Time to pump my own gas
Jag ångrar verkligen inte att jag bestämde mig för att åka till USA, eller att jag fullföljde året. Jag har lärt mig så mycket under ett år, utvecklats som person. Jag har fått en andra familj, ett andra hem och många nya vänner. Jag har upplevt saker som jag inte trodde att jag skulle hinna se under ett år. Jag har sett San Fransicso, New York, Washington DC, Miami, Niagarafallet, Philadelphia, Jersey shore och många städer i New Jersey.
Sista veckan ville jag att tiden skulle krypa fram. Jag ville stanna kvar i ögonblicken så länge som möjligt, samtidigt som jag bara ville att allt skulle vara över, att jag redan skulle ha sagt adjö till min värdfamilj och mina vänner. Att gå och vänta på ett avsked som man visste var oundvikligt var det värsta med den sista veckan. Samtidigt gjorde jag mitt bästa för att njuta av mina sista dagar.
Sverige är mindre, betydligt kallare och otroligt mycket dyrare. Men det känns ändå bra att vara hemma. Det var dags att komma hem.
Nu är jag redo för något nytt.
Weekend med Sandra
Sandras och min weekend vad great! Lördagen spenderade vi i mitt hood. Vi hann inte med så mycket men det var kul att visa henne hur jag bor, spendera någon timme i Princeton samt ha en myskväll. På söndagen vaknade vi med tuppen för att dra in till The Big Apple. Jag försökte visa henne så mycket som möjligt så vi började med att ta linje röd-1 ner till Battery Park. Efter en vy av frihetsgudinnan, några kort på random statyer och skyskrapor så vandrade vi upp mot Wall street. Vi gick Wall street vidare mot Pier 16 och 17 för att sedan ta oss ut på Brooklyn bridge. När vi knäppt ytterligare några kort gick vi genom China Town upp till SOHO. Vi åt lunch, köpte lakrits på Dean & Delucas samt slank in i några affärer. Nästa stopp var Times square. Väl där beundrade vi alla ljus och spanade in sportprylar innan vi vandrade mot vårt sista stopp, Central Park. Vi köpte med oss en kaffe och tog en liten sväng i parken innan Sandra var tvungen att ta tåget för att hinna med färjan mot Long Island. Vi fick även ragg hela dagen, som vi sumpade;). Jag tycker att vi hann med rätt mycket turistande på den lilla tiden vi hade!
Dagens tabbe kom självklart från mig. Inne på Sephora i SOHO så tar jag upp ett mörkrött nagellack för att beundra färgen. Vad gör jag sedan. Jo, jag tappar nagellacket som slås i tusen bitar. Färg överallt. På mina ben, på mina skor och på golvet. Som tur var behövde jag varken betala för nagellacket eller torka upp the mess I made, men det var lagom pinsamt att stå där och försöka torka bort nagellack från mig själv med en liten papertissue. Dessutom förstörde jag mina skor samt fick gå runt i NYC med något som såg ut som en jävla massa blod på hela benet, foten och skorna. Det blev inte bättre på kvällen när jag försökte tvätta bort nagellacket från mig och mina skor. Helt plötsligt slår jag ner flaskan med nagellacksborttagning. Nagellacksborttagning på hela mig, halva väggen, kläderna mattan och golvet. Så. Jävla. Typiskt. MIG. Höll på att svimma av nagellacksborttagnings-ångorna och förlorade ytterligare några hjärnceller. Nu är jag nästan i samma klass som en utveklingsstörd.
Dagen var lång med nice. Barnen var bäst. Dom är bäst. Åh, nu är det inte mycket kvar..
