Victoria Engström

Ursäkta språket men.. Jävla skit igen.

Jag bokade ju mamma mia biljetter och fick även en bokningsbekräftelse på mail samt att de drog pengar från mitt kort. Sen nu ringer en kvinna från Broadway och säger att när de skulle reservera mina biljetter hos the boxoffice så fanns inte den sektionen som jag hade valt. De enda platserna som fanns kvar var svindyra och hon undrade om jag ville ha de istället. Nej som fan sa jag. Inte tänker jag betala dubbla priset för samma show! Tydligen var det något som inte funkade i kommunikationen mellan dessa parter.

Så nu ska jag få tillbaka mina pengar igen, men det blir ingen Mamma Mia. Tycker att det är grymt dåligt av dem att man kan boka platser som sedan inte finns, utan man måste betala mer för att få andra platser.

Nu har jag deppat ner mig och vill bara gråta. Jättelöjligt, men jag såg verkligen fram emot detta!

Ja ja, hoppas att jag blir på bättre humör snart eftersom jag ska till California om några timmar!

JAG MÅSTE BARA SÄGA: PUSS PÅ MAMMA DU ÄR BÄST! Borde säga det oftare.

Jag kan numera titulera mig "Världens bästa syster"! Jag har nämligen nyss bokat två biljetter till Mamma Mia på Broadway. Det är självklart jag och min syster som ska se showen den 13 November, när vi även ska övernatta på Manhattan (hotell, inte på gatan ska tilläggas). Biljetten är en liten julklapp i förskott kan man säga. Eller jag skulle inte vilja benämna det som en liten julklapp direkt. Måste även tacka mormor och morfar eftersom deras bidrag hjälpte en hel del. Tycker nämligen att det här var en bra grej att lägga pengarna på. Jag äter i alla fall inte upp dem!

Om ni undrar varför jag inte har uppdaterat på ett bra tag så beror det på att jag har varit krasslig. Jag har i princip sovit hela dagen igår och i förrgår och därmed inte haft något intressant att komma med. Nu mår jag däremot betydligt bättre (trots att huvudvärken verkar vilja hålla sig kvar). Och tur är väl det med tanke på att jag reser till San Francisco om några timmar! Jag vill även meddela att jag inte har packat ett endaste plagg ännu. Dock har jag lagt ner pass och plånka i väskan, då jag har en tendens att vara ganska glömsk när tiden rinner iväg.

Idag är det ju även Halloween, men jag har dock inte märkt av det så värst mycket. Min värdfamilj pyntar inte alls på utsidan av huset eftersom man inte kan se det från vägen. Dessutom så kommer det inga barn på Trick or Treat hit eftersom vi inte bor i ett villaområde. Därför ska barnen iväg till sina kusiner ikväll för att utföra lite tiggande och bus. Jag funderar dock på att ta en bio eller liknande istället för att följa med. Halloweenfest är ju uteslutet med tanke på min tidiga avfärd mot Newarks flygplats. Klockan 5 am ska vi lämna huset! Det är ju för tusan mitt i natten. Nej nu är det dags att börja packa!

Fick nyss ett litet mail som gjorde mig förvånad, men samtidigt glad. Loggade sedan in på nordeabanken och blev ännu mer förvånad och glad. Tusen tack mormor och morfar! Vad kul att vykorten hittade hela vägen till Sverige, jag var lite orolig för det.

Nu vill ni väl se vad jag köpte i New York också. Jag tänker i vilket fall visa er det eftersom jag inte har något annat intressant att skriva idag. Jag har nämligen gått och dragit på mig en förkylning och en hejdundrande huvudvärk. Pga detta så somnade jag ifrån gymmet idag (skulle ha åkt dit 10am med Tyskan) och sov från klockan 9.30 imorse till 11.30 då städerskan knackade på min dörr. "You don't need to clean this room, I can do it myself", ropade jag från sängen. "No cleening?" utbrast hon med mycket förvånat, nästintill chockat ansiktsuttryck. "No! Thank you", fick jag fram ur min sömndimma. Jag var helt enkelt för trött för att gå upp så att städerskan kunde städa mitt rum. Bakslaget får jag ta senare, då jag måste dammsuga rummet själv istället! Nu sitter jag på Chez Alice's och kurerar mig med soppa medan jag väntar på Tessa.


Forever 21

Igår var en riktigt bra dag. Jag hoppade på tåget till New York Pennstation klockan 09.03. Klockan 10.30 mötte jag sedan upp Greta utanför Madison Square Garden. Det kändes riktigt overkligt att träffa henne här i New York. Dock hade hon glömt det näst viktigaste (läs: det viktigaste var ju hon själv!), dvs en påse lösgodis till mig! Ryktet säger dessutom att det var en riktigt rejäl påse! Strunt samma tänkte jag, här gråter vi inte över lite spilld mjölk. Dagen bestod av:

1. Mycket gående! Vi gick hela vägen från Madison square garden till 80th st. 5th ave.
2. En hel del "catching up" och tjatter.
3. En snabb tur i Central Park. Det var vackert väder igår, men ganska kallt.
4. En taxiresa tillbaka från 80th street till Trump Tower (min första på Manhattan!).
5. Lunch på Friday's samt två stycken mocha och en cheesecake.Dessutom fick Greta smaka på en Reese's peanut butter cup!
6. Fönstershopping samt lite shopping.
7. En tur upp i Empire State Building. Vi såg solnedgången där uppe och det var en grymt häftig syn! Synd bara att Greta hade glömt sin kamera och att min är skräp. Bilderna är därmed suddiga och gör absolut inte utsikten rättvisa.

Sedan var klockan plötsligt väldigt mycket och vi sa adjö. Dagen gick fort, alldeles för fort.  Förhoppningsvis ses vi snart igen eftersom hon ska vara i New York över nyår, precis som jag. Vi kanske hittar lite tid för en fika eller två;).





Har haft en grym helg och en grym måndag.  Häftigt att se Philadelphia och speciellt Washington. Dessutom så är det lika härligt varje gång man äntrar Manhattan. Det bästa var ändå att få träffa två välbekanta ansikten på samma helg!

Nu har jag varit här två månader kom jag på. Så det kanske kommer en månadsresume snart. Ni får helt enkelt hålla utkik:)

I lördags tog vi taxin till Clark för att boarda bussen som skulle ta oss mot Philadelphia och sedan Washington DC. I Philadelphia fick vi drygt en timme på oss att strosa runt i det underbara vädret för att se alla sevärdheter. För att vara lite mer specifik så spöregnade det och "sevärdheterna" var the liberty bell och the independence hall. Efter att ha tagit oss till de två ställena samt knäppt lite bilder så begav vi oss för att inhandla mat. Vädret var inte direkt strosvänligt. Därefter bar det av raka vägen till Washington DC. I Washington var det ännu underbarare väder! Nej, det fullkomligen vräkte ner! Det var som om gud tog en hink och hällde ner över staden. Därför spenderade vi tiden med att gå runt i lite olika museer i The National Mall samt avrundade besöken med en fika. Efter tre timmar bar det av mot hotellet i det mysiga och fina Georgetown. Jag, Carin, Tyskan och andra tyskan fick dela rum. När vi kommer in i rummet fick vi en smärre överraskning. I rummet stod det två queensize-sängar. Vi skulle alltså dela säng! Men det gjorde ingenting (trots att de var små och trots att jag fick ett och annat slag av Carin) eftersom de var bekväma. På kvällen tog jag sedan en taxi ner till Helenas hotell för att möta upp henne. Hon bjöd mig på middag på en italiensk restaurang samt kaffe på hennes hotell. Dessutom fick jag Anton Berg choklad, guld nougat och laktits av henne och Alex. Tack! Det var väldigt trevligt och kul att träffa henne!

