shoppa i Eskilstuna. Var finns motsvarigheten till Hollister, Abercrombie&Fitch, Forever21, Nine West, Banana Republic, Ann Taylor, Steve Madden, American Apparel, Victoria's Secret, Macy's och, viktigast av allt, Var fan finns Starbucks!?

Idag har för övrigt varit en riktigt bra dag hittills (med undantag för engelskan-för-efterblivna). Solen skiner, fåglarna kvittrar (nåja) och jag sitter och dricker te, läser In Touch och äter en cinnamon scone. Har skrattat ihjäl mig åt Tyskan idag. Hon åt först en munk (till frukost) i bilen påväg till Princeton och sedan en till när vi är framme. Dessa munkar var fullkomligt dränkta i florsocker och därför fick hon florsocker i hela ansiktet, på tröjan och byxorna. Dessutom hade hon fullt med florsocker på baksidan av benen. Hur lyckas man med det liksom?  Det roliga är att hon inte torkar bort florsockret direkt runt munnen, utan hon sitter där ett tag och pratar innan hon tar bort det. Hon är för himla festlig! Senare kom det fram att hon hade köpt 6 munkar i fredags (till helgen, försvarade hon sig med) och dessutom två stycken igår kväll! Dessutom hade hon köpt 1.3 kilo gummybears i helgen skvallrade Carin om. 1.3 kilo!

Känner mig väldigt intellektuell här med min skvallerblaska In Touch. Speciellt när killen mitt emot mig har både brillor, portfölj, MacBook och en New York Times i handen.

Och vi lurar ditt porslin, små ilskna utslag är en släng av
allergi främst mot min samtid och min tro
Jag skriver ditt namn tveksamt på ett vykort, liksom testar
Vem du var, det har jag glömt för längesen

När man äntligen kan se vem som drar i alla trådar
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna
Så vänder allt igen
Allt vänder om igen

Jag lyssnar på Kents nya och inser att det är genialtiskt samtidigt som jag påminns om G, Fucking Åmål och en snöig promenad till Statoil på söder i mörka kalla Sverige med servetter i skorna, ett stopp vid Grönan för att lyssna på musiken, ett kinderägg som smält och te med mjölk och honung, en busstur till platsen som bara är min och sen tränger jag bort minnena för att gå ut och ta en promenad i det vackra höstvädret, titta på vackra bilder och tänka på hur vackert livet kan vara.

Jag har härmed officiellt ingått i en depressionsfas.

Syster sitter just nu på planet påväg hem till Sverige igen. Och jag sitter här och bölar. Nej, inte riktigt. Men jag gjorde det för en stund sen faktiskt. Jag klarade mig oväntat bra på flygplatsen faktiskt. En liten tår kanske trängde sig ut i ögonvrån, men det var allt. Klarade mig bra på tågresan hem också samt i bilen från tågstationen. Blev medbjuden hem till barnens mormor och morfar på middag, men tackade nej. Dom förstod. När jag sedan kom in i det tomma stora huset och stängde dörren bakom mig så brast det plötsligt. Jag började störttjura. Lika fort som det kom gick det dock över och nu sitter jag här röd och svullen.

Lyssnar på Röd, dricker en kopp te och tycker synd om mig själv. Känner mig ensammast i världen. Snart ska jag titta på de tre senaste avsnitten av playa del sol (som jag missat) för att försöka muntra upp mig själv. När det inte lyckas ska jag lägga mig och sova för att förhoppningsvis vakna upp och må mycket bättre imorgon. Tills dess har jag rätt att befinna mig i en depression.

Dessutom har jag insett att jag blivit lillmamma på riktigt. Oroade mig något enormt för allt min syster kunde glömma, eller att hon skulle gå fel osv. Helt i onödan såklart. Det går liksom inte att hamna på fel plan. Så pappa, nu har du rätt i att jag är lillmamma. Jag erkänner det motvilligt.