Dagens tabbe kom självklart från mig. Inne på Sephora i SOHO så tar jag upp ett mörkrött nagellack för att beundra färgen. Vad gör jag sedan. Jo, jag tappar nagellacket som slås i tusen bitar. Färg överallt. På mina ben, på mina skor och på golvet. Som tur var behövde jag varken betala för nagellacket eller torka upp the mess I made, men det var lagom pinsamt att stå där och försöka torka bort nagellack från mig själv med en liten papertissue. Dessutom förstörde jag mina skor samt fick gå runt i NYC med något som såg ut som en jävla massa blod på hela benet, foten och skorna. Det blev inte bättre på kvällen när jag försökte tvätta bort nagellacket från mig och mina skor. Helt plötsligt slår jag ner flaskan med nagellacksborttagning. Nagellacksborttagning på hela mig, halva väggen, kläderna mattan och golvet. Så. Jävla. Typiskt. MIG. Höll på att svimma av nagellacksborttagnings-ångorna och förlorade ytterligare några hjärnceller. Nu är jag nästan i samma klass som en utveklingsstörd.
Dagen var lång med nice. Barnen var bäst. Dom är bäst. Åh, nu är det inte mycket kvar..
One week
Min näst sista vecka i staterna har bara försvunnit. Den gick så himla snabbt. Veckans stora händelse var avslutningsmiddagen för Carin på Cheesecake Factory i tisdags. Märklig middag. Vi hade verkligen skitkul, tills det var time to say goodbye. Märklig känsla. Jag kände mig lite ledsen, lite nervös, det kändes mycket konstigt. Men framför allt kände jag mig mest.. tom? Ja, tom är nog rätt ord. Mitt hjärta kändes helt tomt. I tisdags förstod jag för första gången att jag snart är hemma. Och att jag snart ska lämna allt det här. Vissa saker har redan lämnat mig, vissa saker har jag redan sett och upplevt för sista gången. Och det gör ont att inse allt detta. Missförstå mig inte, jag är glad över att åka hem. Jag längtar så efter att krama om alla nära och kära. Men jag ska lämna något som jag älskar. Ett hus, en stad, ett land som varit mitt hem i ett år. Ett liv som jag aldrig kommer att leva igen. Visst kan jag (och kommer jag) att åka och hälsa på igen. Jag kommer definitivt att åka tillbaka och uppleva mer av the west coast. Jag vill hemskt gärna träffa mina vänner och min värdfamilj igen. Och jag hoppas att det kommer att hända. Men, faktum kvarstår, jag kommer aldrig att leva det liv som jag gjort i ett år tid igen. Aupairlivet. Vår lilla bubbla. Där man kan spendera pengar utan att blinka, äta ute varannan dag, resa till nya platser till som tätt, ta tåget till NY varje söndag, och få lön varje fredag. Vår bubbla spricker, och jag är rädd för vad som väntar utanför. Förväntansfull för allt det gamla och allt det nya, javisst. Men också lite rädd.
Idag kommer Sandra hit, jag ska hämta upp henne på stationen om en timme. Ska bli så himla kul att visa hur jag lever och mitt lilla område! Imorgon åker vi in till The Big Apple! Förmodligen för sista gången innan jag åker hem.
Fyfaaaaaaan vad kul att träffa Sänki :) :) :) :)
Idag kommer Sandra hit, jag ska hämta upp henne på stationen om en timme. Ska bli så himla kul att visa hur jag lever och mitt lilla område! Imorgon åker vi in till The Big Apple! Förmodligen för sista gången innan jag åker hem.
Fyfaaaaaaan vad kul att träffa Sänki :) :) :) :)
I know what they don't wanna tell you
Förra veckan var nice. Jag bosatte mig hos Carin från onsdag till fredag. Vi (jag, Carin och hennes nya aupiar Carolin) hann med en sväng till NYC, lite shopping, Targetbesök, inhandling av resväska, middag på Applebees (Tack Carin!), poolhäng och bara allmänt chill. Jag lyckades även sova som en stock eftersom jag varken vaknade när hunden kissade på golvet, när Carin for upp för att torka upp allt, när hunden valde att sova i vår säng, eller när Carin gick upp innan klockan 8 på morgonen. Jag var stendöd. Förra veckan sov jag in all förlorad sömn detta år. Det måste ha varit havsluften som fick mig att slappna av.