Dagen spenderades också i Washington men med strålande sol och klarblå himmel. Jag, Carin och Amanda gick tillsammans runt i Washington och såg det mesta vi ville se. Blandannat Vita huset, alla memorials, The capital building, The National mall och Washington Monument. Det blev en hel del gående, men det var väldigt häftigt.

Jag älskar Washington DC! Jag älskar Washington lika mycket som New York, fast på ett helt annat sätt. De två städerna är så totalt olika varandra. Medans New York består av skyskrapor och packat med folk så har Washington DC gamla, fina maffiga byggnader. Allt är så rent, fint och lugnt i Washington. Runt alla museer i the mall, vita huset och alla minnesmonument så är det stora maffiga, patriotiska byggnader och i dessa områden så är det i princip inga som bor. Det är ett workarea och de flesta bor i Georgetown som byggdes för folket som arbetade i DC. Georgetown består av små mysiga hus och affärer, men vi hann tyvärr inte se så mycket av det. Jag vill absolut åka tillbaka till Washington eftersom det är ett av de häftigaste ställena jag har varit på. Nej nu låter jag bilderna tala!

Liberty bell i Philadelphia

Jag utanför vita huset

Jag @ Washington Monument

Carin, jag och Amanda (utsikt från Lincoln Memorial)

Vietnam war Memorial wall. Här finns namnen på alla de 58000 soldater som dog/saknades i/efter Vietnamkriget inristade.


Miniatyrbilder:
1: Carin äter munk. 2: Amanda@vädret. 3: National Museum of Natural History. 4: Jag@National Museum of American History. 5: Sängmys. 6: World war 2 memorial. 7: Korean war memorial. 8: Inuti Lincoln memorial. 9: The 'Capital building. 10: The White house.

Imorgon blir det att träffa Greta i New York. Myys!

Tessa och Lucas hade lite konstiga lekar för sig igår. Först var de supermän. Lucas var super-ham-man och Tessa var super-cheesestring-man. Lucas kunde blandannat skjuta skinka ur rumpan påstod han. Sedan gick plötsligt Lucas runt med sin blankie över huvudet och lekte blind medan Tessa ville att vi skulle leka kväll. Så att vi kunde "snuggle" i fåtöljerna och låtsas sova. Kul lek måste jag säga..


Nog om det. Igår kväll blev det kinesmat för hela slanten och barnen och Cindy hade köpt en drös med pumpor som vi ska karva ur inför Halloween. Hela pumpkalaset, dvs 6 pumpor, gick på en hutlöst stor summa!

Jag vill även meddela att jag är officiellt luspank för tillfället. Som tur är inkasserar jag lön varje fredag, dvs idag! Jag har bara en fråga: Hur f*n ska de pengarna räcka till Philadelphia, Washington DC, New York samt fyra vardagar till!!? Ska dock försöka hålla fingrarna ur syltburken (dvs. mitt svenska bankkonto).

För övrigt är jag väldigt duktig på engelska enligt min lärare. Ingen verkar förstå hur man kan prata engelska utan att ha pluggat extra engelskakurser (utanför skolan) eller rest runt i Amerika i ett år eller så. Alla andra länder utom Sverige verkar ju ha en minst sagt undermålig engelskaundervisning. Och tydligen är jag ganska lik Paris Hilton (?) enligt samme lärare samt en ukrainsk guy i min grupp. Jag hade tydligen "the right look" för att "be in her shoes". Det var ungefär det jag lärde mig på min engelska-för-efterblivna igår.

Imorgon bär det av till Philadelphia för att sedan bege oss mot Washington DC där vi kommer spendera natten. Efter många om och men så ser vi ut att kunna ta oss till busstationen trots allt. Så jag antar att vi hörs på söndag igen, förhoppningsvis med en hel drös bilder i bagaget.

Jag avslutar med en försenad "In my freezer" där ni får se mina tre senaste inköp. Dagens inköp sitter jag och mumsar på just nu, Edy's Peanut butter cups icecream. Om det är gott? Peanutbutter och glass! Behöver jag säga mer? De-licious!

"egentligen älskar du inte mig
och egentligen är det okej med mig

för jag älskar ingen alls"

Så skrev jag någonstans en gång för längesen. Men jag inser att det inte stämmer nu. Jag älskar så jävla många. Och jag älskar så jävla mycket.

Here I come!

Nu är det bokat och klart. Den 1 November, om tio dagar, lyfter jag från östra sidan av Amerika för att landa på västkusten.


Det är nämligen så att min värdfamilj ska åka på semester till strax utanför Washington DC, där de bodde förut, för att hälsa på några kompisar. Cindy sa att jag var välkommen att följa med, men att jag fick stanna hemma om jag ville. Barnen är så stora att de egentligen inte behöver någon som ser efter dem, sa hon. Dessutom trodde hon inte att det skulle vara särskilt kul för mig där. Hon föreslog även att det kunde vara en bra tid att hälsa på Anna och Sandra om jag ville. Självklart hakade jag på den sista idén. Washington DC kommer jag att se flera gånger under året (blandannat nu i helgen) och man tackar ju inte nej till lite gratissemester! Det bästa med allt är att dem inte kommer att ta av mina semesterdagar utan de räknar det som en jobbvecka! Det betyder även att jag får vanlig lön den veckan. Det ska bli grymt att träffa dem igen, och ej att förglömma, att se San Francisco!

Jag ska vara där i fem dagar och bo hos Sandra. Jag anländer klockan 10.27 a.m. på söndagen och åker hem klockan 1.27 p.m. på torsdagen. På söndagen kommer sedan älskade syster hit, och stannar en hel vecke! De närmsta veckorna blir lite som en Sverige-vecka för mig. Först ska jag träffa Helena (Alex mamma) i Washington DC på lördag, sedan Greta i New York på måndag, söndagen samma vecka åker jag till San Francisco för att träffa Anna och Sandra och söndag samma vecka som jag kommer hem så anländer syster! Dessutom är det bara drygt en månad kvar till Alex kommer hit när min syster åker hem. Underbart!

Sängen väntar. Jag hoppas att mitt nya husdjur (läs: föregående inlägg) inte har rymt från min fälla. Såklart han är kvar, vem vill inte bo i en Ben & Jerry's burk!

Japp här är det nyaste tillskottet i mitt rum. Tror att denna "lilla" krabat är den största hittills. Måste säga att spindelmannen inte gjort ett särskilt lyckat utrotningsförsök. Min åtgärd var att sätta över en tom Ben&Jerrys burk över den. Var för mesig för att mosa den. Jag funderar på att svälta den till döds.

Nu till lite roligare nyheter!

Titta vad jag hittade i en godisbutik i Princeton, lösgodis! Dock var dessa bitar de enda jag kände igen, och de enda som jag ansåg ätbara. Självklart slank det ner två reeses peanutbuttercups i påsen. Märkligt. Det var inte mycket, men en liten (och dyr!) tröst tills Greta kommer med the good stuff på måndag. Inte långt kvar nu!

Ikväll kommer jag förmodligen att spika en mycket rolig sak (för mig) som kommer ske inom en snar framtid. Nu blir ni nyfikna va! Ni får titta in på min blogg imorgon bitti så får ni veta!

Jag sitter på Chez Alices nu med en kopp te och en peanutbutter cookie. Jag har blivit beroende av jordnötssmör. Det dominerar min hjärna just nu. Jordnötssmör på mackan, i kakan, som godis, till glass.. Inte bara jordnötssmör förresten, jordnötter i allmänhet. På thaimaten, i muslin, ja ni förstår var jag vill komma.