Vi hade det mycket trevligt i New York i helgen. Vi var blandannat i SOHO, Central Park, på Herald square, upper East side och Times square.


Musikalen Memphis var helt suverän! Jag vill verkligen gå fler musikaler!

Hotellet påminde dock lite väl mycket om London. Blommig heltäckningsmatta matchat med blommiga (trasiga) gardiner samt blommiga överkast.


Julpyntet bara fortsätter att smyga fram. Utanför Macy's hade de satt upp en stor julgran samt massa ljusslingor, och i julskyltningen i JcPenneys skyltfönster påminde om den på NK. Inuti var julstämningen ännu mer på topp med stora julgranskulor i taken och girlanger.


Idag har då dagen kommit. Min syster ska åka hem. Såhär ser det förövrigt ut i mitt vanligtvis så städade rum efter en vecka med syster som inneboende.


Den här veckan har iallafall varit jätterolig, och gått alldeles för snabbt! <3

Dagen började med en frukost i Princeton. Min syster lekte Amerikan och åt en mycket nyttig frukost bestående av grilled cheese macka och en diet coke. Nyttigt på amerikanskt vis. Sedan begav vi oss mot Quakerbridge mall. Eftersom jag aldrig varit där förut och min gps-tant verkade vara ny på jobbet så blev det några u-svängar och lite detours innan vi anlände. Fick med mig en snygg ring och såklart ett plagg från Forever21. Det är totalt omöjligt att komma ut ur den affären utan en ful gul påse i handen. Påsen är verkligen urhemsk för övrigt.

14.99 på Forever21. Därför står jag ut med de fula påsarna.

Vädret har inte varit det bästa idag kan jag säga, och jag är genomförkyld. Därför ska vi nu kura ner oss i soffan med Pirates of the Caribbean (3) igen. Såg den ju igår, eller ja, såg är väl en smått överdrift. Syster somnade på bästa mammavis efter en kvart och jag datanördade och såg därför inte en minut. Därför får den en ny chans ikväll!

Imorgon bär det av till Manhattan. Det blir övernattning på hotell samt en Broadwayshow (Memphis) imorgon kväll! Shopping lär det ju också bli en hel del av.

God natt Sverige!

På förmiddagen begav vi oss till Bridgewater mall igen. Denna gången med Martin. Tydligen. Amerikanerna har väldigt svårt att uttala min systers namn. Jag har hört allt från Marlin till Mawlin, och nu till och med Martin. Malin beställde nämligen en Hot Chocolate och på Starbucks skriver de alltid ens namn på muggen. Hon i kassan trodde att Malin sa Marlin, men sedan blev det ännu mer fel i kommunikationen mellan de som arbetade med. Det slutade med att han som gjorde chokladen ropade ut en mugg till Martin, varpå syster gick fram och hämtade den. Han undrade om det verkligen var hennes, och hon svarade att ja, det är min.

Martin med muggen.

Dagens inköp: Ann Taylor.

Eftermiddagen spenderade vi i Princeton igen. Vi strosade runt och köpte såklart glass. Vi gick en sväng inne på Princeton Art Museum innan vi avslutade med en fika på Chez Alice's.

Martin framför kapellet inne på Princeton University området.

Nu sitter vi och äter godsaker samt tittar på Pirates of the Caribbean. Min Tomten är far till alla barn fungerar inte i deras dvd! Sunk. Men vi har det mysigt ändå!

Dagen började med att vi åkte till min engelska-för-efterblivna. Jag försökte få syster att hamna i samma grupp som mig, men tydligen var det "impossible". Jag fick den bästa läraren Ryan, och syster fick klara sig själv i en annan grupp. Jag tyckte så synd om henne, haha. Men tydligen fick hon beröm. De sa "why are you here, you allready speak english".