Lördagen spenderades i Princeton med yoghurtglass och the movies. På söndagen blev det en tur till Jersey Gardens där vissa gick crazy på shoppingen. Jag lyckades hålla mig inom min budget och spenderade enbart 65 dollar(!) medan vissa andra (Carin och Tyskan) went crazy. 200 dollars gränsen sprack är allt jag kan säga.. De nyare aupairerna Janet och Caroline höll däremot lite hårdare i pengarna. Vi får väl se hur det går om ett par månader..
Både lördagskvällen och söndagskvällen spenderade jag med Tyskan i hennes hus. Hon gillar nämligen inte att vara själv hemma i det stora huset på kvällen. Vi hade chillkvällar med mjukiskläder, tysk choklad, gamla filmer och mycket tjatter och skratt.
Idag har jag haft en riktigt sugig dag. Det började med att jag hade glömt ge grodan och ödlan vatten på hela helgen, så de var helt uttorkade stackarna! De lever iaf som tur är. Sedan kom Bruce hem med cirka hundra kilo tvätt som jag spenderade min förmiddag med. Jag hann även med en matshoppingtur innan barnen kom hem från strandhuset igen. Precis innan de kommer hem så lyckas jag dessvärre slå sönder en glassak med nån vätska i i Lucas rum. Detta resulterade i en blöndande fot, glas everywhere och en fet lila fläck på parkettgolvet som inte går bort! Jag fick panik och försökte plocka upp alla små glasbitar för att sedan försöka skrubba bort fläcken. Vilken visade sig vara omöjligt. Dessutom var det små, små glasbitar kvar på golvet så det blev repor när jag skrubbade. Lyckat. Jag spenderar min sista tid i familjen med att nästan döda barnens husdjur och förstöra golvet. Vilka fina minnen de kommer ha av mig.
Dagen slutade iallafall bra. Cindy och Bruce skulle på minnesstund för en av deras kompisars pappa som gick bort förra veckan. Jag hängde hemma med barnen, och vi hade rent ut sagt skitkul! Vi avslutade kvällen med att spela poker till efter klockan 10 (trots att jag slutade klockan 9). När jag sa god natt fick jag en liten tår i ögat över att jag snart ska lämna dem.
Haha kom nyss på en sjukt rolig sak som hände ikväll! Tessa börjar sjunga: "I wanna take a ride on your disco stick" med stor inlevelse. I samma stund tänker jag: "Please god, lilla Tessa, Don't ever sing that again". Lucas hinner dock före och säger: "Tessa, pleeeeease don't sing that. Do you know what Disco stick means?" Tessa fattar ingenting, jag hinner knappt tänka "please don't tell her" varpå Lucas börjar veva som en tok mot sina nedre regioner. Tessa svarar: "But why is Lady Gaga singing that she wants to take a ride on a disco stick". HAHA, jag vek mig av skratt samtidigt som jag sa att det där får du prata med din mamma om Tessa. Tessa verkade inse vad det handlade om och alla konstaterade att Lady Gaga var weird innan jag lättat satte punkt för diskussionen genom att helt enkelt säga:"Let's just not talk about that". Som tur var så var alla med på noterna.
Imorgon kväll ska vi säga adjö till Carin som åker hem till Sverige på onsdag. Känns mycket märkligt måste jag säga. Det blir Cheesecake Factory såklart! Jag undrar hur mycket Tyskan kommer gråta.
Rörigt inlägg, men den här dagen messed up my brain. Mer än vanligt. Jag har bara en sista fråga (till gud) innan jag ska försöka sova. Varför i hela fridens namn är jag så jävla klumpig och virrig? Jag slår i saker, tappar saker, glömmer saker, ja you name it, varenda. jävla. dag. Hur många gånger kan man tappa bort sin mobil egentligen? I SAMMA VÄSKA? Och den är alltid i väskan, fast jag inte kan hitta den. Fast jag letat i en kvart. Sen helt plötsligt är den där! Why are you messing with me god? Jag tror inte att ni normala människor förstår hur jobbigt detta är. Många (mamma) tror att jag bara är slö och ouppmärksam. Men så är inte fallet. Jag är så vaken som man kan bli. Och ändå går jag runt med konstanta blåmärken på höfter och lår efter alla jävla bordskanter. Jag borde ta mig fan bli diagnoserad (is that even a word?) för det här. WATCH OUT! KLUMPIG och VIRRIG borde det stå med feta röda versaler i min sjukhusjournal.