Reeses Peanutbutter cup, godis med jordnötssmör i, farligt goda.

Hade inte så mycket mer intressant att säga. Var bara tvungen att bekänna detta missbruk.

Idag tog jag mig hem till Carin för att utöva lite bullbak. Dock var jag tvungen att åka tillbaka innan bullarna var klara, så jag fick inte smaka på de förmodligen utsökta skapelserna. Carin var så snäll och sände mig en bild på de nybakta bullarna. Enda felet med dem var att de inte ville jäsa. Vi fattade nämligen inte riktigt hur man skulle göra med torrjästen som de har här i Amerika. Carin påstod ändå att de smakade gott, och visst är de riktigt fina? Imorgon tror jag (Läs: förväntar jag mig) att en surprise väntar mig på vår engelska-för-efterblivna. Ska bli nice med lite kanelbullar!

Carin and me in action. Dock blev det ingen Joppe, Anna och Sandra.

Dessutom smakade jag på Peanutbutter and Jelly sandwich samt Peanutbutter and fluffy(?) sandwich som ser (och låter) jätteäckligt ut. De smakade dock oväntat bra. Eller nåt. Kan inte riktigt bestämma mig. Sött var det iallafall, med jordnötssmör, sylt och marshmallowssmet!

Dagens planering innehöll från början en "pumpkin picking" med alla aupairer, vår LCC, samt våra värdfamiljer. The pumpkin picking skulle hållas på en farm och skulle räknas som vårat oktobermöte. Varje månad träffas alla aupairer i Princetonområdet för att ha ett möte tillsammans med vår LCC. Två gånger på ett år ska vi även ta med våra värdfamiljer. Detta möte skulle alltså ha ägt rum idag, men blev "tyvärr" bortregnat. Det var helt enkelt för kallt och regnigt för att the pumpkin picking skulle kunna genomföras. Istället drog jag med Tyskan till gymmet och sedan har jag haft en mycket slapp dag. Vid fem var det dock Tyskans tur att dra med mig (även om jag körde, puh). Hon ville prompt ta en Starbucksfika och jag lät mig "släpas" med. Först bestämde jag mig dock för att vi kunde ta en sväng till Kohls och Tyskan instämde. Där inhandlades det två par grymma tights till ett mycket bra pris:). Sedan bar det iväg till Starbucks där jag bokstavligt talat klunkade i mig min White Chocolat Mocha som om det inte fanns en morgondag!


Jag bjuder härmed på en flashig bild av min fräsiga Starbucks-outfit! Nyduschad, osminkad och med oborstat hår invigde jag mina nyinköpta converse och gosiga halsduk. Enjoy!


Kan inte förstå var denna vecka har tagit vägen? Dagarna har bara flygit förbi, speciellt helgen. Nästa helg kommer dock bli grym! På lördag blir det först Philadelphia och på kvällen anländer vi till Washington DC där jag även ska träffa Helena:). Kommer hem igen på söndag kväll, men helgen är inte slut där! På måndag är jag nämligen ledig för att ta mig in till New York City för att återse Greta! Kommer bli gryyymt! Men mer om det senare.

Just det. Jag kanske (kanske!) ska ta mig iväg på en hemlig resa väldigt snart. Men bara kanske. Tills vidare får ni vandra runt i ovetande samt nyfikenhet. He he..

Nu: Playa del sol, te och choklad!

Lördagen har bara flygit förbi. Jag vaknade av att Tessa kom insmygandes i mitt rum kvart i 8. Tydligen skulle jag se efter barnen (ifall de vaknade) mellan 7.45 och 8.15 eftersom föräldrarna var iväg på olika håll. Dock hade de glömt säga det till mig igår kväll, så Tessa fick snällt komma ner och väcka mig. Eftersom de andra barnen sov så la hon sig bredvid mig i sängen och vi pratade blandannat om Halloween. Riktigt mysigt att vakna på det sättet! Sen var vi tyvärr tvungna att gå upp och jag lagade frukost åt oss två.



Mycket oturligt så regnade det även denna förmiddag, och jag som inte skulle jobba idag fick göra det ändå i två timmar. Tessas och Coles fotbollsmatcher blev förståndigt nog inställda medan Lucas amerikansk fotbollsmatch prompt skulle genomföras. De andra barnen ville såklart inte följa med och stå i regnet och kolla och därför blev de kvar hemma med mig. Det gjorde mig dock ingenting eftersom jag och Tessa kom på den brillianta iden att baka minicupcakes, och det tog hela förmiddagen! Vid halv ett kom Carin inkörandes på uppfarten lagom till att glasyren skulle på. Cupcakesen var delicious! Jag och Carin spenderade tid med att sukta efter svenskt plockgodis, planera nästa Ben&Jerry inköp samt kolla på cheesecakes på internet. Mycket viktiga saker. Sedan började magarna kurra och vi bestämde oss snabbt för att åka till en Thairestaurang. Det visade sig vara ett mycket klokt beslut eftersom maten var superb och stället fräscht. Doggybags fick vi öckså, som vanligt. Vid halv fem kom Tyskan och plockade upp oss för att ta oss tre till Menlo Park mall och Cheesecake Factory. Carin fick äntligen uppleva Tyskans Oklanderliga körningsförmåga. Efter ca. två minuter på vägen höll vi på att åka i diket första gången. Tyskan satt och pratade med (och kollade på!) mig samtidigt som hon styrde bilen mot vägkanten. Ca en centimeter innan däcken nådde gräset skrev jag till och styrde ratten in mot vägen igen, varan Tyskan säger: "yeah, I see it!". In my ass att hon ser något överhuvudtaget. En annan gång (på highway) satt hon och pekade (och tittade!) på hastighetsmätaren samtidigt som hon styrde omedveten in i en annan fil, utan någon koll alls. Jag satt på helspänn hela resan. Carin satt dock så säkert lääängst bak i bilen. Vi hade bunkrat upp med lite leksaker för att hålla henne sysselsatt. Hon blev glad som ett barn på julafton. Bokstavligt talat.




Nej nu är jag supertrött och ska gå och däcka i min säng. Imorgon blir det gymmet eftersom jag har smällt i mig en massa choklad.

God natt mina svenska vänner, eller ska jag säga godmorgon?

Vi går mot istider här i New Jersey. Dagens temperatur är ynka 6 grader! Nästan som hemma i Sverige ju. Idag har det som tur är inte regnat iallafall, men i helgen förväntas liknande temperatur och nederbörd. Nästa vecka ska det dock (enligt yr.se) bli ca femton grader och lite solglimtar. Ja jag säger då det, man blir inte klok på vädret här borta!

Idag har jag varit en mycket duktig tjej och inte haft en endaste lugn stund, förrän nu. Först blev det gymmet, sedan en Starbucksfika (ligger bredvid mattaffären) med lite läsning, innan jag handlade matvaror till familjen (och mig själv såklart). Därefter åkte jag hem, packade upp matvarorna, lagade lunch (samtidigt som jag skypade med mamma, syster och Alex och sedan rusade jag ner för att hämta barnen från bussen. De blev dock inte hemma länge eftersom Cindy kom hem tio minuter senare för att lämna av dem på playdates. Alltså är jag ledig nu men ska hämta Cole från bussen om en halvtimme.