Sedan bar det hemåt för lunch och syster tog en tupplur i soffan. På eftermiddagen hämtade vi upp Tessa för att köra henne till Princeton. Jag och syster fick två mysiga timmar i Princeton att utnyttja på bästa sätt. Vi tittade lite i affärer, åt glass, strosade runt i Princeton University området samt fikade. Mys!

På kvällen åt vi homemade swedish pancakes, made by me. Delicious var det! Sedan passade vi Lucas och Tessa i två timmar. De hade ovanligt mycket energi såhär på kvällskvisten. Dels hade de värsta sockerkicken av allt godis och glass som Bruce lät dem äta. Och sedan var min systers närvaro en stor bov i dramat. De var otroligt energiska och "goofy". Spelade pajas titt som tätt, ett ord som min syster sedan lärde dem.

Nu ska vi kanske slå på tvn en stund om vi orkar, innan vi däckar i sängen!


I Menlo Park mall igår.


I princeton.


Mina nya inköp (söndag & måndag):
1: Handcremer & ljus (som doftar julgran!) från Bath and Body, Hårinpackning från Target, diadem och ring från Forever21.
2: Tröja från Zara.
3: Tröja från Forever21.
4: Superskön tröja från American Apparel.

Igår gjorde jag och syster absolut ingentin fram till klockan 5! Lucas spydde nämligen i skolan och var skickades hem. Tråkigt värre, men vad ska man göra. Vi låg alltså och degade framför tvn hela dagen. Klockan 5 kom Cindy hem och syster och jag tog bilen till Menlo Park Mall. Gpsen sög och jag svängde av en exit för tidigt. Dessutom var det full trafik så vi kom fram runt klockan 5:45. Även i Menlo Park mall var det julstämning till max. Julmusik, dekorationer och till och med en tomte var på besök! Barnen kunde sitta i hans knä och ta kort. Det var verkligen over the top såhär i november. Med oss hem köpte vi även en cheesecake, som vi har över halva kvar av! Mums!

När vi var på väg till Menlo Park så var det en gubbe bakom mig som tutade ett antal gången. Jag ansåg inte att jag gjort något fel och var irriterad. När vi sedan skulle svänga vänster körde han sakta förbi oss och tutade och skrek som en galning. Vi fattade ingenting. Ca. 5 minuter senare kom jag på felet. Malin hade sitt solskydd nerdraget (trots att det var kolsvart ute) och lamporna i den lyste! Och vi hade inte märkt nåt! Inte konstigt att han var sur, haha!

Nu ska vi hämta upp Tyskan och dra på lektion. Hörs senare!

Nu ligger syster så gott i sängen och sussar. Förstår att hon är trött. Känns inte alls konstigt att hon är här faktiskt. Inte helt otippat grät jag en skvätt när jag såg henne komma gåendes på flygplatsen. Tjocktröja, stövlar och täckjacka hade hon för övrigt på sig. Vädret idag har varit helt underbart och man kunde i princip gå runt i t-shirt. Jag hade dock förvarnat om kyla och regn så syrran lökade sönder i sina vinterkläder.

Väl i huset öppnade jag presenter hemifrån, syster gav presenter till värdfamiljen och jag gav henne en rundtur i huset och området. Vi tog sedan bilen till Canal Road för en promenad i det fina vädret. Bäst att passa på! Efter det begav vi oss till Bridgewater Commons (mall) där vi inhandlade diverse saker. Syster fick blandannat med sig lite från Forever21, såklart.


Farmor: Tack för det fina brevet. Blev så glad av att läsa det! Och tack för innehållet i kuvertet:)

Familjen: Tack för tomtegröt, tomten är far till alla barnen, godis, anton berg och veckorevyn! Så himla gott med gröt!

Malin: Tack för Kentskivan Röd! Åh vad glad jag blev när jag fick den! Jag vill bara lyssna på den hela tiden. Åh. Du är bäst!