Nu läste jag igenom vad jag precis skrivit. Och inser en sak. Det är helt på sin plats att sova.
Lördagen spenderades i Princeton med yoghurtglass och the movies. På söndagen blev det en tur till Jersey Gardens där vissa gick crazy på shoppingen. Jag lyckades hålla mig inom min budget och spenderade enbart 65 dollar(!) medan vissa andra (Carin och Tyskan) went crazy. 200 dollars gränsen sprack är allt jag kan säga.. De nyare aupairerna Janet och Caroline höll däremot lite hårdare i pengarna. Vi får väl se hur det går om ett par månader..
Både lördagskvällen och söndagskvällen spenderade jag med Tyskan i hennes hus. Hon gillar nämligen inte att vara själv hemma i det stora huset på kvällen. Vi hade chillkvällar med mjukiskläder, tysk choklad, gamla filmer och mycket tjatter och skratt.
Idag har jag haft en riktigt sugig dag. Det började med att jag hade glömt ge grodan och ödlan vatten på hela helgen, så de var helt uttorkade stackarna! De lever iaf som tur är. Sedan kom Bruce hem med cirka hundra kilo tvätt som jag spenderade min förmiddag med. Jag hann även med en matshoppingtur innan barnen kom hem från strandhuset igen. Precis innan de kommer hem så lyckas jag dessvärre slå sönder en glassak med nån vätska i i Lucas rum. Detta resulterade i en blöndande fot, glas everywhere och en fet lila fläck på parkettgolvet som inte går bort! Jag fick panik och försökte plocka upp alla små glasbitar för att sedan försöka skrubba bort fläcken. Vilken visade sig vara omöjligt. Dessutom var det små, små glasbitar kvar på golvet så det blev repor när jag skrubbade. Lyckat. Jag spenderar min sista tid i familjen med att nästan döda barnens husdjur och förstöra golvet. Vilka fina minnen de kommer ha av mig.
Dagen slutade iallafall bra. Cindy och Bruce skulle på minnesstund för en av deras kompisars pappa som gick bort förra veckan. Jag hängde hemma med barnen, och vi hade rent ut sagt skitkul! Vi avslutade kvällen med att spela poker till efter klockan 10 (trots att jag slutade klockan 9). När jag sa god natt fick jag en liten tår i ögat över att jag snart ska lämna dem.
Haha kom nyss på en sjukt rolig sak som hände ikväll! Tessa börjar sjunga: "I wanna take a ride on your disco stick" med stor inlevelse. I samma stund tänker jag: "Please god, lilla Tessa, Don't ever sing that again". Lucas hinner dock före och säger: "Tessa, pleeeeease don't sing that. Do you know what Disco stick means?" Tessa fattar ingenting, jag hinner knappt tänka "please don't tell her" varpå Lucas börjar veva som en tok mot sina nedre regioner. Tessa svarar: "But why is Lady Gaga singing that she wants to take a ride on a disco stick". HAHA, jag vek mig av skratt samtidigt som jag sa att det där får du prata med din mamma om Tessa. Tessa verkade inse vad det handlade om och alla konstaterade att Lady Gaga var weird innan jag lättat satte punkt för diskussionen genom att helt enkelt säga:"Let's just not talk about that". Som tur var så var alla med på noterna.
Imorgon kväll ska vi säga adjö till Carin som åker hem till Sverige på onsdag. Känns mycket märkligt måste jag säga. Det blir Cheesecake Factory såklart! Jag undrar hur mycket Tyskan kommer gråta.