Jag har förövrigt blivit beroende av te, frukt och nötter. Äter dem i mängder! Cindy berömde mig imorse. Hon sa att jag verkligen hade "improved" barnens fruktintag. Eftersom jag alltid köper hem mänder av olika frukter när jag är och handlar så har barnen smakat en del nya frukter. Dessutom så äter de mycket mer frukt än innan jag kom. Varje morgon skär jag upp minst två olika sorters frukter till dem och jag försöker ha olika frukter varje dag. Värsta hälsogurun jag är! Nu är jag dock inne på min tredje kopp te för dagen, det kan väl inte vara nyttigt? Min favorit för tillfället är Twinings Chaite med smak av Spiced Apple eller Spiced Pumpkin. Har lyckas bygga upp ett litet teförråd där nere i mitt kök bestående av ca 6 olika sorter än så länge. En annan ny favorit (inte te) som jag testade igår kväll är yoghurt med valnötter och honung. MUMS!

Den imponerande fruktskålen.

Dagens citat: När jag skjutsade Bruce till jobbet idag så sa han följande mening: "The spiderman was here today and sprayed some". Och då omvandlade jag omedvetet meningen i huvudet till Svenska. I mitt huvud lät alltså meningen såhär: "Spindelmannen har varit här och sprutat lite idag". Haha jag hade det inte lätt att hålla mig för skratt kan jag säga! För er som inte vet det så dödade jag ca 8 stora, tjocka spindlar nere hos mig i tisdags. De måste ha ett bo här under huset eller något (fakta tillägnat Anneli!). Det var ju bra att de tog tag i det på en gång iallafall!

Dagens väder är inte att leka med kan jag säga. Spöregn och iskallt. Det har fullkomligen vräkt ner nonstop. Dagen har flytit på som alla andra dagar den här veckan. Inte speciellt spännande dag, men inte direkt tråkig heller. Jag hade för första gången roligt (nåja) på min Engelska för efterblivna-kurs. Idag hamnade jag med en lärare som jag inte haft förut (vi byter grupp och lärare varje gång) och han är faktiskt väldigt bra. Till skillnad från de övriga tanterna som säger saker som: "doo yoooou understaaand?" till varje mening (och ser på en som om man är utvecklingsstörd) och frågar om alla förstår vad ord som: "confidence", och "handsome" betyder. Det roliga är att oftast är det någon asiat eller ryss som inte har en aning. Min lärare för dagen var bättre och anpassade lektionen efter hur bra engelska varje individ pratade. Vi spelade rollspel och det var skitkul! Han berömde mig till och med och undrade hur jag hade lärt mig prata så bra engelska. Jag svarade bara: “I skolan?” varpå han sa att vi måste lära oss engelska mycket tidigt i skolan i Sverige! Han sa att min accent nästan lät som om jag var född amerikan, och det blev jag mycket glad över! Dock är han väl van med alla Italienska/ryska accenter, så jag kanske inte är så imponerande egentligen, om man jämför.

Idag är en sån dag när jag bara vill sitta inne med en kopp te och en bra bok. Så det är vad jag gör just nu! Jag tror att jag har börjat komma in i rutinerna nu på riktigt eftersom dagarna bara flyter på utan att man märker det. Eftermiddagen gick bra. Barnen gjorde sina läxor på dirr (som vanligt), sedan hade de playdates och var mycket lugna och tysta. Vi gillar! Vid 4.15 kom Cindy hem och jag var klar för dagen! Hade då lite quality-skype-time med Alex. Det känns som om jag knappt tagit hand om barnen denna vecka (undantag igår, då jag jobbade till klockan 9pm). I måndags och tisdags slutade jag runt klockan 4-5 båda dagarna. Det vill säga: Jag hade bara 1,5-2 timmars jobb på eftermiddagen.


På kvällen blev jag medbjuden hem till kusinerna eftersom lilla Katheryn fyllde fyra år. Det bjöds på tårta och glada barn! Katheryn lyste som en sol och skrek hysteriskt åt varje present hon öppnade (och det var inte några få!).

Imorgon är det fredag och helg. Jag ska nog bunkra upp med lite Ben&Jerrys half baked samt Lindt choklad och sedan vaska fram några bra serier! Skönt. Det är förövrigt kul att höra att jag kan glädja några själar med min blogg. Oavsett om jag skriver ett humoristiskt inlägg eller bara att jag känner mig glad. Idag känner jag mig inte direkt glad utan mer, harmonisk tror jag är det rätta ordet. Jag längtar redan efter juletid förresten. Att få se New York i jul och att få spendera tid med Alex. Två önskningar som går i uppfyllelse. Men innan dess kommer ju systra min hit och dämpar saknaden en del. Mamma bokade hotell i New York idag, där vi ska bo en natt fredag till lördag då hon är här. Skönt, så vi slipper åka fram och tillbaka!

Nej, nu är det Gossip Girl och sedan god natt för mig!

Canal road by fall.

Jag är på ohyggligt bra humör idag. Frukosten imorse verkade smaka bättre än vanligt, gymmandet var nästan oförskämt skönt och inte alls speciellt jobbigt, min omelettlunch var himmelskt god och städtanten imorse verkade ha sopat bort alla mina bekymmer. Solen sken och löven lyste i alla regnbågens färger kan man säga. Jag misstänker starkt att mitt välbefinnande idag beror på min nya super-tröja. Trots att det inte är ser (eller känns) så tjock ut så är det otroligt värmande. Dessutom är den så mjuk, len och gosig. Man kan tydligen köpa sig lycka!

Mitt lyckorus fortsatte sedan när jag skjutsade Tessa till Princeton. Inte alls speciellt mycket trafik, Tessa var  på gott humör och jag hittade en parkeringsplats direkt, precis utanför byggnaden där hon har lektion. Det var som om platsen väntade på mig. Jag droppade av Tessa hela 5 minuter för tidigt (skönt eftersom vi var 5 minuter sena igår = bedrövlig trafik!), sedan trippade jag iväg till Starbucks, såklart. Starbucks var dock smockat! Inte en endaste ledig stol, och minimum tio pers i kö. Men inte deppade jag ihop för det inte, inte idag! Jag kom snabbt på att det ligger ett litet fik, Chez Alice gourmet and bakery, precis bredvid Ann Taylor så jag skyndade dit. Och nu kommer frågan: Varför fikar jag inte där oftare? Jag har blivit så Starbucksinrutad att inte ens tanken på att fika någon annanstans har slagit mig. Faktum är att Chez Alice's är ett av de mysigaste fiken jag har varit på. Fiket har de mumsigaste kakorna och det godaste teet.  Utbudet är dessutom mycket större än Starbucks. Kaffet har jag dock inte smakat än, kan hända att Starbucks är bättre på det området. De har faktiskt grymt kaffe. Med tusen gånger högre mysfaktor och i samma prisklass som Starbucks så tror jag att jag kommer spendera en hel del tid även på detta fiket. Idag blev det en Oat&raisin cookie samt English breakfast tea. Enda missödet (ett ganska stort missöde dock) är att jag brännskadat halva tungan och en stor del av låret. Lyckades nyss spilla ut en liten mängd kokhett te på ena låret, men inte går världen under för det. Som tur är har de Internet anslutning även här, och det verkar inte strula lika mycket som på Starbucks. Nej, nu ska jag återgå till min bok och om knappt en timme är det dags att åka hemåt igen. Imorgon ska jag på begäran försöka knåpa ihop lite information om Tyskan. Det blir väl roligt!

Ciao!

Förresten: Idag är det bara tolv dagar kvar till jag får träffa Greta. Jag längtar så in i bomben!