Jag tänkte vara lite nostalgisk och våga mig på att lyssna på kent. Mer bestämt så lyssnar jag på deras nya skiva Röd. Och jag måste säga att jag gillar den. Jag gillar den skarpt till och med. Låten Det finns inga ord fastnade jag för direkt och den är riktigt bra. Så himla fin. Om man skulle kunna spela sönder en kentlåt (vilket är omöjligt) så är jag säker på att jag kommer göra det med denna.

Jag har knappt lyssnat på kent under min tid här i USA. Anledningen till det är att jag förknippar dem så starkt med Sverige och en massa minnen. Jag var rädd att när jag väl hörde deras musik så skulle jag börja störtböla. Och jag kan erkänna att en tår ligger och lurar där bakom ögat, trots att det inte ens är någon av deras gamla välbekanta låtar som jag spelar.

Nog om det. Nu ska jag åka till Newark. Jag är faktiskt lite nervös. Vet inte varför, men jag har fjärilar i magen. IIIIIIH KAN NI FATTA ATT JAG FÅR TRÄFFA HENNE! TYP. NU. OM TVÅ TIMMAR!

Visst är hon snygg!

Annelie: Har inte sett en spindel sen den där stora du vet. Så de verkar vara borta! Om de nu inte kommer fram på natten och kryper i min säng;)

Jag, Sandra och Anna i San Francisco.

Imorgon kommer syster!
Jag har inte riktigt fattat det än. Hann knappt komma innanför dörren efter min fantastiska Califoria-tripp innan nästa roliga sak inträffar. Men jag klagar absolut inte, det är så underbart! Barnen är nästan mer exalterade än mig över hennes ankomst. De har förövrigt varit helt galet snälla och lugna dessa två dagar sedan jag kom hem från San Francisco. Jag trodde att det skulle bli tungt i helgen eftersom jag har jobbat rätt mycket de här två dagarna, men det har varit helt ok. Ikväll var vi över hos barnens kusiner (Tyskans familj) eftersom deras föräldrar också var iväg på samma middag som Bruce och Cindy. Det var riktigt roligt faktiskt.

Det enda negativa idag var att Lucas kastade en apelsin (trots att jag sa åt honom flera gånger att inte leka med den) som nästan träffade mig i ansiktet. Det var inte med meningen utan han skulle bara kasta den helt random, men ändå. Man kastar inte saker vilt omkring sig. Som tur var hann jag ducka och Lucas fick sig en utskällning som heter duga. Gillar inte när barnen ignorerar det man säger! Sedan har han trippat på tå för mig hela kvällen, haha. Nej men han var riktigt snäll och änglalik hela kvällen efteråt så det uppskattar jag. Han visste att det inte skulle bli en dans på rosor om han gjorde något mer bus.

Men som sagt. Barnen har varit så duktiga dessa två dagar. Om det beror på att de har haft lov, semestrat i Washington DC, fått äta av sitt trickortreat-candy eller att de är glada att träffa mig igen låter vi vara osagt. Hoppas bara att detta beteende håller i sig ett bra tag. Typ, hela året. Jag ska dock verkligen inte klaga över mina värdbarn. När man har träffat andra aupairer och hört deras historier framstår ju mina barn som värsta änglarna. De kan ha sina dåliga dagar (och tex kasta apelsiner). Men dagar som dessa är jag glad att jag inte byter blöja på en snorig liten ettåring.

För att återgå till min öppningsreplik så: Imorgon kommer syster! IMORGON!
Jag har lite saker inplanerade som tex. Princeton, Menlo Park Mall, The Cheesecake Factory, New York samt musikalen Memphis blandannat. Men för mig spelar det faktiskt ingen som helst roll vad vi gör. Det viktigaste är att hon är här och att vi gör det tillsammans.

Avslutar med mina mycket lyckade köp i California. Är speciellt nöjd med julbyxorna och sockerplasten. Se och avundas!