Rörigt inlägg, men den här dagen messed up my brain. Mer än vanligt. Jag har bara en sista fråga (till gud) innan jag ska försöka sova. Varför i hela fridens namn är jag så jävla klumpig och virrig? Jag slår i saker, tappar saker, glömmer saker, ja you name it, varenda. jävla. dag. Hur många gånger kan man tappa bort sin mobil egentligen? I SAMMA VÄSKA? Och den är alltid i väskan, fast jag inte kan hitta den. Fast jag letat i en kvart. Sen helt plötsligt är den där! Why are you messing with me god? Jag tror inte att ni normala människor förstår hur jobbigt detta är. Många (mamma) tror att jag bara är slö och ouppmärksam. Men så är inte fallet. Jag är så vaken som man kan bli. Och ändå går jag runt med konstanta blåmärken på höfter och lår efter alla jävla bordskanter. Jag borde ta mig fan bli diagnoserad (is that even a word?) för det här. WATCH OUT! KLUMPIG och VIRRIG borde det stå med feta röda versaler i min sjukhusjournal.
Nu läste jag igenom vad jag precis skrivit. Och inser en sak. Det är helt på sin plats att sova.
Welcome to Point Pleasant beach
Just nu sitter jag i soffan i mitt hus, trycker i mig choklad (Lindt's dark, a toch of sea salt, nya favoriten!), hinkar kaffe och tömmer Wheat Thins kartongen. Första halvan gick åt i bilfärden tillbaka. Jag har nämligen tagit en paus från strandhuset för att spendera lite tid med Carin innan hon åker hem. Vilket är redan om en vecka! Familjen är kvar i strandhuset och vi får se om jag åker tillbaka till helgen eller inte. Dagarna på beachen har varit nice. Vågorna var grymma, men nu har jag skrapsår på hela låren samt sand på ställen där man aldrig borde hitta sand.
För er pleasure har jag fått en drös bilder av Tyskan som jag tänkte slänga upp här. Enjoy!
Jag begravde Tessa
Vi mötte Evy och hennes vän som var på resemånad! Hon åkte hem
till Tyskland idag.
Lyckad hoppbild..
Jag gillar Tyskans glasögonbränna!
I still got it!
Här är jag och min mamma. Typ.
Tyskan försökte locka till sig några snygga beachboys.
För er pleasure har jag fått en drös bilder av Tyskan som jag tänkte slänga upp här. Enjoy!
Jag begravde Tessa
Vi mötte Evy och hennes vän som var på resemånad! Hon åkte hem
till Tyskland idag.
Lyckad hoppbild..
Jag gillar Tyskans glasögonbränna!
I still got it!
Här är jag och min mamma. Typ.
Tyskan försökte locka till sig några snygga beachboys.
Beachhouse
Jag önskar att jag kunde visa er vyn jag ser när jag slår upp ögonen på morgonen. Jag har bokstavligt talat havet precis utanför fönstret. Igår vaknade jag till vid 6.00am. Precis lagom till soluppgången. Jag slog upp ögonen, njöt en stund, och slocknade igen. Fint.
Tyvärr kan jag inte visa er några bilder överhuvudtaget eftersom min kamera numera är stendöd. Precis som de flesta av mina grejer har en tendens att bli.
Strandhuset är nice. Jag har solat, sovit, åkt till the boardwalk, ja.. chillat helt enkelt. Tyskan vann en apa åt mig, haha! Sedan vann hon en likadan åt sig själv. They "connect us together" sa hon. "So we'll never forget each other" haha jag kommer sakna min Tyska. Hon var verkligen speltorsk förresten.
Nu är det 20 dagar tills jag åker. Tre veckor tills jag är hemma i Sverige. Känns konstigt.
Tyvärr kan jag inte visa er några bilder överhuvudtaget eftersom min kamera numera är stendöd. Precis som de flesta av mina grejer har en tendens att bli.
Strandhuset är nice. Jag har solat, sovit, åkt till the boardwalk, ja.. chillat helt enkelt. Tyskan vann en apa åt mig, haha! Sedan vann hon en likadan åt sig själv. They "connect us together" sa hon. "So we'll never forget each other" haha jag kommer sakna min Tyska. Hon var verkligen speltorsk förresten.
Nu är det 20 dagar tills jag åker. Tre veckor tills jag är hemma i Sverige. Känns konstigt.