En riktigt fin höstförmiddag har det varit idag. Solen sken och temperaturen var lite kylig, men behaglig på grund av solstrålarna. Efter morgonens lektion bestämde vi oss (Jag, Carin och tre tyskor) för att ta en lunch på Panera Bread. Det blev en mycket god “soup for a group”. Man får en stor skål soppa som man delar på! Efter maten bestämde sig Tyskan för att äta en av sina persikor som hon köpt utanför Princeton University. De har en sorts daglig marknad på området där de säljer frukt, ostar, honung etc. Tyskan åt upp sin gigantiska persika och så långt var allt bra. Plötsligt springer hon iväg till toaletten. När hon kommer tillbaka ser vi att hon har stora röda utslag runt munnen, som sakta börjar sprida sig ner på halsen och upp på kinderna. Enligt henne kliade det något enormt och hon verkade ha fått någon sorts allergisk reaktion. Hon påstod dock bestämt att hon inte var allergisk mot persikor, men att skalet på dem tydligen hade något sorts kladd på sig. Vi bestämde oss då för att det var dags för hemfärd och jag skulle ju åka med henne hem! Som tur var utvecklades det inte till någon allvarligare allergisk attack och vi kom hem säkert.


På eftermiddagen skjutsade jag Tessa till Princeton och hade därmed två timmars fritid helt själv. Det blev såklart en Starbuckskaffe te och sedan lite fönstershopping. Trodde jag. Jag skulle bara smita in lite snabbt på Ann Taylor och kolla om de fått in något nytt men kom ut med en helt underbar tröja. Eftersom jag är i stort behov av lite varma kläder anser jag dock mitt spontana köp som befogat. Rent av klyftigt. Dessutom var tröjan nedsatt från 110$ till 59.99 och det var 40% rabatt på det priset! Kvinnan i kassan var supertrevlig och visade mig en bok med hela deras höstkollektion som kommer in snart, och som grädden på moset fick jag två stycken 20% rabatt kuponger. Riktigt mjuk och gosig är koftan och ska invigas imorgon.


Jag kan förövrigt glädja (förvåna?) er med att I’m still going strong at the gym! Har grym träningsvärk i låren efter gårdagens besök och ska dit imorgon igen med Tyskan. Har upptäckt att min kondition redan har blivit snäppet bättre (den kunde ju inte bli sämre liksom) och imorgon funderar jag på att utöka tiden på löpandet med ytterligare 5 minuter. Man får ju ta det sakta men säkert. Frågan är om jag verkligen kommer att hålla i denna träningsmani när jag kommer hem (om det ens håller när jag är här) eller om jag återigen förvandlas till en spinkig degklump. Först kanske jag måste börja förvandlas från en spinkig degklump, innan jag kan börja prata om att förvandlas tillbaka. Benen har dock börjat få en viss muskelstruktur, på magen kan man faktiskt ana sig till någon slags muskel (om jag spänner den), men armarna! Dessa taniga, omöjliga armar. De kommer nog aldrig sluta se ut som om de ska gå av bara man tittar på dem. Jag undrar om jag ens har muskler i armarna? Och om jag mot förmodan skulle råka ha en överbliven ynka muskel där, hur fan ska jag få den att synas?

Nog om träning nu. Nu blir det Entourage, te och mörk Lindtchoklad! Ska bara försöka lista ut ett smart sätt att leda all choklad upp till mina armar.

HEIPA, Som min kära syster skulle ha sagt!

Jag kom på att jag inte har visat mina inköp från förra helgen än, så här kommer de:

Pälsväst - Forever 21, Jeans/spetsväst - Forever21, Tights - Ann Taylor Loft, Bodysplash - Victoria's Secret, Basic tröja - Zara.

Nyss hände det en jättemärklig sak. Bruce kom ner med en tändare i sin hand och sa att han hittat den på en kudde i hallen och frågade om det var min . Nej, svarade jag. Såklart att det inte var min. Så såg jag att det stod pressbyrån på tändaren. Alltså måste det vara min. Jag svarade att jo, det är nog min förresten, men att jag inte förstod var den kom ifrån. Jag fattar ingenting! 1: Hur fan har den hamnat där? 2: Hur fan har den ens kommit med mig hit från Sverige? Pinsamt var det iallafall. Nu tror de säkert att jag röker också. Usch.

Dagen började mycket lovande. Vaknade utsövd klockan halv nio och började dagen med en stadig frukost. Strax efter 11am satte jag mig i bilen och begav mig i riktning mot plaza la Carin. När jag nådde Canal Road bestämde jag mig för att ta en promenad i det strålande vädret. Det var en riktigt perfekt höstdag med strålande sol och ganska varmt väder. 12.15pm satte hoppade jag åter in i bilen, dunkade på högsta volym på radion och satte åter igen fart mot Carin. Vår plan var att bege oss mot Menlo Park mall men först tog vi oss en snabbtripp till Target för att plocka på oss lite tuggummin. Dock kom vi ut med betydligt mer saker än tuggummin, vilket oftast sker när man är på Target. Jag fick även med mig en Covergirl-mascara, Covergirl-kajal, Dove hudlotion samt en Lindt choklad. Smink är så himla billigt i USA, tex. min nuvarande maybellinemascara kostar mindre än halva priset här än vad den gör hemma!

Canal Road

Efter Target var det dags att bege sig mot Menlo Park och The Cheesecake Factory. Nöjda och belåtna med våra nya inköp rullade vi iväg. Dock vände vår tur snart. Vi var med om en slightly caraccident, men det var ingen direkt fara. Bilarna skrapade bara i varandra så att lacken förstördes lite och en av lamporna sprack. Som tur var (för mig) var det inte jag som körde. Dock vände vårt humör ganska snabbt efter denna händelse och vi virrade ett tag innan vi hittade Menlo Park.

White chocolat and caramel

Väl på plats lommade vi in på Cheesecake Factory där jag åt min godaste (och definitivt dyraste!) lunch sen jag kom till USA. Som kronan på verket tog vi oss en berömd cheesecake (såklart) till efterrätt och den var himmelsk, men mäktig. Efter lunchen strosade vi proppmätta och lite molokna omkring i jakt på converse. Dock hittade jag bara svarta och eftersom jag ville ha vita så blev det inga. Ännu mer molokna och med en begynnande huvudvärk bestämde vi oss för att det var dags att call the day, och bagav oss mot bilen. Innan köpte jag dock en kaffe (inte på Starbucks). Det var ett misstag. Hädanefter ska jag alltid köpa mina kaffe på Starbucks, jag lovar och svär. Kaffet smakade allt annat än kaffe och desto mer som blaskvatten. Väl i bilen tänkte jag tröstäta min nyinköpta Lindtchoklad och fann att den var hopplöst smält. Det var grädden på moset för oss och vi brast ut i ett trött och misslyckat garv åt vår egen hopplöshet. Detta hindrade dock inte mig och jag tvingade i mig mitt äckliga kaffe samt tryckte ner halva chokladkakan snabbt som attan.



Trots våra misslyckade bravader så kan ändå dagen ses med en viss positivitet. Maten var supergod, jag fick en doggybag som blir morgondagens lunch, cheesecaken var underbar, jag sparade en del pengar, och vi kan dessutom se tillbaka på dagen och skratta. Om ett tag. Vi upptänkte även att Menlo park mall var är riktigt bra mall med många bra affärer, och såklart, Cheesecake Factory! Dvs: Vi kan åka hit fler gånger!

Just nu:


PUSS och GODNATT mina vänner, ni är saknade.