Jeans, skjorta och stickad tröja är från Hollister. Apsnygga sequin-leggings från Forever21. San Francisco-mugg köpt i turistfälla vid pier39. Mysigaste julsockerplasten kommer från Bath and Body och Fleecepyjamasbyxorna är köpta på Target. Köpte även ett par pyjamasshorts med samma mönster fast i flanelltyg. Och ja, Sandra och jag köpte likadana pyjamasbyxor och strumpor. Rycktes med lite väl mycket i stämningen där på Target och Bath and Body. Vi var som små barn i en godisaffär. Eller på julafton.

Back from California!

Jag har haft det underbart de senaste dagarna, och jag älskar California! Grymt kul att träffa Anna och Sandra igen. Kändes som om det var nyss vi sa hej då till varandra på Aupairskolan i NY. Vädret var underbart, drygt 25 grader varje dag. Jag kom med solen kan man säga! Kan inte riktigt sätta ord på allt. Slänger istället in en kort resume om vad vi gjort dag för dag samt en drös bilder. Självklart glömde jag kameran! Tur att man har vänner som kan rädda en i nöden och ta bilder åt en. Alltså, alla bilder är snodda av Anna och Sandra:)

Söndag: Jag anlände på SFO flygplats vid 10.30am. Sandra och Anna mötte upp mig och vi begav oss till San Francisco. Där rullade jag runt (upp och ner!!) med min väska till bla. Pier 39 samt Golden Gate bron! Övernattade hos Anna.


Måndag: Spenderade dagen i Annas lilla stad Benicia. Köpte glass och gick ner till piren där jag såg en säl och massa palmer. Kändes lite annorluna än i NJ. Sedan åt vi på en superbra hawaii/thairestaurang, haha! Kvällen till ära mötte vi upp Sandra i Walnut Creek och åt på Cheesecake Factory. M U M S! Följde sedan med Sandra hem.

Tisdag: Spenderades hos Sandra i LaFayette. Vi fikade på Starbucks (såklart) och såg hennes stad lite. Vi tog en skön promenad i reservatet som var så vackert! Åkte sedan till Target där vi handlade bästa julpyjamasbyxorna! På eftermiddagen åkte vi in till Walnut Creek och strosade runt. De har redan börjat julpynta helt sjukt. Dagen hade jultema! De spelade tom julmusik i en del affärer.

Onsdag: Vi mötte Anna i Sunvalley mall. Strosade runt där hela förmiddagen. Ännu mer jultema! Vi åkte sedan iväg för att hämta barnen. På eftermiddagen åkte jag och Sandra till Target (igen) haha! Sedan begav vi oss till Walnut Creek och köpte med oss California Burger. Dessa tog vi med till Anna och avnjöt dem där. En Starbucks på det och sedan var det avsked innan jag och Sandra begav oss till hennes crib. Där var det på med sockerplasten och julpyjamasarna för att sedan avnjuta film och choklad i sängen!



Mina favoriter i California:
Shopping - Hollister! I princip samma kläder som Abercrombie&Fitch fast billigare och Californiastuk!
Personer - Anna och Sandra såklart!
Samtalsämne(n) - Barn, stolthet, USA och, inte att förglömma, kablar!
Fika - Starbucks, speciellt nya (juledition) peppermint mocha!
Stämning - JUL
Plats - Golden Gatebron var häftig! Pier39 var också fin, samt reservatet i Lafayette och staden Walnut Creek. Men Golden Gate slår nog allt.
Köp - Mina julpyjamasbyxor och sockerplasten såklart!

Åh jag saknar er redan tjejer, men vi ses ju snart igen:) Tack för en superskön semester men mycket prat och skratt!

Nu sitter jag på Annas rum i Benecia. Vädret är underbart. Igår var vi i San Francisco och såg blandannat Golden Gatebron. Det var grymt! Hinner inte skriva mer nu, jag summerar nog hela resan när jag kommer tillbaka till Hillsborough igen. Har det superbra här. Så himla kul att träffa Anna och Sandra igen!

Nu vet ni att jag lever i alla fall!
Puss