Det är märkligt hur mycket jag sover nuförtiden. Igår kväll somnade jag innan 10.30pm (22.30) och imorse stod klockan på 8.20. Sov som en stock genom hela natten. Imose tränade tränade jag och sedan har jag latat mig hela dagen lång. Har blivit skype med Alex, mamma och Malin samt en massa serier. Mys! Vid fyra tänkte jag ta mig en kort nap som blev till en tvåtimmars sömn! Förra veckan sov jag knappt någonting och den här veckan är det det enda jag vill. Antingen tar jag igen all förlorad sömn eller så håller jag på att bli sjuk. Hoppas på det förstnämnda.

Malin and me, inte lika långt bort
från varandra

Kvällen artade sig dock, och strax efter sju tog jag bilen till en närliggande biograf. Där mötte jag upp Carin och vi hade bestämt oss för att se en ny film, Couples Retreat. Filmen hade en hel del välkända ansikten och Vince Vaughn spelade en av huvudrollerna. Premiären var igår, så det var en hel del folk på bion idag. Biograferna är enorma om man jämför med hemma i Sverige, och salongerna där filmen visas är inte sämre. Det roliga är att man får bestämma platser själva så om man är i god tid kan man sitta i princip var man vill. Couples retreat var faktiskt en rolig och ganska bra film även om det var en typisk komedi/Vince Vaughn-film. Jag skrattade en hel del och den är sevärd! Trevlig kväll som var ett bra avslut på min lugna lördag. Imorgon bär det av till Menlo Park (mall) där Cheesecake factory ligger. Har hört en massa bra om det stället så det måste testas. Det blir förmodligen lunch där och sedan självklart cheesecake!

Carin @ the cinema

God natt Sverige, eller ska jag säga God morgon?

Ja jävlar vad fort tiden går! Det är ju helt sjukt vad dagarna bara försvinner, är det redan helg liksom? Dagen har inte varit så inspirerande faktiskt. Har inte gjort ett endaste vettigt dyft. Eller jo förresten. Sprang på trappmaskinen här hemma i 25 minuter, pratade med Alex och syster på skype, "tog hand om" (övervakade medan jag läste en bok) Tessa och Sara (svenska kompisen) i två timmar samt tog mig en tvåtimmars tur till affären. Kom hem och åt tacos. Sen var helt plötsligt dagen slut. Meningen var att jag skulle följa med några tjejer ut på en "club" i New Brunswick ikväll, men jag har helt enkelt ingen lust! Känner mig jättetråkig och har undvikit x-antal sms/samtal/facebookinlägg om ämnet idag, men var till slut tvungen att ta tjuren vid hornen och säga att jag inte kände för det. Jaja, dom klarar sig alldeles utmärkt utan mig.

Just nu vill jag bara mysa framför någon riktigt bra film med Alex. Istället tröstar jag mig med Ben&Jerrys, Lindt choklad (i mängder), jordgubbar, te och en bra serie. All min glass smälte när strömmen försvann och jag som just hade köpt en ny smak! Dock hann jag äta lite av den och den var supergod. "Strawberry Banana FroYo" heter den. Köpte mig en ny smak idag dock, "Bananasplit". Har redan smält i mig halva kartongen och kan bara säga att den smakar underbart, såklart.

Usch vilket dåligt inlägg det blev men entourage väntar och sedan sängen. Sköööööön kväll!

Jag måste bara tillägga att jag blir så glad varje gång jag läser alla nya kommentarer, ni är guld värda! Grattis kusin Filip också, konstigt att tänka på att alla var där och firade honom utom jag. Hoppas att du hade en bra dag:). Just det: om du läser det här Helena, (vilket du säkert gör enligt Alex) så vill jag gärna ses om vi är i Washington samtidigt. Mig passar det bäst på lördagskvällen efter klockan 7, men du kan ju prata med Alex om när det passar dig!

PUSS OCH GODNATT ALLIHOPA

En ynka månad kvar. Trettien dagar. Klockan 12 pm, om exakt fyra söndagar, landar min syster på amerikansk mark. Om exakt en månad så står jag på Newarks flygplats och letar febrilt efter ett välkänt älskat ansikte. Ni kan inte förstå hur mycket jag längtar.

Oavsett hur mycket mer det finns att se och göra i USA än i Sverige så kan jag ändå inte komma ifrån att Sverige har en fördel gentemot USA. I Sverige finns alla jag älskar. I Sverige finns mamma, pappa, syster, Alex, Malin, Greta, mormor, morfar, farmor, kusiner, aunts & uncles, vänner, osv.  

Jag vill stanna i USA och jag kommer att stanna. Det finns så oändligt mycket mer här att göra än i Sverige. Tänk er själva att kunna åka in till New York varenda helg om man har lust. Eller bara ta en tripp till Princeton för att luncha. Tänk er att helt spontant kunna spendera en och annan helg i USAs huvudstad, Washington DC. Tänk er att varje dag ta en fika på Starbucks. Eller äta på the cheesecake factory. Tänk er att när som helst kunna se en NHL eller NBA-match i Madison Square garden. Det finns så mycket mer att göra här, och dessutom har jag inte ens gjort en bråkdel av det jag vill göra än. Därför kommer jag stanna. Jag trivs här.

Dock har jag nu börjat sakna de små sakerna i vardagen hemma. De små, men ack så värdefulla sakerna som gör liver uthärdligt, och till och med bra, hemma i lilla Eskilstuna. Det kan vara så enkla saker som att ta en fika hemma hos mormor och morfar, vakna upp bredvid sin pojkvän, ta en långpromenad för att titta in hemma hos farmor eller skvallra med sin bästa vän.

De små vardagliga sakerna är det jag saknar mest. Och självklart personerna jag gör dem tillsammans med. Men ändå kommer jag att stanna. Jag har mycket kvar att uppleva, och så mycket mer att hämta här för tillfället än jag har i Sverige. Och tänk, bara tänk hur mycket jag kommer att uppskatta de små sakerna jag saknar nu när jag kommer hem. Det är värt att vara här. Så jävla värt. Och trots att det ibland känns som det värsta, så är det en av de bästa sakerna jag gjort hittills i mitt liv.

Jag ville bara säga att jag älskar er alla där hemma, ni vet vilka ni är. Och det gör de ensammaste stunderna lite lättare att uthärda när jag tänker på att jag snart, mycket snart, får se tre mycket viktiga personer i mitt liv. Först Greta, som jag ska träffa den 26 Oktober, min syster om en månad, och Alex i December. Det ska bli så grymt att uppleva en liten del av Amerika tillsammans med människor som jag verkligen älskar.

Helt plötsligt befinner jag mig i ett totalt mörker. Bokstavligt talat alltså. Det är alltså inget depressionsmörker jag pratar om nu, utan jag har kastats tillbaka till stenåldern. Jag kom hem från gymmet idag och tog mig en lång skön dusch, och sen helt plötsligt så poff.. Lampan släcks. Först trodde jag att det bara var den lampan som tog slut men vid närmare inspektion så var i princip hela huset ur funktion. Vad gör man då? Ingen mat kunde jag laga, och tilläggas ska att jag var starving. Inte heller Internet fungerade. Helt handikappad är man utan ström. Fick i sista minuten ta mig en tur till Jens house (grannen, systern, name it) för att värma lite stew att mätta magen med innan jag begav mig iväg för att köra Tessa till Princeton. Det är ingen bra dag att bo i källaren kan jag säga. Kolsvart. Dessutom har det varit stormvindar här idag. Trafiklysena blåser nästan ner från sina ställningar. Kanske det som orsakat strömavbrottet? Anyway, nu är jag hos Tyskan för att låna Internet. Resten av familjen är hos deras nana där vi kanske måste sova i natt på grund av strömbrist. Det är några gubbar där och kollar på det nu, hoppas att de kan fixa det. Annars är det ganska mysigt att sova hos mormorn. Hennes hur är väldigt varmt, till skillnad från vårat hus där man sover med pyjamas, morgonrock och tre filtar. Och ändå fryser.

Den där franska mannen var på Starbucks idag igen. Känns som att vi är stammisar där. Vi har smått börjat utveckla en bekantskap som består av att säga hi how are you? Varenda gång vi stöter på varandra. Dvs i princip varenda dag. Idag bad jag honom även att hålla ett öga på min dator när jag sprang på toan. Känns som vi tagit vår relation ett steg längre.

Nu: Te och knäckebröd!

Idag har varit en riktigt vanlig, normal tisdag i mitt liv här i USA. Vädret var strålande! Lite kyligt, men varmt. Förmiddagen spenderades i kursen i engelska för efterblivna, eftermiddagen spenderades på Starbucks i Princeton. Mellan det hann jag med att äta på House of Cupcakes som har de godaste små cupcakesen! Bilden nedan är tagen den andra gången jag var i Princeton, 2009-09-11:


Dagens roligaste: Tyskan. Denna ökända Tyska nämns ju oftast i min blogg som en trafikfara utan dess like. Trots att hon inte ens kör särskilt fort så lyckas hon skrämma livet ur mig nästan varenda gång jag sätter mig i passagerarsätet. Idag är det dock inte hennes usla bilkörning jag har i åtanke. Dagens roligaste händelse utspelade sig på en bensinmack på väg hem från Princeton. Tyskan skulle fylla på lite bensin eftersom hon hade använt bilen en del i helgen. Sagt och gjort, vi svänger in på den vanliga bensinmacken där jag brukar tanka. Det börjar med att hon inte vet vilken sida tanklocket sitter på och därför virrar hon runt på macken. Jag påpekar snällt att locket är på vänster sida och hon kör fram till en av pumparna och stannar. Dock stannar hon för långt bak (ungefär så hon har pumpen vid sin sidoruta) och jag säger åt henne att hon måste köra framåt. Bredvid bilen står även två mexikanare och vevar med armarna: “framåt, framåt”. För er som inte vet det än så tankar man inte bilen själv här i New Jersey, utan en mackkille gör det åt en. Mexikanarna jobbar alltså där och väntar på att hon ska köra fram så att de kan börja tanka. Tyskan försöker köra, men rullar bara bakåt! Hon hade tydligen stängt av motorn och försökte köra ändå. Tyskan fattar ingenting och får panik men jag säger åt henne att hon måste starta bilen innan hon kan köra. Hon vrider om nyckeln, men inget händer. Vi fortsätter rulla bakåt och Tyskan är helt panikslagen. Jag märker då att hon har neutralt läge i av någon anledning och påpekar att hon måste lägga i Park för att kunna starta bilen. Tyskan fattar ingenting och försöker med allt medans det står två mexikanare och garvar utanför. Till slut fattar hon felet och kan starta bilen samt köra fram. När hon ska öppna bilrutan trycker hon på alla knappar utan den rätta (dessutom ner istället för upp) och när rutan inte öppnas öppnar hon dörren nästan i ansiktet på en mexakanare som lutar sig fram. Till slut visar jag henne hur man ska öppna rutan. Nu till nästa problem. Mexikanarna undrar om hon kan öppna tanklocket och hon fattar absolut ingenting. Till slut får de öppna dörren och trycka på knappen som man öppnar med. Jag satt under hela den här tiden (det var ett bra tag!) och höll mig så gott det gick från skratt! Haha mexikanerna måste ha fått sig dagens samtalsämne i personalrummet. Hoppas att de hade en övervakningskamera!

Dagens tankeställning: När jag skriver det här sitter jag på Starbucks och dricker kaffe. Helt själv sitter jag här. Det stör mig inte ens att jag är ensam. Det är faktiskt ganska skönt att sitta helt själv och bara vara ett tag. När jag sedan ser mig omkring i rummet inser jag en sak. Det är långt ifrån jag som fikar ensam. Jag skulle tro att ca 2/3 av alla som är här inne sitter själva. Antingen läser de, använder sina laptops eller bara sitter där. Befinner man sig istället på ett fik i Sverige skulle det vara helt tvärtom, och på ett fik i Eskilstuna (låt oss säga Waynes) så skulle antalet “ensamma fikare” vara nästan obefintliga. Skulle det sitta en ensam själ på Waynes så skulle majoriteten i rummet tänka något i stil med: “Vad är det där för mupp?“ Ärligt talat så skulle nog även jag känt mig ganska obekväm förut om jag satt själv och fikade på Waynes hemma i Eskilstuna. Men jag tror faktiskt att det skulle kännas annorlunda nu. Jag skulle utan problem kunna sätta mig själv på Waynes, eller någon annanstans för den delen, läsa en bra bok, dricka en kopp kaffe och bara ta en paus i tillvaron. Helt själv. Jag antar att mina värderingar och tankar har, och kommer att, förändras en hel del här borta i Staterna.

Ni vet den där mannen som sa att jag hade en fin sak i håret. Han kom nyss in på Starbucks och satte sig bredvid mig med sin laptop. Han hälsade och så skulle han sätta i kontakten till laptopen i väggen. Jag hade tagit av mig min ena stövel eftersom min fot somnat och nu satte jag på mig den igen eftersom den låg i hans väg. Då sa han: “Oh you don‘t need to put on your shoes for me“ och sen sa han: “Really nice shoes byt he way”. Haha känns som att han gillar min stil;)

Tjohopp nu slänger jag in lite pictures från New York igår:





Mycket av mig, som ni vill ha det:) Enjoy!

Nu fungerar tydligen internet igen. Lägligt så att jag kan berätta om min helg för alla er nyfikna själar!

Igår (lördag) började som en riktigt seg slappardag. Jag somnade halv tio i fredags kväll och sov ut ända tills jag började jobba klockan 7 på lördag morgon. Då hade jag ändå sovit en timma mellan klockan sex och sju på fredag kväll. Efter att ha jobbat två timmar på lördag morgon så åkte familjen iväg på alla matcher. Sliten som jag var (det regnade ute ska även nämnas) så stannade jag kvar själv i huset. Eftersom inte internet fungerade så kurade jag ihop mig i soffan och läste en bok, sov i en och en halv timme, och sen tvingade jag mig iväg på en promenad. Vid halv tre kände jag att jag behövde komma ut ur huset om jag inte skulle sluta som en zombie och jag begav mig hem till Carins hus. Vädret hade nu förändrats till soligt och outhärdligt fuktigt och varmt. Vi bestämde oss raskt för att bege oss till Target, mitt första besök där! Target är, för er som inte vet, en väldigt billig affär siom har i princip allt och inget. Ungefär som Ica maxi, fast i amerikansk tappning (= allt är överdrivet). Jag fick med mig två påsar Lindt choklad, en ansiktskräm, tuggummi, samt en extremt god jordnötsgodissak! Target=gillar! Därefter åkte vi till Chip-nånting, som är en mexikansk matkedja med grymt goda burritos. Kvällen spenderades sedan i hennes hus med att spela kortspel med hennes ena värdbarn eftersom hon egentligen jobbade. Vid tio åkte vi till hennes värdbarns bandcontest! Det är alltså skolband som tävlar mot varandra. Det var grymt roligt att se och det kändes som man var med i någon amerikansk film när man satt där på läktaren. Vid tjugo i tolv körde jag hem i bäcksvart mörker samt grotesk dimma. Jag såg kanske max två meter framför bilen. Hemfärden tar normalt knappt 25 minuter, men igår tog det hela 40! En del vägar är grymt dåliga och dessutom finns det så mycket rådjur. Nästan varje dag ser man ett rådjur ligga bredvid vägkanten. Bäst att ta det säkra före det osäkra!


Idag begav jag, Carin, Tyskan och en annan tyska (Jenny) oss till New York. I New York shoppade vi samt strosade runt i central park för första gången. Det var mysigt! Vädret var på topp och jag var på bra humör. Jag tycker att det är så coolt att man kan gå omkring i en sådan miljö mitt på manhattan med alla skyskrapor bara några träd iväg. Jag skulle gärna gått längre i parken, men tyskorna var trötta och otåliga och ville åka hem snart. Det är så jobbigt att shoppa med tyskorna eftersom de vill gå i helt andra affärer än vad jag vill. Dessutom stressar de alltid. Jag hatar att stressa! De frågar alltid någon var allt är också, även om vi kan vägen. Ibland är det bara pinsamt. Inga bilder tog jag eftersom batterierna tog slut precis när jag skulle åka imorse. Dock ska jag lägga ut några senare som de andra tjejerna ska skicka. Håll utkik:) Några fynd gjorde jag idag igen. Med mig hem fick jag ett rosett-linne, en pälsväst och en mörkblå jeans/spets väst från Forever 21, en svart tröja från Zara, bodysplash från Victorias secret samt lila/vinröda och svarta tights från Ann Taylor LOFT. Är ganska nöjd med shoppingen och nöjd med dagen! Som förövrigt avslutades i en Ben & Jerry icecream-bar. Provade två nya smaker. Chocolat Therapy = chokladglass med chokladkakor och chokladpudding (hör du syster) och Oatmeal cookie chunk = sweet cream cinnamon icecream med "chunks of oatmeal cookies and fudge". Det ni.


Den enda tråkiga saken idag var att jag tappade en parfymflaska i badrummet imorse. Jag älskar den parfymen som jag fick av Alex i somras. Flaskan gick i tusen bitar, och nu stinker mitt badrum vädligt gott. Tusen små glasbitar har jag i fingrarna också. Åh vad ledsen jag blev!

Här är svar på lite frågor som jag fått i bloggen:

Annelie: Ja jag äter av glassen, men sparar inte kartongerna! På den senaste bilden hade jag ätit upp den ena Ben&Jerrys, och i den andra kartongen (som syns på bilden) så var det ca två matskedar kvar. Den är förövrigt slut nu. De stora kartongerna äter jag knappt av, bara om jag inte har någon annan glass. Dock har jag mycket kvar av Starbucksglassen:)
Bella: Filmen är en typisk barnfilm, men bra! (och i 3D!)
Natta & Johanna: Ben&Jerrys kostar 3:99 dollar/halvliter (ca 27 kronor) i vår lokala mattaffär. Dock fick jag reda på att i affären där Carin handlar kostar den 2:99 dollar/halvliter. Det är lite olika:). De små burkarna som är som en "portion" glass kostar 99 cent (7 kronor).
Alla som säger att jag borde köra och inte tyskan: Ja, jag försöker undvika att åka med henne, men ibland måste jag. På tisdagar är det hennes bil vi åker i till lektionerna och då måste hon köra. Om vi ska åka någonstans så måste vi ju betala bensin själva (utom när vi åker till lektionerna) och då vill ju inte jag köra hela tiden, eftersom jag då får betala all bensin:)

Jag vill också tacka för alla kommentarer som jag får. Annelie och mamma är flitiga på att kommentera, men även Åsa, Helena, kusiner, syster, mormor och morfar, Greta och Malin kommenterar ofta. Även om jag inte svarar på alla så blir jag jätteglad varje gång jag läser dem. Jag blir också glad av att höra att till och med farmor, mormor och morfar hittar hit. Hörde att morfar brukar sitta för sig själv och skratta åt mina inlägg, haha!

Jag vill bara avsluta med att berätta att häromdagen när hela familjen satt hemma i Eskilstuna i soffan (alla utom jag då) så sa mamma följande mening: "det finns bara en bra i den här familjen, och hon är inte i Sverige". Känns så skönt att höra att allt är som vanligt hemma.

Internet samt tvanslutningen har slutat funka i vårt hus, så att alla vet! Nu sitter jag hos Carin och skriver. Ikväll blir det kanske bio med Tyskan och imorgon hoppas jag på New York. Hoppas att internet funkar imorgon, jobbigt att inte kunna prata med folk.

PUSS

Gud i himmelen vad duktig jag är. Helt ärligt alltså. Jag är inte ens ironisk eller så. Ni som känner mig kanske tror att det är en myt att jag åker till gymet tre dagar i veckan. Men det är det inte. Nu kanske ni säger att, ja jag kanske åker till gymet, men tränar jag verkligen? Ja det gör jag faktiskt! Och jag känner redan att jag har fått bättre kondition. Faktiskt. Jag är riktigt stolt över att jag (än så länge) fortfarande pallrar mig dit. Grejen är, hör och häpna, att jag faktiskt tycker att det är ganska roligt. Och det är riktigt skönt att springa på löpandet. Jag tycker faktiskt att jag har varit så duktig så jag inte ens behöver ha dåligt samvete över att just nu sitta på Starbucks och proppa i mig Lindt choklad. Jag behöver inte ens ha dåligt samvete över den stora påsen som just nu ligger mellan mina fötter. Vänta lite nu..

Fattar ni nu var jag ville komma med det här inlägget ? Jag behöver inte ha dåligt samvete över att nyss ha spontanköpt en splitterny väska. På mitt visakort dessutom. Nej, för det är jag faktiskt värd. Än så länge. Det blev förövrigt en budgetkaffe idag igen.

Usch nu har jag dåligt samvete. Men hörrni, ni kan väl ändå säga om det var en hiss eller diss?  Åh nu blev jag glad förresten för det var en man på Starbucks (bredvid mig) som precis sa: It is very cute by the way, the thing you have in your hair. Haha helt uppriktig lät han. Tror att han var fransman, han åt ostbricka och drack svart kaffe på Starbucks liksom. Han kan ju omöjligt vara amerikan.

Me with the thing in my hair. På Starbucks toalett by the way.

PS! LÄS DET HÄR:
Lite osammanhängande inlägg men jag måste bara nämna en grej som jag såg idag. När jag springer på löpandet lyssnar jag på musik samt slötittar lite på tvn. Idag var det nyheterna och av en händelse råkade jag vara rätt uppmärksam på vad de sa. Det var ett slags reportage om att president Obama ville att eleverna skulle ha längre skoldagar, gå i skolan på helgerna samt ha kortare lov. Det skulle tydligen bli enklare för föräldrarna då. De påstod att amerikanska elever går i skolan i snitt 35 timmar i veckan medan Europeiska elever går i skolan betydligt mer. Sedan jämförde de den amerikanska siffran med, håll i er nu, svenska skolor ! Tydligen så går svenska barn i skolan hela 60 timmar i veckan. Vem fan går i skolan 60 timmar i veckan i Sverige undrar jag då? Är det någon ny lag? Är det något som jag har missat sedan jag åkte till USA? Vad jag kommer ihåg så spenderade inte jag 60 timmar i veckan i skolan. Har jag helt förträngt min skolgång, skolkade jag extremt mycket, gick jag i en skola för efterblivna, eller är det något som är lurt med detta? Nu förstår jag varför amerikaner vet så lite om omvärlden. Inte ens självaste presidenten har ju koll.